Jag kan inte skriva i egenskap av jägare då jag inte är det. Men i egenskap av upphittare. Jag har funnit ett antal hundar och återgett dem till sina ägare. Ska tillägga att jag aldrig har tagit in en hund som jagar utan det har synts klart och tydligt på hundarna att de varit utan människor länge. Flera har varit utmärglade och helt slutkörda. Inte alls så välmående som de flesta jakthundar faktiskt är. I vanliga fall är jakthunda väldigt välvårdade och omskötta, de är ju oftast inte bara en familjemedlem utan också en jaktkompis.

Reaktionerna som jag fått när jag lämnat åter dessa hundar som varit försvunna allt ifrån en vecka till tre månader har varit väldigt olika. Tyvärr har jag inte direkt något positivt att säga om de jägare som jag gett tillbaka hundarna till. De har varit trevliga och go med hunden, men jag var inte vatten värd.

Mvh Åsa

#1.   Ja det är tur att det fins sådana som du, det är en hemsk upplevelse både med h…es kval vad som hänt o man målar upp senarie om hunden fastnat o värsta fall rammlat ner i någon klipskreva o inte kommer upp.      Som du skriver i ditt inlägg är de flesta hundar en familjemedlem som är älskad o när jakten drar i gång så blir det en jaktkompis.   När jag började jaga på 60talet så var det många hundar som stod i hundgård o hadde ingen kontakt med mäniskor, det var så att de gamla jägarna trodde inte att en hund som var sossial kunde jaga, jag hadde många despyter med mina läromästare inom jakt.

 Men jag överbevisa hur fel de hadde, min första jakthund jag hadde var en blandras mellan bigel o hamiltonstövare, som låg i min säng o var familjemedlem, jag fick många kommentarer att jag förstörde en god jakthund, men jakten kom o min hund utförde alla jakter till allas belåtenhet, resultatet blev att hundgårdana blev tomma o övergivna o de hundar som gått där blev familjehundar.

Det är stor skamm att de jägare som du har hittat deras hund inte uppskattar detta, jag skulle bli så glad o tacksam om min hund blev upphittad.      Så fortsätt Åsa på det samma sätt som du gör att ta hand om hundarna som ser övergivna, för det behövs fler sådana som du.

#2: Självklart fortsätter jag. Det jag gör det gör jag för hundens skull inte för ägarens.

Den värsta senarion var när vi åkte på en väg med tungtrafik, inga gatlysen utan mellan bilarna var det bara mörker. Helt plötsligt får jag syn på en hund mitt ivägen. Han ligger ner. Skriker åt gubben min att stanna bilen. Kastar mig ur och springer fram. Stoppar precis en lastbil. Kollar hunden och inser att han lever och inte är påkörd, bara kall, mager och extremt trött.
Tar och springer till bilen tar min hunds koppel och halsband därifrån. Springer och sätter detta på gråhunden. Sambon kör hem våra hundar och jag är ensam kvar i natten med denna kille. Så börjar vi gå hemmåt för att inte frysa ihjäl. Vi gick en meter, sedan fick jag stanna, ta honom i min dunkappa och gnussa honom varm. Sedan kunde vi gå en meter igen. Så där höll vi på.
Ska tilläggas att jag är extremt mörkrädd, så det tog på psyket att vandra där.
Gubben kom och hämtade mig efter mycket om och men, och jag fick in hunden i en varm bil.
Vi åkte hem, stängde undan våra hundar och tog in honom. Han fick lite vatten åt taget och jag ringde samtidigt polisen. De ringde upp den som troligtvis var ägare. Hunden hade då varit borta i tre månader och ägaren trodde han var död redan.
När husse kom på dagen hade han druckit och var inte längre uttorkad, hade ätit och fått behålla maten.
Husse lovade mig lite älgkött som tack. Fast den väntar jag nog än på :-)
Men det känns bra att få återbörda en hund med sin husse i alla fall.

    #3. Det är känt att hundar kan bli så trötta så de bara lägger sig o är helt apatiska o är nästan inte kontaktbara.

Då är det tur det fins sådana som bryr sig, om dessa orkeslösa djur. sen att du fick visa att du inte är så mörkrädd.  Är du säker på att gubben din inte drog ut på tiden med flit, sen kommerdet en riddare o räddar dej från mörkret,hihihi.

