Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (1) Senaste inläggen

01. Floran - alla våra växter 01. Svampar 02. Havet 02. Kustlandet 03. Skogen 04. Sjöar och vattendrag 05. Fjällen 06. Nära staden 07. Faunan-Alla våra djur 08. Våtmarker 09. Öppna landskap 11. Klimatförändringar 13. "Naturliga" nyheter, miljövänligt 14. Vandring, film, reservat, resor 15. Evenemang 16. Upplevelser & Äventyr 17. Boktips 18. Dagens bild + fototävlingar 19. Fåglar/vilt 20. Fiske 21. Jakt 22. Ute i naturen 23. Omvärldens djur och natur 24. Svenska vilda djur 25. Viltrehabilitering i Sverige 26. Mumssidan. 27. Konst - Djur & Natur 28. Övrigt 29. Sajten 32. Släpp loss humorn! Mitt djur är bortsprunget Skampålen Vårt samhälle Rovdjur TV-tips
Upplevelser & Äventyr

En tur till Storberget, Siebnespouda på samiska.

2008-04-15 13:46 #0 av: skogstrolletbarbro

Med skotrar och skidor for vi i lördags upp till vårt älskade lågfjäll. Det som vi räddade från att bli uppköpt och avverkat en gång. Det var nollväder och snön klibbade ihop sig, men väl uppe på berget njöt vi av utsikten.

 

Här uppe i norr får man en speciell känsla när dagarna blir längre och skimret och doften av vår drar över markerna. Tyvärr har den strålande solen inte fått lysa på oss, under den senaste tiden men vi kan ändå skåda ljuset.  Snön bär ännu bra så det var inga problem med bärigheten, när vi i lördags beslöt oss för att fara med skoter och skidor till vårt älskade Storberg. Siebnespouda heter berget på samiska och ligger ungefär en mil bort. Lågfjället som sticker upp 714 meter över havet är ett måste för oss att besöka flera gånger varje vår. Att ta sig dit upp, fika eller bara må gott, i någon snögrotta och med elden värmande bredvid sig är som balsam för själen. Ved får man ta med sig, för det finns ingen däruppe. Utsikten söderut från den sydvästra delen av berget.

Utsikten söderut från den sydvästra delen av berget.

1994 fick vi veta att Storberget var hotat, när dåvarande Domänverket skulle sälja ut hela berget åt en privat skogsentreprenör. Tillsammans med Naturskyddsföreningen och TV-programmet Norra Magazinet med Tomas Bresky i spetsen spelades då en film in, med oss motståndare som huvudpersoner. Den visades på bästa sändningstid, en fredag kväll. Den striden vann vi och kontraktet som redan var skrivet drogs tillbaka eftersom det fanns så stora naturvärden där. Sedan dess har det varit lugnt, berget har fått stå orört och jag hoppas att det så får förbli.

Därför har vi ett speciellt förhållande till vårt lågfjäll, därifrån utsikten är minst tio mil åt alla håll. Västerut syns de norska fjällen och österut skönjer man bergen som ligger halvvägs mot Bottenvikskusten. Lördagen den 12 april 2008, for vi dit. Det var det nollväder och snön klumpade ihop sig i både skotermattor och under skidorna. Vi blev stående på halva vägen för skotern började krångla. Så mycket att vi först trodde att ett lager hade farit på vår nya maskin. Vilken tur att det bara var is som bildats mellan hjulen i skotermattan.

Sedan isen petats bort gick det riktigt bra att ta sig upp till myren innan den sista stigningen. Eftersom det har kommit så mycket snö så fanns det inget spår att ta hjälp av den sista branta biten. Därför körde karlarna upp med var sin skoter så det skulle bli ett ordentligt spår. Sedan kopplades skotrarna ihop och vi satt två på varje maskin. Kälkarna lämnades där nere och hundarna fick vackert ta sig upp själva. Det gick bra, vi hoppade av och maskinerna for ned igen. Kopplade kälkarna och åkte upp efter det nu vältrampade spåret. Upp kom även vår Berner sennen hund som hade insett allvaret. Sista biten fick hundarna skjutsa på kälken igen och jag tolkade med skidorna.

 

Jennifer och Tilda, lekte att de var nyuppstina björnar och skulle se så skrämmande ut som möjligt. Bakom dem, syns Norges fjällvärld skymta i diset.

Jennifer och Tilda, lekte att de var nyuppstina björnar och skulle se så skrämmande ut som möjligt. Bakom dem, syns Norges fjällvärld skymta i diset.

