Ja, det kan man faktiskt undra, varför de går ut så tidigt….. Var det inte i februari, slutet, som vi hade så väldigt varmt och fint ett tag? Rena vårvädret redan då. Att det sedan ändrade sig totalt det är ju en annan femma….

Så undviker du björnens vrede

Ännu en person har skadats vid en björnattack. Men normalt är björnen ett skyggt djur.
Så här undviker du björnens vrede i skog och mark.

Publicerad 15 okt 2007 11:41
Uppdaterad 26 mar 2008 18:05

**Prata:
**Prata och gör ljud så att björnen hör dig.
**Tänk på vinden:
**Rör dig med vinden så att björnen känner din lukt.
**Se spår:
**Färska spår, spillning, rivmärken på trädstammar och uppgrävda myrstackar kan vara tecken på att det finns björn i närheten.
Plocka undan:
Gör mat och skräp oåtkomliga för björnar, björnar har ett välutvecklat luktsinne och allt som luktar kan locka dem.
**Håll koll:
**Björnen kan känna sig trygg inne i tät vegetation och stannar gärna kvar bland buskar och träd.
Kolla hunden:
Om du har hund med dig. Vad signalerar hunden? Lyssna noga till hundens skall. Avviker det från det normala? Ser du vad hunden skäller på?
Skjut inte:
Om du är beväpnad med ett skjutvapen - skjut inte.
Om björnen blir aggressiv:
Tala till björnen med lugn röst, ropa inte. Backa genast tillbaka. Håll koll på björnen, men undvik ögonkontakt. Rör dig långsamt från platsen. Spring inte.
**Om björnen går till attack:
**Lägg dig ner och spela död för att visa att du inte längre är ett hot mot björnen. Ligg på mage eller i fosterställning och försök skydda nacke och huvud med händerna.

Källa: Viltskadecenter.

tv4nyheterna.se

Tog mej friheten att kopiera detta då jag tycker att det är högaktuellt.

Absolut! Sedan så tror jag, att alla de momenten som man uppmanas att göra, är nog ganska svåra att genomföra i verkligheten. Tror helt enkelt att hjärnan får kortslutning. Inte 17 kan man väl med hjärtat i halsgropen finna sig i att prata med en björn som är arg i lugn och dämpad ton…..

#3

Inte för att jag har försökt på björn,vet inte om jag vill ha den prövningen heller,men jag reagerar oftast motsatsen,när andra får panik blir jag cool lugnmen jag har faktiskt en förmåga att tala till djuren både vilda och tama till de nästan somnar,det har jag haft stor nytta av när det gäller vildkatter Brukar prata med fåglarna som sitter i buskarna när jag är ute och "fejar" i trädgården så de nästan trillar av pinnen..hihi!

#3 - fast om man bankar in detta beteende i sin egen skalle så har man nog störst chans att klara sig…. Det är ju inte råd som ges på skoj direkt, man får nog tänka sig för vad alternativet är.

Själv brukar jag sjunga när jag är ute och rider, inte för att det finns risk att träffa på björn här, utan kanske mer för att göra även andra vilda djur uppmärksamma på att man finns där. För faktum är att från hästryggen kan man få se mycket mer av det vilda än om man går till fots… Hästen uppfattas inte direkt som ett hot av djuren i naturen. Fast jag är inte så sugen på att möta en vildsvinsflock när jag är ute och rider, hästar är oftast livrädda för grisar och blir de skrämda så kan de rusa blint åt vilket håll som helst….

Anna, visst… Men jag jämför med, hur man blivit lärd att uppföra sig, när man får sladd på en bil. OK, nu pratar jag inte om fina bilar med ABS bromsar, utan gamla hederliga. Så klart har man blivit inlärd att frikoppla och styra i sladdens riktning, ABSOLUT inte panikbromsa och försöka häva sig ur sladden. Men vad gör man, när man väl sitter där? Precis, trampar nästan genom golvet och rattar för allt vad man är värd…….. Här sitter jag och har i allafall fått sladd sammanlagt fem gånger. JAg är hel och bilen klarade sig också…..Då är det reptilhjärnan som arbetar, inget annat….

Min man och son och några till brukar ha sommar läger för jaktsugna barn och ungdomar. Dom brukar prata om säker vapen hantering och hur man bär sej åt i skog och mark. I år kommer det in nya situationer att disskutera. Björn och andra rovdjurs möten. Hur man ska bete sej mm.