  Tror du inte att jägaren hadde dålig kontakt med hunden, så det var därför den försvann.  hadde min hund försvunnit så hadde jag letat med ljus o lyckta.

    Sen att du skulle få älgkött, det var väl bara löst prat.   Men du fick väl ersättning för fodert o dyligt, för det hör appsolut till.

Har oxå tagit hand om en jakthund och meddelade ägaren men dom blev sura å menade att vi skulle inte tagit hand om den dock var de ingen jaktras utan sällskapshund men användes till jakt och den sprang på körbanan en lång bit innan vi frågade jycken om den vill hoppa in å de vill han sen visste vi vem som var ägare så vi trodde ju i vår enfald att dom skulle bli glada att vi "räddat" hunden från att bli mos av någon mjölk eller timmerbil men skulle göra samma sak igen för de e hunden jag gjör det för inte för husse å matte

Skall tillägga att jag skrev detta var inte för kritisera jägare generellt för sådant här betende finns de hos alla sorter av djurägare dvs att man skall ge faan i deras grejjor  

mvh/bjorsa

Hejsan. Ny här.Det verkar vara en mycket trevlig sajt.

Vi har tappat bort en tax ett par gånger och det har varit underbara personer som tagit hand om den. Vi har stoppat ett par hundringar i handen på upphittaren. Det är ovärderligt om någon plockar upp hunden.

Vi råkade faktiskt på något komiskt en gång under tiden mobilerna nyss hade kommit. Vi bodde då i örebro och min man jagade i karlskoga. Han hade nyss släppt stövaren och det regnade. Det kom en kvinna i en bil. Fick med nöd och näppe in hunden i bilen. Kollade upp telefonnumret som stog på halsbandet. Aha,stackars hund, tänkte hon. Sprungit ända från örebro, inte undra på att hon var blöt och eländig. Hon satte sej och körde till örebro med henne. Hon rinde upp mej och berättade stolt att hon hittat min borttappade hund. Vad säger man. Min man stog i skogen och jag kunde inte nå honom. Men allt slutade gott. Det var ju jätte rart av henne.

   För många år sedan hadde jag en korthårstax, som var så där bra på rådjur, men grävling o räv vad roligare tyckte han.

  Nu var det rådjursjackt o dåligt väder o det hadde han märkt när han varute o rasta sig på morron, o då var det inte så trevligt tyckte han.

Men eftersom husse plockat fram gevär o ryggsäck så var han ändå lite sugen att komma i väg, det börgade bra o kompisen som var med hörde hunden driva o så blev det tyst, inte ett skall o oron växte vad som kunnat gått snett.           Letade vid sjökanten men ingen hund, o kompisen var tvungen åka hem.   Men jag stannade kvar o gick till den platsen jag släpte på, men ingen hund, så jag stälde ryggsäcken o lade ut en jacka som han kunde lägga sig på, o så fortsatte jag leta o locka.

Det drog i väg på dagen o det börgade kvällas o det kom funderingar vad som hänt o vad jag skulle säga ungarna när jag kom hem utan hund, så på väg till bilen kommer det en gammal dam o möter mej, är du jägaren som jagar här, ja vist sa jag, o va skönt förstår du, när jag vädrade när jag stekte fläsk så kom det in en hund o satte sig o titta på mej sa hon, så han fick en fläskbit o sen gick han o lade sig i soffan o nu får jag inte ut honom.  Ett lyckligt slut på denna historia.

Dom är för sköna våra hundar.

#5. De flesta som är jägare är säkert nöjda, men det fins rötägg inom våra kretsar också.              Men jag tackar för hundens räkning, det skulle vara en skriven lag på att hundägare vore skyldiga att ge en hittelön eller för utlägg för hunden.

#9 Det skulle det absolut vara. Hunden är ju en familje medlem och jaktkompis.

#1 Ett svar på din fråga.

När vi släppt stövaren och hon fått upp och vrålar som en luzerner gör, blir jag jämt iskall och tänker, Hjälp nu tog vargen henne! Men det har aldrig hänt,peppar,peppar.

Och när det blir tyst länge pejlar man ju och kollar läget. Om hon är långt bort och fortfarande driver, Eller att man ser att hon rör på sej. Ärligt talat har jag alltid en liten klump i magen nu för tiden. Jag är väl medveten att risken att bli tagen av ett rovdjur är ganska liten mot att råka ut för trafiken eller andra faror. Men ändå har det förändrats de senaste åren på något vis. Men att inte släppa hunden alls vore inte bra för hunden. Och man måste ju försöka meritera dom för vidare avel.

#4: Ingen ersättning, varken för foder eller den enxtra bensin vi körde upp för att karln skulle köra de fem milen hem till oss lämpa av hundarna våra och sedan köra hela vägen tillbaka för att hämta mig och denna stackars hane som var extremt slut.

Men det var inte det att jag ville ha ersättning heller. Blev nog mest upprörd över att han själv erbjöd mig älgkött som tack för hjälpen men aldrig gav något. Då hade det varit bättre att vara tyst tycker jag.

#12. Det var dålig stil av honom, o jag vet att du inte begärde någon ersättning, men det hör till god ton att ge en skälig ersättning för dina utlägg på bränsle o mat o telefonkontakter.

   För några år sedan jagade jag på ett ställe i närheten av ett av våra platåberg, jag hadde blivit inbjuden på en jästjakt o jag behövde inte ha med min hund. Det började ganska bra vi fick skjuta ett smaldjur i första såten, o då märkte jag nogot märkligt med stövaren som den andra jägaren hadde, när ägaren kom till oss så skrek hunden rakt ut o viftade på svansen o den slutade inte förän ägaren lade sig ner krama hunden.              Det var en ricktig kärlekssen som spelades upp efter varje såt vi gick igenom, även när det inte blev något heller.

 Det var en underbar hund o snäll på alla vis, ni har säkert läst detta i jakttidningar ni har, denna hund blev igälslgen på en skogsväg intill detta platåberg, det fans ett litet plakat skrivet, vi avskyr jakter med hundar, o sedan ett namn som jag inte tar i min mun, för då får jag på pelsen igen av dessa.

#14: Va?? Men hur kan någon döda en hund för att påpeka att de inte tycker om jakt? Det var bland det vidrigaste jag har hört. Stackars husse. Usch nu skämms man för att vara människa igen. Tycker man får göra det oftare och oftare tyvärr.

Det finns många grova ord jag skulle vilja använda nu. Jag har läst om det. Hände det inte samma sak igen sedan? En hund som blev skjuten i huvudet på nära håll. Men jag kanske blandar i hop händelserna.

   Stämmer det är samma hund, det händer mycke konstigt i de trackterna. O det är konstigt de vet vilka det är som är skyldiga till det o myndigheterna kan inget göra.   Det fins jägare som blivit hotade också, av samma mäniskor som dräpte hunden.

Herregud, så fruktansvärt!

#17: De kan få skvallra åt mig vilka det är så kan jag spöa dem. Blir så arg när ma skadar djur.

    Hej Nore och ni andra i den här tråden,jag har läst lite av det ni skriver om och tycker det verkar intressant,men ska jag vara ärlig så tror jag inte att jag skulle bli en bra Jägare,för jag hade aldrig skjutit djuret men jag har inte något emot dom som gör det heller,för det behövs sådana människor som kan göra det här,och djuret plågas ju inte ihjäl heller som för det här är ju människor som kan sin sak.  Jag vet jag var på en lantgård en gång och skulle hjälpa till med djuren som jag tyckte skulle vara roligt,men så en dag kom bonden och sa till mej nu ska du få vara med om något roligt tyckte han och skrattade.  Och det roliga som han tyckte det var,det skulle bli grisslakt och då var det hej och adjö till den lantgården för alltid mina vänner för att se när dom tog död på dom här grisarna kunde jag inte se på och det kan jag inte heller se på idag 67 år gammal.  Det var lite om en som aldrig skulle kunna bli Jägare,men som jag sa tidigare så gör dom ett fantastiskt bra jobb att se till att sjuka och gamla djur slipper att ligga och självdö som jag tror många djur gör idag i vår natur och inte bara där som ni vet.                                                 Hej hälsar Cuyo och önskar alla jägare ett Gott Nytt År

Oj, vilken tråd det blev! Ja, jag säger, tack och lov för pejlen! Här så brukar vi inte åka efter, utan väntar in om det inte tar för lång tid. Men mycket beror på terrängen, hunden kan liksom försvinna bland bergen ibland. Om frågan om man tar upp en hund? det beror ju på, hur den beter sig. Vi stör aldrig en hund, som målmedvetet är på väg eller jagar. Däremot, som i Åsas fall, ser man en liten krake som är totalt umattad och sliten på tassarna, då tar vi självfallet hand om den. Förhoppningsvis och ofta numera, så används ju reflexhalsband med telefonnummer.

