16. Upplevelser & Äventyr

Grävling

2010-08-09 14:01 #0 av: [marion69]

Jag har nyligen flyttat till Kolsva utanför köping och jag såg min första grävling LIVE för nån vecka sedan. Det var häftigt att se.

Min granne har sett den flera gånger och den springer alltid samma väg, på en cykelväg nära oss i område med hus.

Har den möjligen bo i närheten?

Hur pass skygga är dom?

Sajtvärd för TONÅRINGAR och SVAMP och BÅTLIV och medarbetare på Övernaturligt.

 

VÄLKOMMEN!

Anmäl
2010-08-09 14:38 #1 av: [peter54]

Grävlingarna är oerhört vanliga och många. De bor familjevis i gryt. Efter mörkrets inbrott träffar man nästan alltid på grävlingar varhelst det finns lite skog i närheten.

De är inte speciellt skygga, men om man kommer för nära gör de ett fräsande morrande ljud. De ser ganska dåligt och styr med luktsinnet, därför kan man ibland nästan bli påsprungen av en grävling.

Ibland ställer de till problem eftersom de kan få för sig att bygga gryt under husgrunden och därmed skada grunden så att huset tiltar.

Förr jagade man mycket grävling, men det är inte så vanligt längre. Grävlingen är opportunist och de tar allt smått levande de kommer över, harungar, fågelägg och ungar osv, även om deras huvudföda är daggmask och sniglar.

Om det blir för många grävlingar, kan det inverka menligt på fältfågel- och harstammen.

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2010-08-09 17:49 #2 av: Hawknestgrove

tack Peter för fina bra fakta!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-08-09 21:36 #3 av: TinaNordberg

Hej du Kolosvabo, kul att se ett livstecken från sina hemtrakter. Jag bor i Orsta, utmed vägen mot V:a Skedvi.

Ingen grävling har visat sig här på flera år, det är väl de som flyttat in till Kolsva Skrattande

Tina Nordberg medarbetare:

 Fågelskådning i fokus

 Svamp i fokus

Anmäl
2010-08-09 23:04 #4 av: MariannE11

hur är det med ryktet om att grävlingar biter tills det krasar?....har aldrig fattat om det är sant eller bara en myt...

Anmäl
2010-08-10 00:54 #5 av: [peter54]

#4 Det är en riktigt seglivad myt.

Min morfar var övertygad om att det stämde och han menade att man måste ha träkol i stövelskaften när man skulle jaga grävling.

För övrigt har inte grävlingen så stort bittryck per kvadratcm att det skulle räcka för att krossa benpiporna på en människa.

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2010-08-10 00:57 #6 av: [marion69]

Jag har hört att det är en myt. Men järven däremot kan krossa ben har jag hört, och att den inte släpper i första taget.

Sajtvärd för TONÅRINGAR och SVAMP och BÅTLIV och medarbetare på Övernaturligt.

 

VÄLKOMMEN!

Anmäl
2010-08-10 01:27 #7 av: MariannE11

ok... då ska jag försöka se om jag får ut den myten...kan inte lova men jag minns det säkert i flera minuter....Skäms

Anmäl
2010-08-10 01:31 #8 av: [marion69]

3- Kul :-) Jag är nyinflyttad här, så vet inte riktigt var orsta är, men jag trivs kanonbra här.

Sajtvärd för TONÅRINGAR och SVAMP och BÅTLIV och medarbetare på Övernaturligt.

 

VÄLKOMMEN!

Anmäl
2010-08-10 01:38 #9 av: [peter54]

#6 Ja järven har oerhört stort tryck per kvadratcm i käkarna, men å andra sidan - folk som har bott i järvtrakter i hela sina liv har ofta aldrig någonsin sett skymten av en levande järv, så sannolikheten för att en sån ska bita tag om smalbenet på en människa är nog mindre än noll.

Glad

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2010-08-10 12:16 #10 av: Elshira

De bitter knappast till det knakar - Däremot så vet jag att de av någon anledning aldrig släpper i princip, om det är så att det är någon mekanism i käken som gör att de inte kan släppa i ett visst läge eller om det bara är så att de inte ger sig vet jag inte.

Men har bland annat en bekant som höll på att köra på en grävling med motorcykel och kom så pass nära att den högg tag i byxbenet. Den släppte dock aldrig utan dog utan att den hängde efter motorcykeln och dunsade. De fick sedan bända upp käken när föraren kom hem efter som han inte klarade det själv.

 

Vi har själva grävling hemma och har nästintill klivit på dem när jag gått på stigen mellan våra boningshus. De har inte ens lagt märke till mig utan promenerar vidare i sin lilla takt.

Vi matar dem dessutom (för att de inte ska förstöra gräsmattan...) och har lyckats mata dem ur handen.

Med andra ord, är de inte skrämda är de inte ett dugg farliga (precis som de flesta djur).

Anmäl
2010-08-11 02:04 #11 av: MariannE11

minns en gång när jag var någorlunda liten att familjen på en utflykt träffade på en del av en familj iaf o de skuttade fram utan att se oss...

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.