#6 - då har du bara lärt dig det teoretiskt, för jag själv stampar inte på bromsen om jag får sladd… Jag har övat mig att köra och sladda på stora ytor där inget kan hända, just för att traggla in det beteende som är "rätt".

PÅ något sätt kan man nog trycka in björnbeteendet i skallen också.

Jo då, Anna, jag har kört på halkbana så det visslar om det… Där klarade jag mig på rätt sätt….Ok, helt omöjligt är det kanske inte, men jag är en sån, som oftast tappar alla koncept om det händer nåt läskigt……Som när sambon var så dum, så han sågade sig i benet(motorsåg)… Inte stort, men jag började gallskrika och spydde… Så jag är ingen vidare Florence Nightingale precis…..

Instinkt är instinkt. Jag älskar ormar, men träffar jag på en i skogen stelnar jag till en hundradels sekund. Innan det går in i huvudet. Kan bara säga INSTINKT. Det blir nog samma när man träffar rovdjur. Man vet hur man ska bete sej, men när det kommer till en situation så kan man handla totalt tvärt om.

Hah, ja just det, INSTINKT! Jag är också faktiskt vän med ormar, har haft två st själv,så jag är inte alls skvätten för dem. Men om jag händelsevis rensar i rabatter och stäöter på en kopparorm, utan att jag vet vad det är, så studsar jag baklänges. MAO så skjuter ju adrenalinet till vare sig jag vill eller inte och det känner ju vilda djur på lukten.

#2 I princip kopierat från de skyltar som sattes upp i canada där jag var.

Några av mina kompisar har skjutit i luften när björnar kommit efter hunden. Och det har hjälpt.
En av kompisarna fick skjuta en gång till i luften då honan som hade ungar och man råkade överaska återvände och skenanföll en gång till.
Ja det var tre jägare som gick tillsammans..så dom pratade hela tiden också under "anfallen". Troligen hade dom inte ens behövt skjuta.
En annan av mina kompisar skrek -Kom och ta mig då.
Vilket också gjorde att björnen vände.:)

Jag gick över en bäck till en älg som björnen slagit.
Det ska man inte göra, utan gå därifrån.
Jag kunde inte se någon björn även om jag från andra sidan såg björnbajs kring kadavret. Och när jag konstaterat det borde jag ha gått. Hade dagen före sett hona med unge där.
Ren tallskog men vid bäcken växste enris i meterhöjd.
Ville gärna fota kadavret.
När jag kom över till älgen steg björnen upp ur riset som den sov i.
Den var STOR, större än den 240 kilo björn jag skjutit.
Jag tog av mig kameraryggsäcken för att kasta mot den om den kom. Tankarna går fort och jag var rätt säker på att den ville ha älgen för sig själv.
Vi såg på varandra..tiden står rätt stilla.
Så bestämde den sig.
Och sprang med full fart bort.
Samma afton var andra dit och fick fotografera björnen.

I sommar när jag inventerade trängde jag en björn mellan älven och en tjärn. Jag visste inte heller att de som jagade där hade lagt ut en trafikdödad älg som åtel.
Björnen hade inget val.
Troligen fick den min vittring men blev tvungen springa rakt mot mig.
Full fart rakt mot mig.
Då blir man lite ställd. Och då hann jag inte räkna ut att björnen inte hade någon annan väg. Då är det lätt att tro att man är målet.
Men av självbevarelsedrift flyttar jag mig mot nägra träd.
Troligen är det först då jag rör mig björnen ser mig.
Då väjer den och passerar mig på 20 meter i full fart.
Ja..sen har det varit fler mindre insidenter.
Men det är alltid olycksaliga möten som ställer till det.
Ingens fel så att säga.
det kan ändå bli farligt när man har en björn framför sig som inte ser en utväg.
Ungar, ide, trängd eller ett matföråd.

