Nationella Viltolycksrådet har en bra hemsida med information om vad man skall göra.

Att köra på ett vilt är inte olagligt, men att inte anmäla det är i vissa fall olagligt.

Så här säger lagtexten (detta är klippt från ovanstående länk):

**Anmälningsplikt till polisen
**Anmäl viltolyckan till polisen på telefon 112. Det är en skyldighet att  märka ut och anmäla klövviltsolyckor till polisen enligt Jaktförordningen §40.

Jaktförordningen 40§ lyder i sin helhet :
"Har björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår, eller örn skadats eller dödats vid sammanstötning med ett motordrivet fordon, är fordonets förare skyldig att snarast möjligt märka ut olycksplatsen och underrätta närmaste polismyndighet".

 Är det så du kör på rådjur o älg o andra större djur skall du som bilförare kontakta polisen, det är lag på det. Mindre djur hare o grävling behöver du inte ringa för, men gå gärna o titta så det är död, i annat fall får du avliva djuret på bästa o snabbaste sättet. Om du kör på älg lär du inte flytta på bilen efter en sådan kolliskon utan larma 112.

Vad gäller för hund och katt? Har kört på både och. När jag körde på katt som försvann fick jag tag på ägaren, tack och lov när katten inte gick att hitta. Vad gäller för hund? Strikt ansvar vet jag.

Jag har hört att om man inser att man håller på att köra på ett rådjur ska man sikta rakt på. Väjer man eller tvär nitar kan det få värre följder. Råkar man ut för samma situation när det kommer en älg ska man försöka sikta på bak eller fram änden så älgen snärtar åt sidan. Kör man rakt på, får man troligen hela älgen i knät. Stämmer det? Nu var det väl inte det som huvud frågan gällde, men jag har funderat över det här. Det låter ganska sunt.

#4 Ja, det stämmer ganska bra.

Rådjur är förhållandevis lätta, och skickas oftast över bilen istället för att gå genom rutan, även om man givetvis kan ha maximal otur även med rådjur. Så djur som är mindre än rådjur skall man undvika att väja, antingen kanske man frontalkrockar med möte eller sätter sig i stort träd, och det är värre.

Vid viltmöten med älgar, och möjligen kronhjort så bör man sikta på bakdelen, och det är för att de är lättast där och precis som du säger kanske "snärtar undan" istället för att lägga sig över bilen, och hamna inne i kupén.

På den här länken, så har några kollegor till mig (fast i annat polisområde här nere i Skåne, så inte i Malmö) kört på ett rådjur i hög hastighet. Nu tappade de tyvärr kontrollen över bilen ändå och gick av vägen och voltade ut i en åker, tack och lov utan större personskador. Hade de voltat av ut i en skog, så hade det nog varit slutet för båda två. Hade de smällt på en älg i den hastigheten, så hade det inte blivit mycket kvar av bilen, eller förmodligen av dem heller.

Så det gäller ju helt klart att vara försiktig.

En annan sak man kan tänka på. Klövvilt (älg, rådjur, hjort) går sällan ensamma, och framförallt rådjuren och hjortarna kan vara "flockar".

Springer ett djur över vägen, så är det alltså en bra idé att sänka farten betydligt, då det är stor sannolikhet att det dyker upp fler djur direkt efter.

#5 Ibland undrar man om det finns någon som vakar över en. #6 Krockade med ett kid en gång. Ingen hög fart direkt. Först kom dom över vägen och när jag sett att alla var över ökade jag farten. Och då sprang ena kidet ut framför min bil. Troligen så bröt den nacken. Att den sprang tillbaka tror jag var för att den kom från skogen och skulle väl dit till tryggheten igen. Men det känndes förjäkligt. Jag hade dödat ett djur. Jag bor ju med jägare. Umgås med jägare. Men använder ju bara kameran.

Visst finns det något som vakar över oss. Det är jag helt övertygad om. "Magkänsla", "ett sjätte sinne", man får kalla det vad man vill. Men helt klart finns det något som säger till oss när det vankas fara å färde.

Jag har en gång berättat hur jag slog ihjäl en katt som vi hade kört på. Då fick jag höra bakvägen vilken vidrig djurplågare jag var. Att jag hatade katter och inte skulle få ha djur.
Att förkorta ett djurs lidande även om man mår dåligt över det själv anser jag är ett bevis på att man är djurvän. Jag klarar inte av att se blod, skulle aldrig kunna döda någon. Men tvingade mig själv att döda katten för att jag insåg att det bara skulle förlänga lidandet att försöka komma till en veterinär för att avliva.
Katten hade dött om jag lämnat den också visserligen, men det hade tagit längre tid. Och det var verkligen ingen snack om att katten inte gick att rädda. Den hade brytit nacken och benen stack upp ur skinnet. Så det syntes att det var av.
Jag slog ihjäl den stackaren. Begravde den i skogsbrynet och gjorde en minnes sten med en beskrivning av katten.
Sedan försökte jag höra med poliser och grannar utefter vägen om någon saknade sin katt. Inget napp. Men jag gjorde vad jag kunde.

#9. Det var hedervärt som du handlade Åsa, har varit ute för det åskilda gånger o handlat på samma sätt, men jag har inte begravt någon äller kontaktat någon, eftersom det varit mitt i natten.

#9 Beundrar dej att du gjorde något du igentligen inte skulle klarat av.

