# Vilse i skogen Author: Anders 50 På jobbet sent i går kväll fick jag visa en svampplockare som hade gått lite vilse hur han skulle hitta tillbaks till sin bil. Hur är det med er, har ni gått vilse i skogen nån gång ? Eller fått hjälpa andra som virrat bort sig ? (får väl erkänna att jag har nån episod själv att berätta om) ## Comment 1 Author: Puma77 Inte helt vilse men vi har alltid haft ett hum om var vi varit. Sen brukar vi återkomma till samma platser varje år så vi kan dem någotsånär. Men finns det mycket svamp så är nog risken att man kanske kommer av sig;) ## Comment 2 Author: Nore Var ute o jagade på en mark som jag inte är så ofta på, o det hadde växt upp ny sly o bilden blev en helt annan, jag gick fel men inte så förbaskat fel skilde en km, det var innan gps tiden ## Comment 3 Author: heliotropes Jag har varit ganska vågad när jag har gått i skogen,jag måste ha/haft (det var några år sedan jag gjorde en "djupare" runda") en inbyggd kompass,därimot har det hänt att den jag har gått med har styrt envist åt fel håll.:) ## Comment 4 Author: Hawknestgrove Oh ja... jag har lokalsinne som en blind höna. Jag har många gånger fått gå långa omvägar, dvs lyssna mig till vägar, för att hitta tillbaka. Så en pejl till mig, vore inte så dumt... KAtten har en och Hunden har, men den som mest skulle behöva en, är ju jag. Kan gå vilse på mitt eget dass..... ## Comment 5 Author: Sukram Jag har ganska bra lokalsinne, brukkar studera kartan hemma vid köksbordet, memorera det man behöver, går ut och kommer för det mesta hem igen![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Fast jag gjorde en "miss" härom året. Var egentligen aldrig vilse för jag visste ju var jag var men jag var lite för optimistisk och tog en omväg. Trodde jag kunde komma ut på ett öppet gärde och gena över det ner till vägen men istället kom jag mycket längre upp i skogen och gick runt gärdet och kom aldrig ut i det öppna landskaper utan fick gå genom skogen tillbaka. blev en omväg på så där 5-10 km när jag gick i en vidare cirkel istället för att följa den väg jag först hade tänkt. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag har också bra lokalsinne, (dessutom bra minne, kanske samma sak egentligen) så har jag gått på ett ställe så känner jag igen mig och kan på det viset alltid leta mig tillbaka samma väg. Men brukar aldrig kolla karta när jag ska till skogs. Däremot en gång när jag var liten så var jag bra desorienterad. Jag var hemma hos en person och visste precis hur den bodde i förhållande tilll där jag bodde men ändå så peka jag åt fel håll. Det fast jag såg ut genom fönstret, så nej ditåt låg mitt hem. Så dom ringde efter pappa så han fick komma och hämta mig för säkerhets skull. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag var faktiskt ute här hemma i skogen och plockade svamp. Och lyssnade hela tiden till hundarna som stog hemma och skällde på något. Sen tystnade dom. Och jag började se mej om och hade inte en aning om var jag var. Jag fick ringa min gubbe och han fick vägleda mej ur skogen. Pinsamt pinsamt![Skäms](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") Per telefon ska tilläggas. Han var bortrest. ## Comment 8 Author: Hawknestgrove Gunilla Vilse i Pannkakan.....Hm nytt nickname, kanske? Jag är otrolig på att gå vilse, jag lovar..... ## Comment 9 Author: Anders 50 Numera så tar jag mig fram dit jag ska, men en gång gick jag vilse ordentligt.  I början på 70-talet under älgjakten skulle jag vara vägvisare vid löshundsjakt. I detta området hade jag varit med i drevkedjan en massa år förut och råkade bra. Men nu skulle vi gå åt motsatt håll så vi fick vinden rätt. Det började bra, men efter ett tag var vi helt vilse. Kände inte igen något någonstans. Jaktradion fungerade dåligt så den var inte till mer hjälp än att jaktledaren tyckte att vi gott kunde hålla på att virra runt i marken. Vi passerade en skogsväg som jag absolut inte kände igen, och var ännu mer vilse. Jaktradion tystnade helt. Men vi travade på och inga älgar fick vi upp. Vi trodde nu att vi var inne på grannmarkerna, så vi började bli lite oroliga. Men plötsligt fick vi se en massa hus mellan träden. Vi hade kommit fram till ett villaområde i utkanten på ett samhälle. Var nu ännu mer vilse. Vi smög iväg i skogskanten för vi ville ju inte synas. Då hördes plötsligt ett ljud från en industri som jag kände igen. Det klack till i hjärnan, och jag visste var vi var någonstans....5 km från där vi skulle varit. Hur vi kom tillbaks