Rätta svar kommer så småningom…Förhoppningsvis innan du mött en björn!

Fast det är klart, även om man VET hur man ska göra så kanske man inte alltid handlar rationellt.

Själv skulle jag prova att bjuda björnen på lite bär. Funkade ju för "Mors lilla Olle"

Jag tror på detta alternativ för det är nog faktiskt så jag skulle reagera.

1. Står stilla och njuter och förundras över vilken oerhörd tur du har, att som en av få svenskar ha förmånen att någonsin få se en björn ute i det fria?

Fast den högsta drömmen vore ju att få se varg fritt och vilt i vår natur. Det har jag inte lyckats med ännu.

#3

Ja, det är ju kanske vad man borde göra. Och om man har kameran med sig så hinner man kanske ta ett kort också?

Håller med dig om vargen. Har man ju bara sett pådjurparken ännu så länge…

Jag hade nog dött på fläcken!

Av någon outgrundlig anledning är jag fruktansvärt rädd för just björnar. Ser jag ett naturprogram på tv och det är en björn med så får jag hemska mardrömmar. Fråga mig inte varför, jag har aldrig varit nära en björn ens…

Hade jag nu inte dött på stående fot så hade jag nog försökt backa undan sakta… Fast mitt svar passar ju inte riktigt in på något av allternativen ovan.

Mvh: Therese

#5

Får sätta upp backa sakta bakåt då Therese! Är ju ett bra alternativ….

Vad bra att du tyckte det var värt att lägga till på listan. Men jag ser verkligen fram emot rätt svar.

Mvh: Therese

#7 Det kommer så småningom. Men jag tänkte låta denna fråga ligga i "luften" länge, länge. Under tiden kanske du inte ska dra ut i skogen…

Givet är att vår allmänna inställning till vad som är svensk natur eller inte har en markant inställning på en sådan här fråga.

"9 Hmm, kanske frågan hade passat bättre på en jaktsajt men de är ju och andra sidan beväpnade med annat än hinkar…

Vad jag vet så skall vi inte ha björn i nordöstra skåne. Så ja skall nog våga mig ut ändå.  Men uppåt landet åker jag nog inte förens jag har rätt svar i bakfickan. hihi..

Det här vill jag ha svar på före 21 augusti, för då åker jag upp till Överkalix och där tänker jag gå ut och plocka lingon. Nu har jag hört att det kryllar av björn i de skogarna. Vad ska jag göra om jag möter en?

Här kommer lite tips då till slut.

Här kommer tio goda råd om du mot alla odds möter en björn i skogen på din skogspromenad.

Brunbjörnen är till sin natur mycket skygg så om du inte vill möta en björn så kan du sjunga och tala högt . Björnen är utrustad med bra hörsel och ett gott luktsinne så då blir han inte överraskad utan flyr hellre undan.

Men om du ändå möter björn är det bra att vara förberedd.

Följande tio goda råd har tagits fram av Skandinaviska Björnprojektet i samarbete med Viltskadecenter och Jägareförbundet:

