Tanja - vår lilla berner sennen-hund.
Hon är 50 kg tung. Har en rumpa, hård som en batong men är rädd för en ekorre.
Här är hon majestätisk. Där hon följde med oss upp till ett lågfjäll i närheten, vårt älskade Storberg/Sebnispouda på lapska.
Fortfarande är hela ovansidan av berget trädlöst, utom i vissa skrevor och skrymslen. Där har vi strandat för att få lä för den bitande vinden som alltid blåser, när vi ska göra upp eld och fika, upp i Storberget. Det brukar vara ett företag att ta sig dit, särskilt om ingen kört upp ett spår förut. Desto roligare att åka med längdskidorna utför. Spännande.
Snart startar säsongen! Jag längtar.
Mina farliga jakthundar tycker inte om gräshoppor, de är farliga de o kommer hoppande hur som helst.
#1 Jag håller med dina hundar 
Även stritar och hoppstjärtar är lite otäcka när de hoppar (Jag ryggar tillbaka rent instinktivt, i övrigt är jag inte rädd för dem ^^')
#0 Ser ut att vara en väldigt fin hund =)
Ja hon är en fin hund. Bufflig men go. Förresten så står Vinka, vår andra hund, här bredvid på min persoliga bild. Även hon på Storberget/Sebnespuoda. Hon är också en grann hund men de är helt olika fast de har samma färger.
Jag vet inte hur mycket det kommer fram av den fantastiska utsikten från berget, på min bild här bredvid, men den sträcker sig långt:
Till de höga, norska bergen vid gränsen åt väster och till öster halva vägen till den svenska kusten, vid Bottenviken.
Så fin!!!!!!
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Starta ny diskussion