och vilket mottagande vi fick är en annan historia. Hur kan det komma sig att när man väl snurrat till det i början inte känner igen sig, fastän man kan terrängen utan och innan ? ## Comment 10 Author: Bjornen Jag bara "går" vilse med bilen. När jag går så vet jag alltid vart jag är på väg. Det är klart att man kan bomma målet med några hundra meter när man går långa sträckor. Ibland har jag kartor med mig men oftast är de några hundra år gamla och de stämmer inte riktigt nu och med andra skalor. Jag hittar också ganska bra i skogen fast det är beckmörkt och på okända marker. Däremot är jag värdelös som roende på dimmiga sjöar, då jag har för ojämn styrka i armarna. En gång var jag fullständigt vilsen under sikfiske i november. Det blev så intensiv dimma att man nätt och jämt såg hela ötsjan. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Var med mormor och plockade blåbär när jag var liten ca 10 år. vi gick runt och fyllde ganska snabbt våra hinkar. Nu går vi hem sa mormor och vi gick.. och gick..och gick.. Är vi vilse frågade jag.. nej då sa mormor och tittade runt sig. Vi är här för 3 gången nu sa jag. och mormor fräste till mig att vara tyst för det kunde vi ju inte. Vi går där åt sa mormor..vi gick men jag kände att det var fel och satte mig. Kom nu och dröna inte sa hon. Jag vill åt det hållet sa jag och pekade nedåt i terrängen. mormor hade börjat svettas ordentligt nu och följde villigt med mig och vi kom ut på vägen till slut där vi parkerat bilen. När vi sen kom hem sa hon till morfar att den tösen måste ha en kompass i kroppen. visste inte vad hon menade då, men i min egen skog vet jag vart jag är, men det är värre när gubben och jag är ute för han bara går och går och då har jag ingen koll alls. Han brukar stanna upp och fråga mig om väderssteck och vart jag tror vi är och det brukar vara rätt nu för tiden. Till Bleenda vill jag säga att jag gjort det samma. De hade avverkat skogen på vintern och jag letade murklor och gick med hunden i koppel och näsan i backen när jag efter en stund tittar upp och har ingen aning vart jag är..Mobilen fungerade inte så jag fick gå tillbaka som jag trodde. ringde gubben och han skrattade och sa ser du ledningen...ja sa jag surt går den nedåt eller uppåt.. uppåt åt höger...gå vänster då sa han och släpp hunden och säg att ni ska hem.....jo då hon visade mig hem........ ## Comment 12 Author: [Borttaget] #11 Jo, efter den gången får jag alltid höra att det är mej dom ska sätta pejlen på. Inte hunden![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Man tappar kontrollen när man går och tittar i backen hela tiden. Och när jag går med andra så har jag inte samma koll som när jag går själv. Då brukar jag vända mej om ibland och kolla känne tecken. Jag brukar alltid ha med mej en kompass, men hadd den inte den gången. Jag var ju bara hemma i skogen![Skäms](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") ## Comment 13 Author: Nore HIHIHI här ser ni en som har koll på frun när hon är på marknaden, det är bara att smyga ner sändaren i hennes väska o sen har man full koll, kan gå o påminna henne om det är dax o åka hem, o tala om vad skall vi med det till. hur reakskon blev när hon märkte vad som låg i hennes väska, är inte lämpligt att ta på denna sida, viste inte att hon kunde så många fula ord![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 14 Author: [Borttaget] #13 Misstänker att du fick stryka henne med hårs resten av dagen. ## Comment 15 Author: Anders 50 Under en svampplockartur på kvällen för många år sedan på hemmamarkerna blev jag plötsligt skuggad av en helikopter. Jag trodde att det var några som var uppe på en nöjestur och lekte. Men det var en enveten rackare, den hängde efter mig hela tiden. Och när jag efter ett tag kom fram till en skogsväg så var där  två polisbilar med fyra poliser. Då fick jag veta att dom letade efter en äldre man på besök hos sin dotter i en grannby, som gått ut för att plocka hjortron på morgonen. Jag hade ju inte sett eller hört något så jag gick till min bil och åkte hem. Men döm om min förvåning....När jag kom in hemma så hade vi fått besök av en äldre herre som kommit vandrande och som ville ha lite att dricka. Han visste inte riktigt var han hade kommit ifrån, och verkade lite senil, men vilse var han inte, sa han. Han ville bara få lite vatten, sen skulle han fortsätta. Men jag begrep att det var den som de letade efter, så jag ringde polisen och han hämtades. Han var ungefär 6-7 km fågelvägen