Björnen jag sköt överaskade jag också där den tagit en älg.
Sköt på 20 meter. En till annan stor björn var hundra meter bort men sprang när jag sköt den första. Det hela utspelar sig på kalfjäll. Jag såg inte björnen och den döda älgen för dom var bakom en sten förrän jag var nära. Jag kunde dock ha låtit bli att gå åt det hållet då det var en masa korpar där. Men det var korparna som lockade mig eftersom man vet att där finns något dött. Björnen anföll mig inte..men jag sköt den.
Om jag skulle ha dött i en sån olycka så tycker jag inte det är björnens fel. Björnarna får fortsätta att leva i vår natur.
Däremot om det fanns en möjlighet så skulle jag vilja att man sköt ljust den björnen.
För den har nämligen lärt sig något vid tillfället som inte är bra.
Nu har jag tappat räkningen på alla mina björnmöten men tycker att det är väldigt intressant varje gång. Även om jag hatar att möta honor med ungar.

Att få se björnen utan att den har upptäckt mig är en verklig upplevelse. Se den gå och äta bär och leva sitt eget liv.
Om vi sen råkar i luven på varandra i en olycka så må det gå bra. Det kommer inte att vara någons fel om den ene skulle dö.
Björnen är vårt rovdjur som utan tvekan kan vara farligt vid en olycklig mötesplats.
Men man måste också försöka förstå varför.
Det kommer att bli fler olyckor.
Precis som vi jägare kommer att skjuta två andra jägare varje år.
Men det är olyckor precis som trafiken skördar men i en otroligt mycket mindre skala och som vi kanske får lära oss leva med.
Som man i canada lärt sig leva med att några personer varje år dör i björnland.
Och andra sidan så bl a jag och mina kompisar har utan skador mött många björnar utan att ens funderat på att slåss med varandra. Och i canada möter ännu fler människor björn utan att skadas. Det kommer att ta ett tag för oss att lära sig leva med björn.
Jag stod och kikade med en kikare på en grizzlybjörn i Alaska. En tjej klev ur en bil och satte på sig en ryggsäck.
Jag berättade vad jag stod och kikade på.
-Ja dom brukar vara här den här årstiden. Sa hon och gick i väg med sin ryggsäck.
Lite impad blev man. Hon sov i tält nånstans med björnarna och kom tillbaka på morgonen och väckte mig som sov i bilen.
Med det här vill jag inte säga varken bu eller bä, för eller emot björn.
Inte ha den diskusionen.
Bara dela med mig om ett par björnmöten.
Mvh/-Anders

Vilka härliga men ibland lite skrämmande möten Anders. Det är så man känner adrenalinet pumpa.

Jo en sak till.. man ska inte göra som jag tänkte göra.
Alltså att Kasta rygsäcken mot björnen.
Ryggsäcken skyddar dig nämligen om man hamnar i den där sista delen från vilskdecentrat
Om björnen går till attack.
När sen björnen försöker vända dig ska man använda den kraften till att fortsätta helt runt igen med ryggsäcken uppåt.
Så fick jag lära mig på andra sidan atlanten.
Mvh/-Anders

Man borde från statligt håll redan för länge sedan ha begärt in info om alla björnmöten.
Inte bara de som hamnar i tidningen.
Utan även alla som går bra. Även då man bara sett björnen springa. Ja allt.
På det sättet tor jag vi skulle lära oss mycket.
Positiv Historia är också något man lär sig av.
-Anders

alldeles riktigt.. alla möten med björn är inte negativa. men som sagt var man ska ha respekt för dom.

Det är ju oftast så…..att det man är främmande för skrämmer…

Abraur du lever farligt… För skojs skull, läs min senaste roliga historia här inne! Förresten, luktar björnar illa? JAg blev nästan chockad första gången, när jag fick lukta på en älg……. Blöäh! Det tog några veckor, inna jag kunde äta älgköttet…….

Du har farliga och interessanta historier att berätta Abraur. Jag vet inte hur jag skule reagera med en björn framför mej, men jag vet hur jag reagerade när en stor afrikansk elefant kom springande mot oss med snabeln i vädret och öronen utspända och trumpetande. Guiden sa åt oss att stå stilla, och det gjorde jag för jag växte fast i marken av rädsla. Hade han sagt spring!!! så hade jag stått kvar ensam där. Det är då säkert.

Ja man ska inte springa när man ramlar in i en björn, jag vet det. Men sprang gjorde jag ändå.
Det hjälper föga att kliva upp på en kökssoffa heller när björnen försöker ta sig in i stugan, men jag gjorde det ändå. Logiskt? Knappast, men instinktivt i alla fall. Behöver nog jobba lite på min björn instinkt, även om jag kanske kan skylla på att jag var fjorton år. ;-)