Jag har haft turen att aldrig ha kört på något djur själv trots mer än 35 års bilkörning, men däremot har jag suttit med som passagerare vid en älgkollision. Det är länge sedan nu, men jag har fortfarande mycket tydliga minnesbilder från händelsen.

Det var 1983 mitt under den så kallade "älgboomen" och vi var på älgjakt utanför Gräsmark mellan Sunne och Torsby i Värmland. Det var första morgonen och vi var lite sena för vi skulle ha ett jaktmöte före jaktstarten på morgonen. Jag tänkte sätta mig på vänster sida i baksätet, men där hade John ställt sin stora ryggsäck, så jag hoppade in i det högra baksätet istället.

Vi brände iväg, John körde och Morgan satt på passagerarsidan fram, vi var stressade. Det var ett par mil att köra och den senare halvan var det grusväg. När vi passerade över grannlagets marker kom det upp en blå Volvo 240 bakom med 4 jägare från det laget. Strax efter att jag noterat att vi hade "häng" av gubbarna från grannlaget kom vi till en mycket lång svagt nedförslutande raksträcka. På vänster sida fanns en djup sluttning som planade ut i en myr, på höger sida var det skog.

Plötsligt, mitt i den svaga backen, rusade det upp en älgtjur på vägen från sluttningen på vänster sida. Det var en ganska kraftig ungtjur, han hade "cykelstyre med handbroms", dvs 4 piggar på skallen. Vi höll runt 70-80 knyck och John försökte bromsa, men det hände inte mycket på rullgruset när han tryckte på bromspedalen. Ljudet från de bromsande hjulen på gruset skrämde älgen och den kastade till lite åt vänster så att den kom att springa parallellt med bilen under uppskattningsvis en handfull sekunder.

Sedan bestämde sig älgen för att det var dags att springa in i skogen på höger sida och kollisionen var ett faktum. Det blev en sidokollision höger bog på älgen träffade vänster framflygel på bilen. Älgens högra framben bröts på två ställen och han föll bakåt på rygg, skallen smällde in i vänstra bakdörren och hornet splittrade rutan. Hornet gick av och trillade ner på bilgolvet. Jag såg allting som i "slow motion", fyrkantiga små glasbitar som sakta tog sig fram i luftrummet framför mig och föll ner på mig, ryggsäcken och hela golvet.

Vi fick stopp på bilen och grannlagets gubbar i bilen bakom stannade också, men de satt kvar i bilen. John hoppade ur bilen först, -"hjälp mig att få fram bössan" sa han. Älgen hade linkat ut på myren på tre ben och stod nu och trampade ungefär 180 meter från oss. John tog stöd med vänster arbåge mot höften och med remstöd runt armbågen sköt han älgen med ett perfekt kotpelarskott, den rasade ihop som ett korthus.

Gubbarna i bilen bakom kom ut. De hade suttit och gestikulerat i bilen under tiden John gjorde sig beredd att skjuta, menande att ett sådant skott är omöjligt, speciellt efter att man just krockat med älgen. Jag var också mäkta imponerad, men John menade att det var bara att göra vad som krävdes. Morgan och jag fick stanna och ta ur älgen medan John for vidare för att ta del av jaktmötet.

Den dagen funderade jag mycket över det faktum att en gammal militärryggsäck sannolikt räddat livet på mig. Hade inte ryggsäcken stått på vänster passagerarplats därbak så hade jag suttit där hornet slog in genom rutan.

Älgen tillföll förstås grannlaget eftersom den fälldes på deras marker och dessutom kom den utanpå deras tilldelning eftersom det var en olycka, de fick alltså en extra älg. Efter jaktdagens slut for vi upp till grannlagets slaktbod. Vi hoppades kunna tigga till oss en smakbit av älgen som trots allt kommit till genom vår försorg så att säga.

Berättelsen om Johns avfångningsskott hade gått runt bland grannlagets gubbar flera varv och John blev hyllad som rena superhjälten när vi kom dit, men något kött fick vi inte. -"Du kan få det andra hornet" sa gubbarna till mig. En av dem gick och hämtade en yxa och klappade till på älgskallen så det andra hornet gick av. -"Varsågod, resten av trofén" sa han.

Lärdomen sitter fortfarande i hos mig, jag kör aldrig fort genom skogsmarker eller i mörker och varje gång jag blir omkörd av någon fartdåre här hemma tänker jag -den där har aldrig upplevt en älgkrock.