#10&#11: Tackar, visste först inte om jag skulle våga skriva detta här. Vart så otroligt påhoppad förrut av att jag hade gjort så. Jag älskar alla djur. Klarar inte ens av att döda en mus fast jag är rädd för dem. Och ja, jo jag kan döda djur. Jag ha inga problem med att döda myggor,knott och fästingar. Men där går liksom gränsen.
Att då tvinga sig själv till att slå ihjäl ett djur och sedan få höra att man är en djurplågare och katthatare. Det är tungt.

  Det skall du inte ta så hårt, det fins de som kallar sig djurvänner o plågar sina djur som är friska, vad jag menar nu kommer en förklaring.         Tillexsempel att övergöda ett djur är ett djurplågeri, ett påkört djur som får ligga o plågas på grund utav handlingsförlamning.      ta ifrån djuret sin egen vilja, menar att de som överbeskyddar sina djur så det inte har någon egen vilja.  Detta har jag sett skrämmande exsempel på, o sen att de kallar sig djurvänner är för mej oförståligt.     

   Så Åsa det var helt rätt, som jag sa förut, sunt funuft de kommer man långt med.

Jag körde på en hare en gång med småkillarna i baksätet. stannade och öppnade dörren för att gå ut och se om det levde men jag stängde dörren fort och satte på radion högre för haren skrek så högt , jag började gråta och tänkte hur ska jag kunna avliva detta djur utan att ungarna fattar. de hörde ju tyvärr. Jag backade tillbaka och då var det slut sen. men känslan av att jag gjort rätt som förkortade lidandet var enorm. så ÅsaF stå på dig djurplågare är man om man lämnar dom till sitt öde..

Åsa, heder åt dig! Alla andra, som skulle säga något annat är stora djurplågare själva! Har hittills klarat mig från att köra på en katt, men ber till Gud, att jag ska få samma styrka som du fick. Ok, jag är lite tuffare när det gäller avlivning, har tex inga skrupler att avliva en kanin eller höna/kyckling om jag skall äta den, men en kisse….. huuu….. Här kan du berätta detta och få rosor för vad du gjort, den saken är klar!

 AAse, det du gjorde var också väldigt bra,med tanke på, att du hade barn i bilen. Ni är hedervärda djurvänner, båda två

#14: Usch vad hemskt. Med barn i bilen också. Det är alltid svårare då. Jag tycker ändå att det var helt underbart att du stannade. Sedan att förkortade lidandet trotts att du hade barnen med dig.
Starkt jobbat. Hur tog barnen det? Du behöver inte svara om du vill. Men jag vet vilka samtal jag var tvungen att ha med mina när jag varit tvungen att göra det.

#15: Tack Gunilla. Känns skönt. ;-)

Jo de minns det ju ännu idag då var de 3och 4 nu 14 och 15. det händer att de säger när vi åker där det hände, kommer du ihåg mamma när haren skrek så och du satte på radion. men att du dödade den. trodde nog de skulle få mardrömmar men nej.. minsta killen sa en gång när det låg en katt på vägen att han hoppades att den dött med en gång. nog tänker barn.. det var värre med mig ljudet har nog följt mig måna nätter och år i mardrömmar. inte ens grävlingen när de bråkar är lika hemskt.

Sålänge man pratar med barn så brukar de förstå det mesta, det är min uppfattning i alla fall. Nu har jag inga egna förvisso, men ändå. :o)

#17: Då skötte du det snyggt med andra ord. Att de kommer ihåg är ingen nackdel.

#18: För att inte ha barn så diskuteraar du otroligt klokt angående dem. Jag har själv fyra egna barn och har dessutom glädjen att ha ett bonusbarn. Att prata med barnen även om saker som gör en ledsen är bra. de märker sådant ändå, och alltså är det bättre att de får reda på varför. Annars kan barn inbilla sig en massa dumheter som att det är deras fel. De mest långsökta saker kan i barns huvud bli deras fel. Om man pratar mycket med sina barn slipper man sådant. Och dessutom får man barn med bra ordförråd :-) Bara vinn situationer med det.

Tack :o)

Är väl lite sunt förnuft, barn är inte annorlunda mot oss vuxna. Visst, vi pratar inte alltid om allting, men vi borde göra. Det är ganska konstigt att en ganska stor del av befolkningen lägger ner pengar på massage, spa, hudbehandlingar, ansiktsbehandlingar osv, man vårdar det yttre. Men det är ganska få - i alla fall som pratar om det - som regelbundet "vädrar" sitt innersta med kurator eller psykolog. I bästa fall gör vi det med den man älskar, eller någon bra vän, och det är säkert lika bra som med kurator/psykolog, men som sagt - skulle man säga att man varit hos psykolog och pratat av sig så hade man nog fått konstiga blickar.

Barn ser, hur och förstår mycket mer än vad många vuxna tror. Därför måste man ju prata med dem. Och som du själv säger, det ger dem ju dessutom en fördel i språket.

#9, #14 Det måste ha varit jättejobbigt för er.

…Alltså.. när jag läser sånt här så är jag så innerligt glad att jag bor i en storstad med promenadavstånd till bussar och T-bana, och inget behov av bil.

Jag klarar knappt att se redan överkörda djur på motorvägarna om jag åker buss/bil med någon.

Usch ja, Men tänk, så många kissar som blir överkörda av tåg och tbana…..