• **Om du sitter i bilen och får syn på en björn…
  **Sitt kvar i bilen och njut av synen! Gå inte ut i onödan!
• Om du ska göra dig av med matrester eller sopor…
  Lägg inte doftande matavfall i naturen.
• Om du är ute på försommaren i björnmarker…
  Under perioden maj-juni infaller björnens brunstperiod och då är björnen som mest rörlig och dagaktiv. Se upp för ungar utan sina björmmammor. Klappa aldrig någon eller försök ta kontakt! Honan kan var i närheten och är då ytterst farlig.
• Om du är ute i bärskogen på sensommaren…
  Eftersom hälften av björnens årsdiet består av bär, främst blåbär så är många björnar helt upptagan med att sätta i sig dessa. är du ute och plockar bär så kan du mycket väl träffa på en björn.
  Ge dig då tilkänna, tala högt och dra dig försiktigt tillbala..
• Om du ser en björn som ligger och äter på ett kadaver…
  Behåll lugnet. Visa björnen att du inte är ute för att stjäla maten. Stanna upp och ge dig till känna genom att tala lugnt. Gå försiktigt ifrån platsen, ta samma väg som du kom - men spring inte!
• **Om du möter en björnunge som nyfiket är på väg mot dig…
  **Vänd om omedelbart och gå lugnt från platsen samma väg som du kom!
• **Om du är ute med hund i skogen i björnmarker…
  **Håll hunden kopplad.
• Om du är ute på vanlig jakt och träffar på en björn…
  Om björnen inte är medveten om din närvaro - ge dig tillkänna genom att ropa ljudligt eller klappa i händerna. Ett skott i luften för att skrämma iväg björnen kan också vara effektivt. Men skjut inte på björnen! I de flesta fall där en människa kommit till skada är björnen först skadskjuten. En skadad björn kan vara mycket farlig. Du bör också känna till att en björn som står på bakbenen inte gör detta för att gå till anfall! Björnen ställer sig upprätt för att skaffa sig bättre överblick när den försöker få syn på det som den känsliga nosen och hörseln redan har signalerat om.
• **Om du stöter på en björn som inte viker av och flyr, utan fortsätter i riktning mot dig…
  **En provocerad björn kan göra ett utfall mot dig, vilket ofta är ett skenanfall. Du bör tydligt markera för björnen att du har fredliga avsikter. Tala lugnt ut i luften, slå inte mot björnen eller signalera inte några andra hotfulla åtbörder. Retirera ifrån platsen, men spring inte!
• **Om björnen inte nöjer sig med din reträtt utan går till attack…
  **Försök att distrahera björnen. Släng något framför honom. Bärhinken eller fiskespöet. Om det inte hjälper återstår bara att lägga sig ner på marken och spela död. Lägg dig i fosterställning eller på magen och knäpp händerna över nacken för att skydda huvudet. Genom att göra dig så liten som möjligt och vara helt passiv minimerar du hotbilden för björnen.

Tack för tipsen! 

Men gud så svårt det måste vara att försöka ligga still och spela död när man har en Björn nosandes i nacken… *gulp*

// staffan

#16  Jo, specellt om den börjar tugga på en! :)

//CarlS

Ujujuj. Det läskigaste jag träffat på hittills i skog och mark är nog de små västkustkrabborna som vinkar och viftar argt och liksom attackerar ens tår på snedden… Kan inte föreställa mig att stå öga mot öga med en björn. Bra tips, tack för dem. (Kanske funkar de på krabbor också.)

"18

Haha, västskustkrabborna vinkade kanske inte argt på dig. De ville bara hälsa…:)

//CarlS

1 eller 8 :)

Jag har träffat på björn. två små söta ungar och en rikstokig mamma. Jag kan säga att jag och kompisen inte följde dina råd. Vi sökte skydd i ett jakttorn. Hualigen, kommer aldrig glömma det mötet. Ni får hojta till om ni vill höra mer ingående om hur det gick till, vill inte tråka ut er med detaljer;-)

Oj, det lät farligt. Det värsta man kan råka ut för. Vill gärna höra mer. Vad hände sedan? Du tråkar verkligen inte ut oss, det här är ju förstesidestoff!

Kan se rubriken:

"Två kvinnor fick fly för sina liv upp i ett jakttorn förföljd av ilsken björnmamma med  två söta ungar"

Men tanken dyker upp: Vad hade hänt och vad hade ni gjort om ni inte hade haft ett jakttorn till förfogande…?

//CarlS

Det var farligt. Farligare än vad vi insåg i början.
Jag får skylla på att vi var rätt unga när det hände. Jag hade följt med min kompis upp under sommarlovet efter 7:an till deras sommarställe. Där hennes pappa informerade oss om att det var massor med björnar så vi fick inte lämna tomten. Men herregud, hur trist är det när man är 14 år. Så vi konstaterade att hennes pappa bara var tråkig och att en skogspromenad utefter grusvägen har då ingen dött av.
Så vi gick en bra bit, så som det kan bli när man bara går och småpratar liksom.
Plötsligt säger min tjejkompis Kicki;
-Åsa titta! Stenarna rör sig.
-Va? Stenar kan ju inte röra sig. Har du fått lappsjukan?
-Men titta då. Stenarna rör sig faktiskt.

Jag följde hennes pekande och faktiskt så rörde det sig två stenar på långt håll emot oss ner för bergsslänten. Vi fastnade självklart på vägen ivrigt stirrande på de små stenarna som kom emot oss.
Efter en stund såg vi att det inte var stenar utan två helt underbara björnungar.
Det var helt klart det gulligaste jag sett, och vi fastnade ännu mer. Vi bara stod som två fån och suckade över hur otroligt gulliga de var.
När de två ungarna var så nära oss som 5 meter, kommer jag på något fruktansvärt. Så jag säger skyndsamt till Kicki att vi nog bör gå. Varför undrar hon. Hmm, ja vad säger man. Vad brukar finnas i närheten av små gulliga björn ungar.
Kicki fattade fortfarande inte. Så i samma stund som jag säger, mammabjörn. Hör vi ett avgrundsvrål. Och där kom hon. I full fart springande emot oss. Och jag lovar, hon var snabb. Trodde aldrig ett så stort djur kunde röra sig så ofantligt fort.
Vi hann precis upp i tornet, och där fick vi vackrt ligga och blåhålla oss i över en timme innan mamma björn slutat ruska och vråla åt oss. Hon kämpade verkligen för att få oss ur tornet och både KIcki och jag var vett skrämda. Efter att honan försvunnit satt vi var som snälla flickor i stor skräck ytterligare två timmar.
Inget jag skuller rekomendera andra att göra kanske, men något jag aldrig skulle vilja ha ogjort nu i efterhand när jag vet att vi överlevde.

Efter denna tur stannade vi snällt på tomten, men träffade trotts detta på ännu en björn. Detta var dock bara en yngling sade de stora jägar pojkarna, fast jag tyckte han var stor så det räckte. ;-)
Denna gång fick vi springa in hela familjen in i huset och ta skydd. Med björnbrädan för dörren och Kickis pappa med geväret innanför så borde vi känt oss säkra. Men vet ni vad det lustigaste var?
Både jag, Kicki och Kickis mamma flög upp och ställde oss på kökssoffan. Hmm, lite pinsamt, som om det var en mus vi var rädda för. Undrar vad soffan skulle kunna hjälpt oss om björnen kommit in. ;-)

Jajaj, små lustiga grejer som bitit sig fast.
Mvh Åsa

Ojoj, vilken berättelse Åsa. Vilken tur ni hade. Den björnmamman var inte att leka med den saken är klar.

Tack för att du ville berätta denna historien för oss. Den kan säkert fungera som ett varningsord för många…

Uppe på kökssoffan!? Haha. jag hade nog valt att krypa under den.

//CarlS

Ja, det där med att hoppa upp på soffan har vi fortfarande inte lyckats klura ut varför vi gjorde. Fast det var roligt i efterhand. Åtminstone hade Kickis pappa jätte roligt åt oss. ;-)

Jag hoppas den kan få folk att tänka till om de hamnar i samma situation någon gång. Trotts detta tycker jag om att vi har björn i våran natur och skulle verkligen inte vilja få mina björn upplevelser ogjorda. Men kanske önskat sig bättre förstånd så man inte retat mamma björn så mycket. ;-)
Finns inget som är lättare än att vara efterklok. ;-)

#25 Undrar om det är apinstinkterna? Man ser en fiende och vill klättra upp i närmsta träd…

#26: haha, ja inte helt omöjligt att det var den instinkten som kom fram. ;-)