Våra hundar. Tanja är en Berner sennen-hund och Vinka, en fyrvägskorsning mellan schäfer, sibirian husky, jämthund och gråhund. De är nu fyra och ett halvt år gamla båda två och har bott hos oss, från att de var valpar. Helt olika i sitt sätt att vara men så lika i färgerna och kompletterar varandra så skrattretande bra. Tanja. berner sennen-hunden är personlig men burdus och inte nogräknad alls. Hon talar om när det kommer folk men vill hålla ändå hålla distansen. Om vi varit borta i flera timmar kan hon, sedan den värsta glädjen lagt sig, sitta stilla och låta sig kelas med. Trots det vill hon hålla distans och en bidragande orsak tror jag, är att hon har så tjock päls. Det blir helt enkelt för varmt för henne. Därför väljer hon att under sommartiden,  sova på det kalla cementgolvet i pannrummet, när vi inte eldar där vill säga. Där är det svalast. 

Vintertid ligger hon gärna ute, helst i snön. Ibland ända till hon snöar över. Vinka, jakthunden !!! däremot, äter noga upp all mat hon får, lyssnar och iakttar och vantrivs om hon inte får vara där det är folk. Hon vill ligga där det är varmt,  i vårt sovrum klämmer hon sig ner under vår säng på natten, men kommer alltid ner från övervåningen på morgonen. En stund efter att vi passerat, går hon nerför trappan för ensam vill hon inte vara, det är hon för nyfiken för. 
Hon vill veta, vara med och hennes jaktinstinkt är otrolig. Därför får  hon aldrig vara utan koppel sommartid, hon skulle nog kunna vandalisera många sjöfågelbon som ligger utefter stranden vid vår sjö eller splittra många fågelfamiljer som just fått fram sina ungar. Harpaltar som skuttar förbi är högvilt och ekorrar som hon ser hoppa över vallen nedanför huset kan hon skälla sig hes på. Allt medan Tanja bara ligger och dåsar, hon ser ut som en lat krokodil med ena ögat öppet. Men hon är alltid på vakt och är det något som intresserar vår jakthund, speciellt mycket så störtar krokodilen upp och ryter skällande till så alla i närheten får hjärtat i halsgropen. Kompisskäller med grov stämma en stund innan hon ledsnar och lägger sig igen.
Det är som cirkus med dessa hundar. Alltid dyker det upp nya saker och ingenting är förutsägbart så länge vi får ha dessa kompisar hos oss. Det enda som man kan bli less på är alla hårbollar och stickhår som stundtals rasar från deras pälsar, dock nästan aldrig samtidigt, tyvärr. Mvh Skogstrollet.