 Det där ni berättade, om den arma vovven som några idiotaktivister hade dödat, hur är det ställt i skallen på såna?

För att härleda till det där med hittelön, ÅSa, så känns det hela igen. För  ca 25 årsedan, så hittade jag och min arbetskompis en plånbok där vi jobbade. Den innehöll ca 6000 kr och uppgifter om ägarne. Självfallet så lämnade vi den till polisen. ÄGaren kom med andan i halsen och var SÅÅÅÅÅÅÅ tacksam för att plånboken var intakt. Vi skulle få en tårta och en blomsterkvast. Vi väntar ännu……

JA, vi har hundgård åt vår jämthund. En på ca 60-70 kvadrat. Hon trivs inte inne.Men hon är mycket med husse och åker bil.

  Hej jag ser att mitt inlägg inte passade in på den här sidan för jag tror att det bara är jägare som har tillträde här,men vad jag ville säga var att jag inte är en människa som kan ta död på er djur.  Så det jag berättade var bara hur jag ser på det här,men jag kan säga att jag accepterar jägare mer idag än jag gjorde förr,men jag är lika blödig ändå när det gäller att se döda djur.                      Hej Cuyo

#22,   Du är så välkommen på sidan, Jag har full respekt med vad du menar.   Jag kan hålla med dej att grisslakten är ingen höjdare.

  Därimot jakten är det så att jag är ansvarig att se till att det går snabbt, o där är djuret helt ovetande i de flesta fall eftersom vi sitter i regel i torn så det inte blir någon stress för det innan vi skjuter.

 Och du är ju hundägare, du kan vist komma med tips om hundar o lydnad.

#22: Jag är ingen jägare. Så jag hoppas att du liksom mig känner att du är välkommen här inne.

Cuyo, absolut har du tillträde!!!!!Att åse ett dödande är ju lika oavsett om det är tamdjur eller vilt. Antingenså kan man, eller så kan man INTE. Ok, jag kan se dödande om det går smärtritt och snabbt. Sedan så spelar det ingen roll vad det ärför sort. Men, som du säger, det ordvalet som bonden yttrade om grisslakt, det var fel. Roligt???? Vad är det som är roligt? Han hade fel inställning. Och som sagt, hundar, är ju gemensamt intresse för många här! Tänk vad kul, att kunna utbyta åsikter om bruks-"kage"-och jakthundar!

Puttar upp denna fråga! nog måste det väl finnas fler jägare här,som har lite att säga?

Om vi ska diskutera vårt förhållnings sätt till våran jakthund, så måste jag säga att det blivit till det bättre. Förr skulle dom stå i hundgården och inte bli klappade av någon. Då blev dom bara bortskämda och jagade sämre och kunde också sluta jaga och följa med bärplockare istället. Och helst skulle dom jaga utan mat i magen. Då jagade dom bättre. Mina vovvar ligger i sängen och sover på min arm. Inte alla sammtidigt förstås. (har 13 st). Men jag byter hela tiden så alla får komma in och mysa med oss. Det är ju riktiga knä hundar. Och jagar lika bra för det.

putt

Inga fler jägare här än Nore och nobsan? Solen har ju gått ner för länge sen……

Känner mej ensam.

Hehe, jo, jag se att Nore inte är inne heller just nu…..Men kom på nåt att tjata om! Gör ett nytt inlägg om exempelvis olika vapenfabrikat, kan väl bli en lång och fin tråd!

               Har varit ut o tittat efter spår, eftersom det har kommit lite spårsnö här, ganska så intresant vad mycke spår det är efter smågnagare o ekorre, o det är jag glad för, för då fins det ingen mård på skogen som plundrar fågelbon.

 Ja ni är väl nyfikna om jag såg spår efter rovdjur, ja faktis lo, men inga vargspår denna gången, kvällen kom med mörker så det blev att ta sig hem i stugvärmen.

 # 31.   Är inte du jägare Gunilla, du är väl inte så GAMMAL än, så du hägnt upp gevären på kroken.

   Sen är ickejägare också välkomna o diskutera om hundar o även jakt o ställa frågor som vi försöker svara på inom rimmliga gränser.

  Det är kanske någon som haft en upplevelse med ett vilt djur som kommer när ni plockar bär eller svamp.

