Annons:
Etikettviltrehabilitering-i-sverige
Läst 10156 ggr
CarlS
2007-01-18 01:30

Nordens Viltrehabilitering

Nordens Viltrehabilitering (NVR) är en ideell förening vars syfte är att hjälpa skadade vilda djur.


Bilden visar hussvala redo för att släppas tillbaka till naturen Foto: Nordens Viltrehabilitering (NVR)

Här kan ni se en större bild på den lilla hussvalan (800)

Viltrehabilitering innebär att arbeta för de vilda djurens väl. Ofta innebär arbetet att driva fram ett nytt synsätt och attitydförändringar gentemot djur och natur. Vi är många som ser det som en självklarhet att de vilda djuren oavsett art och ras skall få hjälp när de behöver det. Ändå är det en mängd människor som aldrig tänkt tanken att vilda djur som skadat sig kan få hjälp. Hjälp finns att få genom viltrehabiliterare som man kan hitta spridda i landet.

I Sverige, precis som i resten av världen, skadas varje dag ett stort antal vilda djur. De skadas dels i sin naturliga miljö där vi inte så ofta ser dem och dels när de lever i vår närhet vilket gör att vi uppmärksammar dem.

I och med att våra städer expanderar och många av de vilda djuren är opportunister, så söker de sig även i viss mån självmant till städerna. Här kan de hitta mat lättare och finna någorlunda säkra bostäder men de är även i större grad utsatta för städernas faror. Fåglar och djur blir påkörda av bilar och tåg, fåglar flyger in i fönsterrutor och de trasslar in sig i det skräp vi hänsynslöst lämnar runt oss. Dessutom utsätts de för risken att förgiftas eller få fjäderdräkt och päls förstörd av olja, vägsalt, färg etc.

På samma sätt som våra tama djur kan råka illa ut i dessa situationer så tar också våra vilda djur skada. De råkar ut för hjärnskakningar, bryter ben och får sår. Men då de är just vilda djur är deras hjälp inte lika självklar eller lika enkel som för våra tama vänner. Våra tamdjur tar vi till en veterinär men få veterinärer har ekonomi, kunskap eller materiella möjligheter att omhänderta ett vilt djur som skadat sig.

Det finns i Sverige lagar som reglerar vilka djur som får vårdas och vem som får vårda dem. Generellt kan man säga att alla mindre däggdjur och samtliga fågelarter i dagsläget kan vårdas av viltrehabiliterare som har godkänts av naturvårdsverket och länsstyrelsen i det aktuella länet.

De vilda djuren ser i grunden människan som en fiende och en fara. Hanteringen av dem måste vara minimal men ändå kan de precis som vi behöva bandage och mediciner dagligen. Att hålla dem i samma miljö som på ett djursjukhus för tama djur fungerar sällan då de vilda djuren måste få ett helt annat lugn och skyddande omgivning. En viltrehabiliterare har speciella kunskaper och andra möjligheter att vårda just vilda djur än vad personal på ett djursjukhus har. Genom samarbete med veterinärer och djursjukvårdare kan de vilda djuren få vård efter deras behov.

Runt om i Sverige kämpar hängivna människor för de vilda djurens rätt till vård. Det krävs stora ekonomiska satsningar, både på den direkta vården och på människorna som på olika sätt arbetar med dessa frågor. Att utbilda och informera både allmänhet och myndigheter är också en stor del i vad viltrehabilitering handlar om.

Vi arbetar för att djuren som far illa i Stockholm med omnejd skall få större chans till rehabilitering. Vårt mål är ett riktigt viltsjukhus med en kvalificerad vård för flertalet av områdets vilda djur och fåglar.

Vill du veta mer om viltrehabilitering och vad du kan göra för att hjälpa och undvika att utsätta de vilda djuren för onödiga faror är Internet en utmärkt källa till ökad kunskap och kontakter.

Relaterade länkar

Av: CarlS

Datum för publicering

  • 2007-01-18
Annons:
precis
2007-01-18 19:52
#1

Jag undrar om man ringmärker eller "chippar" djuren man släpper ut i naturen igen? Så att man kan spåra dom i framtiden, hur dom klarar sig?

NVR kanske inte är medlemmar här? så kanske du kan förmedla frågan Carls?

Bra med såna här artiklar från olika intressegrupper el. org.!

CarlS
2007-01-20 12:51
#2

#1

Ska skicka din fråga vidare precis….

CarlS
2007-01-22 21:43
#3

#1

Har fått svar nu Rolf. Så här lyder svaret:

"Ringmärkning av fåglar är värdefullt för oss så att vi kan se om de  individer vi rehabiliterar sig faktiskt klarar sig och hur de fortsätter att leva sina liv. Framförallt ringmärks svanar och rovfåglar. Men även andra arter kan det förekomma att vi ringmärker. Det sker till och från att vi får återfynd på de fåglar som märkts. Vanligast är det att människor rapporterar in levande svanar som de sett i vattnen runt Stockholm, många av dessa har varit med vid oljeutsläpp eller fastnat i fiskerev. De har sedan släppts ut igen med en ring om benet.

Chippmärkning har vi dock aldrig gjort. Det är sällan de vilda djur som vi rehabiliterare dvs. igelkottar, harar och ekorrar tas in till veterinär eller kontrolleras för ev. chippmärkning när de har dött eller skadats.
De är inte heller lika vanligt att man hittar vare sig friska eller döda däggdjur och kan läsa av dem. Förnärvarande ingår inte dessa arter heller i några övervakningsprojekt som annars skulle göra dem intressanta att följa."

Mvh
Malin
Nordens Viltrehabilitering

Upp till toppen
Annons: