Tråkigt det där. Förstår er. Och löptikar blir hemskt lättfotade. Våra kan springa ut och trycka upp bakdelen mot nätet och flirta med hanarna. Hoppas allt ordnar sej.

Ja knöligt. Hoppas på det bästa.

Med tanke på vad som står på "om sajten" här ovan: "

På förekommen anledning, så kommer rovdjur inte att diskuteras på denna sajt mer. Vänligen respektera detta."

funderar jag om  denna tråd är tillåten. Jag är ju en sk vargkramare, och skulle gärna diskutera på en trevlig nivå, men törs inte svara nu.

Ja, jag stod i valet och kvalet själv i går faktiskt….Men tänkte, att vi får se varthän det barkar, eftersom det handlar om hundar. respit till i morgon, alltså.

Handlar om hundar!!??

Det handlar om ett nytt vargrevir, inte hundrevir.

Sen tycker jag att det är fel med ett rovdjursdiskussionsförbud på sajten. Jag har själv i stort lämnat sajten på grund av det då jag inte är för censorering.

 instämmer helt o hållet med föregående skribent, råkar man nämna något i den vägen så blir man hängd, om man inte tillhör eliten.

det var inte för att få ifång en debatt om rovdjur utan kanske mina undran och farhågor över hur naturens djur ändrar sina invanda mönster och kommer oss närmare. vargen hör ju till skogens djur lever i naturen och ska ingå i vår flora. Hunden hör ju till vargen i släkt led inte konstigt att hanen svarar med ylande om nätterna och det kan jag säga vilken underbar sång att lyssna till. hur många kan det på den här sidan. konstigt att det alltid ska vara för eller emot bara för att man pratar om vargen. Den är så vacker och jag tror inte någon inte skulle hålla med mig där..

Visst är den vacker och den tillhör svenska naturen. Men sen hur vi tycker är upp till var och en. Bara vi kan disskutera utan problem.

Jag har tagit bort ett inlägg #9 eftersom att det är helt off-topic, det handlade om personangrepp om Svensk Naturs inriktning, vilket inte är diskussionsämnet för den här tråden.

Bra.

Jag önskar att jag fick höra vargarna yla! Här hemma är det bara polarhundar som ylar! Att yla med dem är inte helt illa det heller i och för sig.

Nu bor ju inte jag i ett vargrevir, utan ett par mil från. Vi har haft varg här, men bara strövargar som försvunnit. Björn har vi dock.
Kommer  de in på gårdarna lockade av löptikar, så måste det ju vara söner till  mamma och pappa varg. Jag tror inte att hanen söker sig en till fru, det blir nog för jobbigt.

Om det finns för lite vilda djur att jaga, torde de antingen flytta vidare, eller i sämsta fall börja ta tamdjur. Är det svårt att komma åt tamdjuren borde de flytta.

Själv  är jag på väg att förlora mitt revir gentemot yngre och numer starkare nykomlingar.
Visst känns det lite trist.
Möjligen får man ta sig in i en farm och ta sig en gris eller ett får eller en ren kanske.
Man tar ju det som är enklast först. Jag orkar liksom inte överdriva min uthållighet.
Har förresten ingen uthållighet.
Stark var jag i min ungdom.
Stark att med brutal styrka ta för min överlevnad.
Stark att döda all tävlan.
Stark att stå för min åsikt.

Svaghet var när jag kom hit och var nykomling.
Fanns inte mycket att välja på.
Man måste överleva.

Svag och blev tvungen till att vara både fräck och överlevare i en värld byggd för människor.
När man för ett tag hade förmånen att bestämma som ledare så åt jag diverse vilt.
Sen, för gammal, utstött och ensam.
Vilket innebär att man ibland måste närma sig förbjuden mark.
Precis som i ungdomen.
Möjligen en själmordstanke som återkommer från när jag var utstött ung.
Jag väljer dock alltid livet.
Försöker bara överleva när jag tar en ren eller får.
Stilla min hunger och ge min förmåga att fortsätta söka min älskade.
Skaffa ett eget hem/revir.
Men all den svenska marken är förbjuden om man inkräktar på samma mat som människan.
Ibland finns ingen lösning.
Jag bara måste äta…förlåt.
Man är inte van att leva med mig.
I Canada kan jag gå in i en stuga och bli bjuden.
Kan jag bara ta mig tillbaka till taigan så är jag glad.
Hoppas föresten att jag hittar den där Anders så man kan få både mat och kanske en ny avstamp som fotomodell.
-Anders

#13 Vackert, och förhoppningsvis väcker det en tanke eller två!

Vargen vi hade här försvann, jag önskar att det bara var så att hon tyckte att det fnanss för mycket människor här och gick vidare.

Ahh..det var inte meningen som ett debattinlägg.
Jag kom hem från ett något blött födelsedagskalas.
Inget egentligen större djup i inlägget alltså.
Kände mig som en varg bara:)

Ska försöka tänka mig som igelkott nästa gång

Mvh/-Anders

#15 Hoppas du mår bra idag

HAha Chano, en fin dikt, som får avsluta denna diskussion. Ledsen att behöva göra det, men jag låser denna tråd.