Erkänner att jag är lite frusen, så jag går sällan ut numera själv….OCh nån måste ju fdixa mackor och fika både till sämre hälften och gänget som kommer in efter jajten? Ok, då brukar det mest bli buljong, för de är frusna  de med…..

  Jaha han är bortskämd också, du bär väl inte geväret på jakten också.HIHI. Nä du det får jag göra skälv, men maten är färdig när jag kommer hem. Så jag är nog lite bortskämd jag också.

En naturupplevelse hade jag på nyårsdagen, när jag var ute och gick. Fjällripan kom i synfältet för första gången. Nästan omöjlig att se i snön. Hade den suttit helt stilla hade vi inte sett den, nu var det tre ripor som sprang omkring.

Nore, du som har koll på lodjur. Hur ser deras spår ut - om man jämför t.ex. med en hund i storlek med schäfer eller de där som drar hundslädar (Sibirian Husky tror jag de heter)?

Skall försöka få fram foto på ett spår jag tog, som jag tyckte verkade lite konstigt för att vara hund, då den hoppat ner för en sten på ett sätt som jag kanske inte tror att hund skulle göra. Kan såklart varit räv också.

JAg har hört här på bygden, att ett lodjursspår ser ut som om du själv gör ett avtryck med knuten näve, lite grann…..

Jag har hört att det ska se ut som en snusdosa men större. Har inte själv sett det.

Ja, men tänk dig, att du knyter näven och trycker ner i snön. Då får du med tårna också……

# 36.  Det var säkert ett lodjursspår du såg, jag kan nästan säga det med säkerhet, efter din förklaring om att det var vid en stor sten, de brukar ligga o passa på byten på någon häll eller klippblock.

  Sedan att spåret är ganska runt, kanske lite större än en snusdosa o en mindre knuten hand, men där lon legat på pass kan du samtidigt titta på om det är några klösmärken på något träd, för de brukar göra som tamkatterna att de vässer klorna.    Uppe på denna sten kan man också se om det ligger några rester efter någon måltid som den har haft.

Ja, naturen runtomkring stämde mycket med vad jag vet om lodjurens "favoritställen", och det finns ju lo i området där vi var även om det kanske inte är så många. Den hade dock inte legat just där, men den korsade gångstigen och gick parallellt med den en bit, och sedan ut på en sten och sedan gått/hoppat ner ca 1½-2 meter - på vägen ner kunde jag endast se en tassi-sättning (med alla tassar). Sedan hade den gått på iskanten längs forsen, och sedan tappade vi bort spåret. Så jo - jag tror nog att det var lo, och det ni säger om formen stämmer rätt bra också. Nu var det förvisso skare och inte spårsnö, så lite svårt att få korrekt uppfattning om storlek och form. Men nog låter det som ett lospår alltid. Kul!

 Lon jagar på det viset många gånger att den ligger på pass på ett hökt stenblock o sedan hoppar ner på bytet, särskilt intill viltstigar.

  O i närheten kan man hitta spillning efter lon, o den kan man känna igen på att i avföringen fins det tussar av päls, så de gräver inte ner sin avföring som tamkatter.

Googlat….

För några år sedan var min jobbar kompis ute och rastade sin hund i Lindesberg. Hon fick en lo på sej. Den hade legat uppe på en stor sten och tagit sikte på hunden, men missade och slog omkull henne i stället.

  Ja det hörde jag min syster talade om, hon bor i lindesberg.    Dessa djur är inte så små o värnlösa som de tror, det är ricktiga mördarmaskiner o mycke snabba.    Så en liten hund är illa ute om den kommer på ett lo, o även rådjur är tjangslösa.

JA, men till skilnad från vargen så jagar de ensamma. De dödar inte urskiljningslöst som vargen. Har de fått sig ett rådjur, så knaprar de på det i en vecka. Färdigt med det. Men jag gilalr dem inte för att de är kannibaler. De äter huskatt om de kommer åt. Men de avskyr lukten av vildsvin… Då var vi där igen, hahahaha!

#46. Det kommer så småningom bild på spår som gått förbi här inatt, men jag är inte kompis med denna j…a datorn han gör inte som jag vill.

Dom har sett vargspår både vid Tisaren och Sottern. Börjar inte unga hanar att vandra och leta nya revir nu. Det är väl snart dax för en ny kull också. Rätta mej gärna om jag har fel.

#46  På tal om kannibaler.Vildsvinen är också det.

