Höst…själva ordet avmognat
lite trött
väntande på vinterns stillhet
Svunnen är våren
spirandets tid och knoppningens
Den blommande sommaren
överdådets tid
är förbi
Höst…det är tid att skörda
spara det värdefulla
rata det usla

Sakta blir dagen kortare
kvällen mörkare

Tiden krymper
man måste hinna
Allt
medan dagsljuset varar

Luften frisk och klar
lätt att andas
I trädens kronor prunkar bladen
längtande att bli sedda ännu en gång

Damen i röd hatt
stretar mot vinden
Mogen äldreålder

Hatten - den nyköpta - lyser i skymningen

Text: Ingeborg Friberg