För min del börgar det med mentalträning i skogsteräng när valpen är tre fyra månader att följa med o nosa o läsa naturen som kan vara skrämmande för en liten valp. Men o andra sidan så lär man hunden kontakt med matte eller husse på detta sätt. Är det något som verkar skrämmande så får man hjälpa hunden o visa att det inte är så farligt.  Men det är viktigt att man bygger upp ett förtroende mellan hund o förare.

#1 stämmer alldeles för väl. jag brukade när ryssen var valp ta med en bok och ryggsäck och sätta mig i skogen och låta stövaren söka ut och forska själv i sin omgivning och kalla in henne med jämna mellanrum och släppa igen. jag tycker allt nu vid 13 mån att hon söker sig ut ordentligt, men just i detta skrivandes stund fungerar inkallning noll, 2 meter från oss och hon drar. fast hon vet att vi inte kopplar henne. men det kanske är det vi ska göra nu för att sen gå vidare och släppa igen på nytt ställe, koppla igen och släppa på nytt..?

Jag brukar ha med mej valpen till skogen och plocka svamp och bär. Där får den nosa omkring. Eller annars brukar jag ta med en bra bok , god matsäck och så tänder jag en brasa. Så får valpen söka runt om. När den kommer tillbaka kan jag koppla den och flytta mej en bit, släppa och sätta mej igen. Jag börjar med en inkallnings signal när valparna är 3 veckor och börjar äta lite annan mat. det tar en vecke ungefär att lära sej den signalen. Sen rasslar det bara till i valplådan när jag visslar. Jag brukar vissla in koppla gå några meter och sedan släppa. Men sen kommer dom in i slyngel åldern och blir sten döva.

#2. Ett sätt som kan vara jäkligt efektivt när en hund dra i väg, är att husse eller matte gömmer sig på något ställe i närheten, då kommer den lilla oron fram att matte eller husse är borta o då skärper slyngelhunden sig o kommer vara mer opservant på föraren.

#3. Det du talar om att man är orolig för vägar o järvägar o vattendrag, det är jag fullkommligt medveten om eftersom jag har haft en hanhund som drunknade på en vik i vänern, han gick genom isen o jag var hjälplös o kunde inte göra ett dugg bara stå handfallen o titta på. så nu när jag tränar valpar brukar jag ta dem till en sjö när det blivit nattis o sätta på dem selen o spårlinan o låta dem gå ut på den så de går igenom, o det lär valpen att undvika just sjöisar o därför har jag mina hundar kvar nu, det låter grymt men är en lärdom för dem att klara livet i framtiden, huse halar upp mej när det är som jäkligast o får komma o bli avtorkad o insvept i varm filt.

Ja slyngelåldern är inte rolig den får alltid mig på att fundera hur jag kunde ha gjort det bättre för att undvika det denna gången. men det går aldrig att förutse. Just nu är hon lite öm i tassarna efter har jakt i sveg, vi har ju ingen snö här och där uppe var det bra skar snö. denna damen vet att vi har koll på henne med peijlen……… men hon är förarbenägen så hon håller allt koll på oss. har ju hört att man aldrig får gå ifrån en hund även om det är en liten stund för då blir de rädda och söker inte ut som de ska sen, men det är väl olika från hund till hund.     #3 vi har vänner som föder upp luzernstövare i Lima matsåsens kennel. jag tycker om luzern…

  Eftersom jag jagar med tax, så har jag lärt mig o ha tålamod.     Jag är en tax kommer strax, sen kvittar det hur mycke husse mutar o låckar.

  Men jag har märkt att när man skjuter, så kommer han relativt snabbt, så jag har en ollonpistol i ryggsäcken, slår en smäll o han kommer för o se vad husse skjutit.   Om det är rätt eller fel, men det fungerar, även på drevproven o inga minuspoäng.

De flesta av våra hundar använder återgångs skall. Vilket är ganska smart eftersom dom sparar tid och energi. Men vi hade en charmig liten tax kille som till varje pris skulle gå löpan tillbaka. Det kunde ta lite tid, men han kom alltid tillbaka. Vi har aldrig fått någon kvar i skogen. Jo, en gång. det var en tik som stack efter en räv. Dagen efter ringde det en familj som tagit hand om henne. Barnen fick en slant som tack för hjälpen.