#49. HIHI nu låses katterna in hoss Gunilla, o sen ligger hon med brennikerbössan på fönsterbrädan på pass.

Haha, min katter är inne! De har rastgård, plus att jag vid enstaka tillfällen har pejl till Arne!Här är han nyss hemkommen, vi tar koppelpromenad hem, men ni ser det lilla pejlhalsbandet!

   Gunilla Din hund ser presis ut som en katt Vad jagar du med den. Ja dessa nya raser, man hänger inte med nu för tiden

Men Nore då, det är ju Herr Arne utan Penningar! Det var väl första gångne någon såg en katt med pejl här ine va?

 Jag tycker det är många som har pejl på katter här inne

HAha, nu var du kul igen!

   Har varit inne o kollat vad intresset var för en ny eftersökskurss, det är ett tiotal som visat sitt intresse o vill komma igång i vår, det är en trevlig samling hundägare med ett intresse hur duktig är min hund att spåra viltskadat.

jÄTTEKUL! MAn behöver bara var fyra för en studiecirkel, eller hur?

 Ja man behöver inte vara fler, men det är bra när man är flera för det blir en liten press på deltagarna o visa resultat när det blir provdax, för det är ingen som vill vara sist i gruppen.

Så kul! Då ser vi fram emot recension här inen, vad ni gör!

Var på genomgång i går kväll, det blir 12 hundar som skall gå kurss på viltspår, o har varit i kontakt med skogsägare om att låna marken för att bedriva kurssverksamheten där, ringt till slakteriet o tingat blod 25 lit. Så nu är det bara ha tålamod o stor lust för deltagarna så kommer det gå fint.

Vad kör ni med för blod?

Jag har lärt mig att viltblod är bäst, sen nöt och sist gris, då det är för likt människa.

Hade en ko en gång som bröt benet. När vi sköt henne passade vi på att ta hand om massor av blod. Det var innan man skulle ha tillstånd.

 För min del använder vi nötblod som är kontrolerat, o fri från sjukdommar.

Så bra att ni kommer igång1 Du får rapportera hur det går!

#63 Hon var frisk för övrigt, annars skulle vi ju inte tagit hand om blodet. Hon skulle ut på bete och fick tokfnatt.

   Ja det förstår jag, men jag får mitt från slakteriet o där kontrolerar all blod pluss att de sätter i något så det inte tjoknar.

en liten sak om vår karelar tik. söndagen inna älgjaken var vi på marken och kollade älg men det fanns inget. tiken hade ingen pejl men hanen. tiken har varit lite skoputsare den månaden. men rätt som det är börjar hon stånda ordentligt vi smyger efter men det blir tvärtyst.. sen hör vi hur hanen bara gnyr och gnyr springer i cirklar ser vi på pejlen. vi hasar ner för berget och finner hanen gnällande.. framför ett grävlingsgryt" vad annars" och där i sten grytet har vår karelartik 55cm manke klämt in sig och har fullt stådskall i jorden. Det blev lite lätt panik vi ropade och ropade. Skrek bryt som hon alltid kommer på annars.men inte då. 1 timme gick vi ringde svärfar och bad han ta med vatten och mat åt oss och spadar och spett. vi grävde och grävde kastade sten och grävde igen. grytet var det största vi sett. efter 1tim så ringde vi vänner i tysk terrier klubben som fick komma och hjälpa oss. vi grävde nog ut minst 3 kubik om inte mera, satte ihop slanor till 10 meter men hon var djupare än så. killen kom fram till att vi måste stå på ett högvåningshus de kan göra sådana när de får vara i fred länge. efter 3½ tim kände jag att vi förlorat vår hund, vi hörde henne inte längre. satt där på en sten och grät. men blev så arg av allt att ja sa till killen att nu skriker vi så vi får se om hon svarar. killen skrek  och det började röra sig i grytet och upp kom Izza men nosen före det var så stort där inne att hon hade vänt. brun och skitig var hon och förbannad för att hon inte fick gå in igen. glada för att få igen hunden så gick lagningen av grytet snabbt. Den stora hunden i ett gryt.. hon verkligen älskar att jaga grävling och duktig är hon men att hon skulle tro att hon som terriern skulle gå i gryt.. vårt fel eftersom hon har varit med när jas terriern varit nere i gryt…. slutet gott i allafall

Vilken tur ni hade! Lilla vovven……