# Min första naturkatastrof.
Author: heliotropes

Ville bara visa detta foto som jag tog som 11-åring,det var min första "egenupplevda lilla" naturkatastrof.

Ca.:10 meter asfalterad väg plus två STORA trummor,slets bort av vattenmassorna,vilka krafter det är!  

Det var år 1977 då stora delar av Sverige drabbades av en rejäl vårflod.

Man bör väl slippa den,denna vår;) ![](../ShowFile.aspx?BinaryId=cd8d1366-6ff0-4d57-992d-0703be602328&Filename=1977snoan%20ML.jpg)

## Comment 1
Author: Maria

Så fantastiskt att du har en bild på det också.

Jag minns inte att det var så illa men jag tror att det var 1977 Tuveraset strax norr om Göteborg skedde.

Min första "naturkatastrof" som jag minns var stormen 1969. Jag gick i första klass och mamma följde mig till skolan p.g.a. blåsten. Där stod vi alldeles ensamma, mamma och jag tills vaktmästaren kom och sa att alla skolbarn skulle hålla sig hemma, hade de sagt på radion, som vi givetvis inte hade haft på under morgonen.

## Comment 2
Author: heliotropes

#1 Det bodde nog en liten nyhetshaj i mej:)alltid kameran redo:)  

Naturkatastrofer både små och stora har ju funnits länge,men man blir idag så upplyst så att man hör om dom nästan varje dag. Men det är nog fler och tuffare katastrofer idag.

## Comment 3
Author: Hawknestgrove

Så fint att du sparade en så gammal bild!

## Comment 4
Author: Faxlin

Ohh, vad med vatten. Det är jättehäftigt att du har bild på det.  
  
Tror inte jag varit med om någon naturkattastrof. Om man inte kan räkna med snöovädret som vi hade samtidigt som Gävle hade sin. När vi var tvugna att kalla på bandvagnar. Och vi ute hos oss fick köra skoter för att hjälpa folk att få tag i mat och sådant.

## Comment 5
Author: heliotropes

#3 Den som spar han har...ps.alldeles för mycket ibland;)

#4 Att bli insnöad är inte så kul,om man inte ha bunkrat upp ett förråd:) det kan ju bli mysigt;)Men idag skulle man nog ha både konserver,torrvaror,ljus och fotogenkök/element,om man inte bor i ett hus/stuga med vedspis,man vet ju aldrig när och om man blir drabbad,blir man det kommer det ju ofta så pang på:/

Man har ju blivit så bortskämd med alla bekvämligheter idag,själv bodde jag ensam i ett gammalt torp som tonåring,då lärde man sig att inte ta allt så givet. Mina två söner suger i sig allt som finns i överlevnad,den äldsta gick NVE och den yngre går just nu på NV. Det är jag jätteglad för,tycker att dessa linjer är toppen.

## Comment 6
Author: Faxlin

#5: Ja att få snö så att man inte syns när man går ut med vovvarna är inte skojigt. Jag fick skotta stampa en plast på ca tre meter med en liten vändplats där hundarna vart rastade. Gick inte att göra mer. Det var helt enkelt för mycket snö. Och när jag var ute meddem på tomten såg inte familjen mig innifrån.

## Comment 7
Author: heliotropes

#6 Det blev med andra ord för mycket av det goda,tyckte nog t.o.m. dina hundar![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) eller blev dom förvandlade till grävlingar.![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif)

## Comment 8
Author: Faxlin

#7: Ja jag som hatar snö tyckte verkligen att det var för mycket av det goda. Och ja till och med hundarna tog det väldigt försiktigt när vi gick ut i den lilla gången jag lyckats göra. Jag skottade så svetten lackade och sade åt dem att detta mina pälsar, det är äkta kärlek det :-)

## Comment 9
Author: nobsan

Jag kommer faktiskt i håg våren 77. Det var översvämningar runt hela stan och slottet höll till och med att bli våt om fötterna. Park bänkar och annat flöt i väg. En kompis hade sin gård intill svartån och fick ta båten till svinhuset. En kanotist kom in paddlandes till huset och undrade var ån hade sin sträckning.

## Comment 10
Author: heliotropes

#9 haha! med distans får man roliga minnen i allt elände. Det är nog människans bästa försvar till överlevnad;)

hmmmm!!!...annars föddes det nog inga barn heller:D

## Comment 11
Author: nobsan

#10 Det är som när killen gjorde värnplikten. Det är bara elände stånk och stön. Men så går det några år och dom skrattar åt allt dom var med om. Men tur är det väl att människan är skapt att kunna minnas dom positiva episoderna och glömma de tråkiga.

## Comment 12
Author: heliotropes

#11 Det där kännar man igen om killarna :)

## Comment 13
Author: Hawknestgrove

Den första katastrofen jag kommer ihåg, var när jag var 17 eller 18 år, på hösten, Värsta stormen i Sockholm.... Taken blåste av som lock på sardinburkar.....

## Comment 14
Author: heliotropes

#13

Usch!!! det är otäckt att vara utomhus när det blåser ordentligt,risken att bli träffad av något är ju mycket större än att bli träffad av blixten.

För något år sedan trodde jag att det hade landat något riktigt stort på vårat tak vid ett rejält blåsväder,det dundrade som bara den,det visade sig senare att vara en rejält tung "stos" som suttit på avloppsventilationen.

## Comment 15
Author: nobsan

putt

## Comment 16
Author: Abraur

Min första riktiga naturkatastrof var en storm/tromb när jag var i florida. 80-talet (82 tror jag). Samt att det var upplopp i de delar jag var.  
Riktigt otrevligt faktiskt.  
Min andra var en jordbävning när jag var Grekland också den på 80-talet.  
Min tredje var i det närmaste inbördeskrig när jag var  i Ryssland när Jeltsin tog över. Också på 80-talet. OK lite mänsklig katastrof..men ändå.  
  
Det är ju alltid bra att man inte behöver säga.  
  
\-min sista naturkatastrof:)  
  
Mvh/-Anders

## Comment 17
Author: Hawknestgrove

Abraur, din sista måste ha gett dig lite ståpäls, förlåt uttrycket. men det är just vid sådana tillfällen, man trots eländet och grymheten, känner historiens vingslag......