Längst upp på berget, breder fjällheden ut sig med bara något buskage av vinpinade, halvdöda, förkrympta granar i de mest skyddade bergsskrevorna. Denna gång var vi inte upp till det högsta röset på berget. Vi längtade så efter fika och det blåste rejält där uppe. Så vi tog skydd mot blåsten bakom ett risigt buskage och i en snögryta med väggar av höga drivsnömurar. Där hade vi det gott och vi åt och njöt länge och väl, även den minsta familjemedlemmen som var upp till Storberget för första gången. Saga som bara är 10 månader gammal.

 

 

Den lilla Saga, 10 månader gammal, undrar: Var har vi hamnat mamma?

Den lilla Saga, 10 månader gammal, undrar: Var har vi hamnat mamma?

 

 Roligt var det, lite kämpigt men det är det alltid. Sedan åkte jag skidor nerför, härligt! Jag föll bara tre gånger, jag ville undvika att krocka med de gamla granarna och med de krokiga björkarna som finns där på sluttningen. Vår dotter Laila åkte bara skidor till halva berget för hon krockade med skoterkälken och det gjorde ont. Tursamt nog blev det ingen bestående skada. När vi kom ned från berget åkte jag skidor den sista biten hem.

På kvällen var alla trötta men nöjda. Det kändes att vi gjort något och att vi alla haft roligt. Hundarna låg utsträckta som skinnmattor på golvet och orkade bara vifta på svansarna.

 

Anmäl
2008-04-15 16:21 #1 av: Hawknestgrove

Tusen tack för en underbart fin artikel med många härliga bilder!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-04-16 00:51 #2 av: Martin

Tack för trevlig utflyktsberättelse! Verkar verkligen underbart. Blir avundsjuk!

Fast samtidigt skönt ikväll med promenad i solnedgången längs havskanten, +10 grader (i Malmö).

mvh Martin
Medarbetare på Djurfoto.IFokus.se

Anmäl
2008-04-16 01:17 #3 av: skogstrolletbarbro

 

Det är det som är tjusningen med vårt land, att vi kan ha både vinter och sommar samtidigt och båda två kan vara lika härliga. 

Din promenad verkar också vara en höjdare!

Anmäl
2008-04-16 12:24 #4 av: [Chano]

När man ser bilderna och läser din text så känner man sig extra glad för att man var med att ta strid för berget.

Med tanke nu på de nya rönen om gamla träd tänker jag numer också när jag är i trädgränsen:
-Undrar hur gammal den där lilla risiga granen är?

Och hur många fler unika varelser än oss människor är det inte som har glädje över den fjällnära urgamla skogen.
Den där skogen som på ett litet kick kunde ha varit toapapper som för länge sen hade varit bortspolat.

Mvh/-Anders

Anmäl
2008-04-16 14:05 #5 av: skogstrolletbarbro

 

Jag tror aldrig att jag riktigt fått chansen att tacka dig Anders för du och dina kollegers insatser och engagemang för Storbergets framtid.

Det tror jag var en stor bidragande orsak till att området fick vara orört. Det fick en sådan genomslagskraft och att det var så många som blev berörda och sedan att ni ville vara med, med er kunskap. Varje gång jag kastar en blick upp mot Storberget så känner jag hur otroligt glad och hur nöjd jag blev med beslutet som blev taget då. Hoppas det så får förbli.

Skrämmande om de stora träden på bergets sluttning skulle ha varit nedmalda till toapapper. Det går inte ens bekriva, vilken känsla! Du gör det bra - tack Anders.

 

 

Anmäl
2008-04-16 16:56 #6 av: Hawknestgrove

Ja, ni två är fantastiska!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-04-17 01:13 #7 av: [Chano]

#5
Hade inte ni som bor där ställt er upp hade nog skogen varit borta i dag. Har märkt att flera ställen som vi fått "sparade" i dag ändå har avverkats. Ingen som bor där och ser vad som händer..då averkar man i smyg.
Nåja..man får glädja sig åt de som ändå får stå kvar.
Tack själv!!
-Anders

Anmäl
2008-04-20 01:52 #8 av: skogstrolletbarbro

 

Ställt oss upp? Man gör bara det man känner att man måste!!!

Idag var vi upp till berget igen och nu i strålande sol. Underbart, kan man säga! Bruna som pepparkakor när vi kom hem.

Så här ser berget ut från toppen, en vårdag som denna.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.