hemifrån. Jag hörde senare att han inte fick några men av sin utflyckt. ## Comment 16 Author: heliotropes Jag fasar för om ens ålderdom ska sluta med svår senilitet eller demens. Då hoppas jag att jag gick ut i skogen och satt mej på en stubbe och svalt ihjäl innan någon skulle hitta mej. Jag har jobbat mycket med demenssjuka och träffat många närståendes förtvivlan. ## Comment 17 Author: Hawknestgrove Ja det påminner om vår församlinspästs frus pappa, som var här och hälsade på. Där gick det illa. Gubben var senil och tog sig ut på morgonkröken. Han stod inte att finna vare sig med helikopter elelr andra sökvägar. Han hittades två år senare av ett älglag väldigt långt från huset. Självfallet stendöd, alltså.....Inte mycket kvar a gubben. Han hade låst upp och smygit sig ut.... ## Comment 18 Author: Anders 50 Under älgjakten när det används drevkedja så är det ofta någon drevkarl som virrar bort sig. I vårat jaktlag finns det några som inte har något lokalsinne alls. det kvittar vart man placerar dom i drevkedjan. Det har hänt att dom lyckats passera skyttelinjen utan att inse att de skulle stannat. Och när man försöker få stopp så svaras det att det är gubbarna på sidorna som går fel. Inte han själv inte... Och ibland kommer dom tillbaks till utgångspunkten. Fast det är rätt så kul att lyssna på en ensam tjoande drevkarl som drar iväg ut i det okända i tron att han går rätt. Men för det mesta så är vi samma antal på kvällen som vi var på morgonsamlingen. ## Comment 19 Author: [Borttaget] Det kom en förvirrad dam ut ur skogen för några år sedan. Hon hade villat bort sej. Och hon visste inte var hon gjort av bilen. Så hon fick låna telefonen av grannen och fick förklara för sin dotter som skällde i andra änden av luren. Något år efter det inträffade så bytte jag arbets plats. Och det visade sej att jag fick jobba ihop med damen i fråga. Hon tyckte det var lite pinsamt.![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 20 Author: Hawknestgrove Bleeenda, hahaha! Den var bra! Ok, stackars dam... Jag förstår henne fullkomligt. Men mig är det inte någon som skällt ut i alla lfall, är jag gått vilse. Men jag har ju tagit mig hem själv. ## Comment 21 Author: [Borttaget] Ja, när vi hade orienteringsprov i sjuan. Vi stod där (jag och mina två kompisar) och ropade över sjön i hopp om att någon skulle höra oss. Efter ett tag kom vi underfund med att vi bara var på andra sidan av skogen där vi startade. Lite pinsamt, men som 'tur' hörde ingen oss (det hade ju varit ännu pinsammare då). Vi förlorade tid på det, även om det inte var så farligt mycket. ## Comment 22 Author: hus-musen har aldrig gått vilse i en skog, min inbyggda kompass luras inte=) dessutom så ser alla träd o stenar speciella ut, med grenar, bark o mossa så jag är aldrig orolig för att gå vilse. enda gången de kan bli lite knepigt är när man kommer in i rättså nyligen planterad granskog där alla träd når precis ovanför huvudet och man bara ser gröna barr framför sig! däremot så kan jag gå vilse nått extremt i stockholm och andra städer, alla hus ser ju likadana ut!! ## Comment 23 Author: BitteS När äldsta barnet var liten var min man och jag ut i skogen och plockade bär. Skörden blev dålig och tålamodet tröt, så till slut ropade jag åt honom att vi skulle gå mot bilen. Jag gick sakta mot bilen och väntade på att han skulle komma. Efter en god stund ledsnade jag och ropade: Var är du någonstans? Han svarade långt, långt iväg. Jag fortsattte: Varför kommer du inte! Jag är snart vid bilen! Då gjorde han sin stämma hörd med orden: JAG ÄR VID BILEN!!! ![Skäms](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") En annan gång när jag gick själv för att plocka svamp, så höll vår granne på att kapa ved. Han hade gnott på med kapen mest hela dagen. Den hördes jättetydligt där i skogen. Jag irrade väl runt där ett tag och rätt vad det var så märkte jag så tyst det var. Han hade slutat kapa ved! Och jag hade ingen aning om var jag var. Det slutade trots allt lyckligt även om det tog en god stund innan jag listat ut åt vilket håll jag skulle gå.  Efter det går jag inte gärna själv i skogen, och när jag gör det går jag utmed stigar eller gör små avstickare från dem så jag har koll på var jag är. Jag kan ställa korgen på en stubbe eller en sten så den syns, eller hänga jackan på en gren vid stigen. Annars tycker jag det är skönast om jag vet att det är vägar eller andra hinder runt skogsområdet jag befinner mig i så jag på så sätt märker om jag irrar iväg.