Jaadu! Själv var det länge sedan mina var så små. Åldern 1,8 år är en så liten ålder 

Att titta vad som gömmer sig bakom murkna stubbars bark kanske är spännande, och att man sedan sätter tillbaks barken så deras bo får vara så helt som möjligt, på det sättet lär dom sig att visa respekt även för de små nyttiga krypen, detsamma för stenar. passop!! bara så det inte gömmer sig någon pigg orm där, vid den åldern är ju barnen så snabba med sina små fingrar Att samla kottar att ta hem kan ju oxå vara kul, av kottarna kan man ju göra ex.ett högt berg av eller fantisera att det är bullar på plåten vid ev. lekstugan mm.mm.

Ja, det är ganska lagom lekar. På dagiset vi vill gå på, men inte fått plats på, har de en "Krypruta". Det är en ruta med stenar och pinnar som man kan lyfta på och titta på krypen. Men man måste lägga tillbaka stenen igen och man får inte kliva på stenarna så krypen klämmer sig. :)

Varje morgon på väg till dagis går vi förbi en bäck där vi alltid stannar och kastar små stenar i vattnet. "Plupp", säger Meja varje gång. Väldigt sött.

Vi har skogen runt knuten och nära till två av Stockholms naturreservat, så det finns goda möjligheter för naturlekar.

#2 När du nämner det dagiset måste jag komma ihåg att fråga min ena sons tjej som har börjat jobba på ett privatägt dagis med naturinriktning i stockholm.(det kanske rent av är samma dagis!?)

Jag måste höra vad dom hittar på för skoj där så får jag väl vidarebefodra det här.

Dom är väl för härliga i sitt prat i den åldern, det är då man själv kommer på sig att man rätt som det är pratar likadant ibland…det är smittsamt det där.  Blev att tänka på när ena grabben som liten satt och försökte dra på sig en strumpa själv sa -Passa inte liktigt bla det hära…

På jobbet är vi mycket ute med barnen, oavsett ålder. Att gå i skogen titta sig runt omkring medan fröken berättar om djur och växter är jättespännande och för att inte tala om när man rastar för matsäck och får leva runt och leka och fröken sedan berättar historier om naturväsen och liknande.

Är himla förtjust i utomhuspedagogik. Man kan göra hur mycket som helst med barnen ute i naturen, det är bara fantasin som sätter gränser. Oavsett om man är pedagog eller förälder. Bara några korta exempel; kika på spår, lämningar och dylikt från djur och tala om dem, undersök växter och smaka på det som går, bygg barkbåtar och tävla i bäcken, bygg en koja.

#3: Dagiset vi verkligen vill få komma till heter Mullebo och ligger i Vendelsö. Det är ett I ur och skur-dagis.

Jag funderar mycket på att skaffa en lupp eller förstoringsglas åt henne. Allt kan ju bli lite mer spännande genom en lupp.

Jag va ute på min första ordentliga skogspromenad (eller…jag blev buren, men ändå) när jag var 4 veckor gammal. Barn ska ut i skogen, det tror jag dom mår bäst av

Johan, du skulle be ditt dagis att kanske intressera sig för REDEprojektet. Kostar gratis.

#5 Då var det inte samma dagis, den hon jobbar på ligger i Upplands Väsby. Jag får vänta tills helgen innan jag frågar henne om ev idéer, hon blir ju lite "tung" i huvudet efter en heldag med en bunt smått

Vi tältade mitt i urskogen med våra barn när de var späd….Hade med babysitter ner till klipporna, där vi badar & fiskar. Barnvagn med tätt /dubbla myggnät……fungerade för oss.

Jag blev dålig i min rygg & klarade inte av att tälta ett par somrar när ungarna var sisådär 5-8 år…..De saknade & efterfrågade när vi kunde åka till Krakhult" & tälta igen…Inget tjat om liseberg….legoland & andra ställen dit kompisar åkte..

Då blir jag varm om hjärtat

Numera är de tonåringar & vill dela med sig denna erfarenhet till kompisar & flickvänner…..tälta & fiska& bada& paddla….

Nästa sommar funderar jag på en liten tälttur med min dotter. Då är hon 2,5 år. Hon är redan väldigt duktig på att gå och har inga problem att gå mer än en kilometer utan att tröttna.

Min plan är att bara gå ut en kort sväng i skogen, göra mat i skogen och tälta eller kanske sova i vindskydd och sedan gå hem igen.

Liksom bara för att få uppleva den där lite magiska och spännande känslan av att äta och sova utomhus och att det är ett äventyr och utmaning helt anpassad för henne. Inga idéer om att hinna gå si och så långt, utan bara upptäcka något nytt.

Underbar ide, tycker jag. 

Ett stort äventyr för er båda att se fram emot !!

Nu har jag pratat med henne, och hon sa att i den åldern är det bra när ALLA sinnerna får "jobba", doften är ju en. Och det viktigaste är ju att de tycker det är roligt

Min son älskade att göra "kottdjur".

Vi plockade kottar och och till ben satte vi dit tändstickor och ibland satte vi dit några pinnar som blev till horn. Det är bara att låta fantasin flöda

Barn behöver egentligen bara uppleva skogen. Få upptäcka själva och ha en medupptäckare som kan prata lite om vad som upptäcks. Att låta barnet klättra, krypa, hoppa, känna, smaka (men var med så det inte smakas på fel saker) lyssna och se när de är så små betyder mycket. Att de får väcka sin egen nyfikenhet på vad som finns. En egen liten ryggsäck packad med något fika är alldeles underbart spännande också. Helt enkelt att göra det till ett njutningsfullt äventyr på barnets nivå, gör att det vill fortsätta vistas i skog och mark. Man behöver inte göra en massa saker, det kan barnet själv göra med lite ledsagning. :-)

Så bra sagt!