Puttar upp. Inga åsikter? eller vågar ingen prata om döden?

Ingen som vill kolla?????

  Jo jag har sett detta på ett program i tv, för min del är det lite magstarkt men att ligga o förmultna under jord är något som jag funderar över också. Kremering o spridning i skogen är något för mej.            Nore

Ja, så får det bli här med. Fast jag har stämt träff  med någon i Hanöbukten…..Men ur miljösynpunkt så är väl nästan kremering inte bra längre? Någon mer, som har mer info om detta? Fick fram väldigt knapp info om deta när jag googlade

hm, måste fundera på det där lite, återkommer med en åsikt snart…

Puttar upp denna magvändare….

helt okey  för mej jag vill helst inte  ligga  o  ta  upp  nån  fånig  plats   i  jorden  ,helst  skulle jag vilja  bli utlagd  till   rovisarna för  att  återgå  till naturen  de  vore  de  bästa  o jag skulle  gilla det skarpt

annars  vill jag brännas upp  o  strös på ett ställe    de mina  vet om  för man får  ju inte  ligga  o  skräpa  i naturen    som lik  alltså  hehe då  kommer  de  arkeologer  eller  kriminalare  o  börjar   undersöka.;O)

ja  döden  vill inte folk  tala om  o  ändå  är  döden  en av de  två  säkra  saker  som händer oss  i  ett  liv

födelse  o död  det är  de  två

o  födelse talar man gärna om  men döden  säger man  OM  man skulle  dö..istället  för  när  jag dör  då  vill jag…..

jag hade vilda  diskussioner om döden  en period o blev mycket förvånad  över oviljan att erkänna  att  alla  dör  faktiskt

har  man försökt  leva sitt liv fullt  ut  så  är  man väl  redo  då  den gamle kommer o  hämtar en,,nå  jag vet inte  hur  det är  efter döden men det ska bli spännnade  att uppleva  den delen  med,oavsett  om  det  blir  ingenting  eller  en fortsättning,, därom  har jag ingen som helst uppfattning,,,så  jag ser framemot slutet med  nyfiken tillförsikt

Jag har klaustrofobi och  är livrädd att bli levande begravd, kremering gillar jag inte tanken på heller då jag tycker att den som har levt bara försvinner, men den som blir jordbegraven i en kista försvinner ju också. Inte enkelt, och som du säger #7 att både födelse och död drabbar alla.

Och tyvärr drabbar döden barn med, vilket man har svårt att acceptera. Och döden är ett tabu ämne, varför? Antar att ingen vill känna sej dödlig, vill kanske inte acceptera att man en dag försvinner + att det är ovissheten om vad som finns efter döden, lever vi vidare i en annan dimension, är det ingenting, man bara "sover". Det finns mycket rädsla just om det här, det vi inte vet något om är vi ofta rädd för.

Kanske indianerna inte var så tokiga ändå som la sina döda på en ställning, det skulle jag kunna tänka mej, att ligga en bit ovanför marken och låta naturen ha sin gång med djur och ruttelse :-) tror inte jag vill bli styckad, känns inte rätt, känns som man vanhelgar kroppen på nått sätt.

Ett ämne man kan diskutera i oändlighet. Men onekligen väldigt intressant att höra olika åsikter och tron på ett liv efter detta, eller inte.

Men att praktiskt genoföra en sådan begravning i sverige idag med så lite rovfåglar de funkar nog inte men kanske om de kan bli ordentligt mycke med örn så kanske de skulle gå eller så får vi se till att de blir mkt varg i skogen för då kan man ju bara sättas ut efter de att man lämnat in fast de lär ju heller inte funka :-)

Man skulle ju kunna låta dom små flugorna göra jobbet fast såklart risken är ju att dom inte når himlen .

Man kanske kan införa någon miljövänlig begravning tex kompostering fast yak låter ju inge kul å vilken stank å just stanken är ju en orasak till bränningen i alla fall i varnare länder där man inte kan ha liken i kylen utan måste begrava samma dag helst då passar ju bränningen fint som tex i indien fast såklart går ju en massa ved å olja till förbränningen men de går säkert att finna fram metoder som använder lite bränsle .

mvh/bjorsa

När jag lägger näsan i vädret vill jag bli bränd och sedan får de sprida ut askan någonstans i naturen. Det är där jag trivs bäst. Jag tror inte det är så strikta regler längre hur och vad man får göra med askan. Längre tillbaka var det visst väldiga krav på hur den skulle hanteras och spridas om man inte ville ha en gravplats. Huvudsaken är att det blir ett värdigt slut på det hela. Minneslundar är också ett alternativ. Jag vill inte att mina barn ska känna tvånget att gå till min grav. Vill de tänka på mig, så spelar det ingen roll var de är när de gör det.

#10 Det är kanske då man får den riktiga friden, om man sprids där man trivs. Att man ska en grav pga sina anhöriga är lite fel, det är som du säger, minnas en kan dom göra vart som helst. Behövs ingen grav för det. Har en släkting som askan är i en minneslund, ingen urna nedsatt utan askan i ett hål i marken, ingen markering alls. Så det där med att spridas för vinden eller i en minneslund kanske kan vara något jag kan tänka mej.

Putt!