En ren som jag graverat i sten.

En bit trä som jag hittade vid älven, var en älg!

På ett stort torkat löv målade jag storskogens stolthet, tjädern, som så många nu haft ett möte med.

Vilka fina saker du har gjort….sånt här gillar jag..:) Gillade extra mycket renen som får en att gå tillbaks till ristningarna på stenåldern..:)

Gick det verkligen att måla på lövet utan risk för att det skulle trasa sönder!?:o

Fina grejor. Det märks att du har fantasi.

Ja, det går om inte lövet är för gammalt och sprött. Det går bättre att måla om man lackar först.

Ytterligare ett graverat trolltrummemotiv. Denna gång är det en av Madderakkas döttrar, som vaktar vid hemmets härd.

#7 Snyggt!! roligt med en historia bakom motivet.

Vilka fina hantverk du är jättebra på sånt och första stenen är väldigt vacker. Tack för att vi fick se.

Åh… så snyggt! JAg som har fantasi noll!

Tack för allt beröm! Roligt att ni gillar grejerna.

Vill även visa ett annorlunda halsband. Med trumlade stenar, från grusvägskanten.

Har du samiskt påbrå?

Ja, jag är registrerad som same och har skötesrenar.

Det kan du vara stolt över, när jag bodde i utlandet och folk frågade var jag kom ifrån sa jag naturligtvis Sverige, alla svarade ah! Schweits!!! Nej Sweden . ????  . Lappland!!! Ohh Lappland ja då vet jag.Alla kände till Lappland, samerna och renarna, så till slut blev jag hon från lappland

Väldigt fina alster Barbro.
Undrar om jag inte måste besöka storberget igen.
Och möjligen titta lite närmare på vad du pysslar med.
Minns mest en massa hönor på gården.
Om man är riktigt snäll kanske man får köpa något.
Dom flesta här uppe har genen, om man säger så.
Jag kallar mig inte same dock.
Även om min morfar föddes i Giijaur Lappläger där aldrig något hus funnits och att min släkt kommer från Båtsjaur innan Abraur.
Att min mamma pratade samiska och att jag själv lärde mig alla fula ord..är åtminstone det jag minns.
En del "Svärord på samiska är liksom i USA köns eller sexuellt rellaterade.
Och där stannar jämförelsen med USA.
Som yngling satt dom sig fast dock.

Väldig fint Barbro…kan man beställa ett eget motiv?

Mvh/-Anders Riebbe

# 14. Att vara same eller lapp, är något som jag alltid sett som självklart. Ända sedan barnsben när renskötare besökte vårt hus, med renarna sina på älven nedanför, visste jag att jag tillhörde dess släkte. Min morfar var bror till de som var ledare för samebyn.

Men min morfar var kantstött in i självaste ursprunget, på grund av alla skallmätningar och div. nedvärderande saker som skedde på 20- 30-talet från svenska staten. Så han tog avstånd från sitt samiska arv, till följd att han aldrig lärde min mamma ett enda samiskt ord. Han blev nybyggare. Han dog när jag var 2 år gammal men renmärke hade han i alla år.

# 15. Tack Anders för allt beröm. Det värmer. Ja, naturligtvis så är du liksom alla andra mycket välkommen hit till Rebakk. Du kan då beundra Storberget på nytt, där det står som en symbol för vår kamp. Ja, på den tiden hade jag hönor, gäss, ankor och fasaner . Men blev sjuk 2001, och när jag kom från lasarettet var alla fåglar borta. Min man hade gjort sig av med dem och det var bra, inser jag så här efteråt. Jag hade nog inte orkat sköta om dem ett långt tag efteråt. Det var nog inte mitt gebit, tror jag.

Sedan jag blev frisk har jag ägnat mig åt att måla, slipa stenar och åt att skriva. Min första bok kommer ut nu före midsommar "Pintorparhäxans elev". Titta gärna in på min hemsida:                www. naturrikeirebakk.se        om ni är nyfikna på vad jag gör.

Jag måste bara få berätta om min gymnasiegång i staden Piteå på 70-talet. Jag kände mig helt klart som same, eller lapp som det hette då och med den självinsikt som en 16-åring kan ha så ville jag bevisa för alla och envar varifrån jag kom. Det fick till följd att jag gick omkring i näbbkängor och min farmors egenhändigt vävda band, kring fötterna. Ville visa mitt ursprung och mitt arv redan då. Ungefär som ungdomarna nu vill visa sina percingar, tatueringar och speciella kläder. Det är ingen skillnad, bara ett bevis på att alla vill visa sig själv och bli bekräftad.

Att jag sen blev kallad lappflicka tog jag som en ynnest.

Jag har alltid varit intresserad av same livet och amerikas indianer. Tycker ni har en del gemensamt.

Du gör mycket fina smycken. Brukar alltid handla med något när jag är "uppåt"

:) Mina barn har gått i näbbkängor i Frankrike, mamma tog med dem.. vi har inte samisk påbrå..för hon har alltid älskat samiskt hantverk och när jag var liten fick jag ochså näbbkängor av kanin med samiska band

 #17. Visst har indianer och samer en liknande historia. Liksom andra urbefolkningsgrupper i andra länder. Hoppas framtiden ser ljusare ut och att vi kan rädda kvar en spillra i alla fall, från att förintas.

Hör gärna av dig om du är "uppåt", eller om du känner dig intresserad och  tack för de berömmande orden. De värmer gott.

#18. Jag tycker om folk som vågar vara lite annorlunda. Att följa sin egen känsla och sticka ut lite, det är inte fel, enligt mitt tycke. Att barnen får lära sig det mår de nog inte dåligt av. Naturligtvis inom vissa gränser.

Jag har en gamal bild från en tidning som gjorde ett reportage av någon anledning i Suddesjaur skola när jag gick där i ettan eller tvåan (småskolan).
Det lite lustiga med bilden är att vi som har lappskor (skor av renskinn) håller tillbaka fötterna och gömmer dom under sittsen vi sitter på.
Medan de som har andra "vanliga" skor sträcker fram dem ordentligt för att de ska synas.
Så var det då.
-Anders

Härlig tråd och tack för all den kulturhistoria vi får på köpet!

Ja, nog kände jag av denna inställning många gånger men jag var bara den som jag var och passade det inte, ibland, så fick den personen vara.

Det fanns inga val för mig och jag ville bara visa vem jag var. Annars hade jag förnekat mig själv. Trots allt så var jag stolt över mitt samiska arv och det ingen har kunnat ta det ifrån mig. Däremot har jag väl sedan jag blev vuxen inte varit så modig alla gånger eller haft kraft och ork att ta mig in tillbaka till mitt ursprung. Det är en motsättning som man kan känna, att stå mitt emellan de båda världarna.

Använder du gavyrpenna med diamantstift när du graverar? De är kanonläckra.

… så roligt att du tycker om det jag gör.

Jag använder diamantstift med en böjlig axel. Gravyrpenna har jag aldrig provat men det går säkert också bra.

Ja det är den jag har till glasen men många använder en böjlig axel för det är smidigare. Jag som graverat glas har aldrig tänkt på sten. Vilken färg använder du och efterbehandling typ lack? Är ju bra mycket lättare med sten då det är billigare och tar mindre plats än glas. Vilken idé och dina saker är ju kanon.

Jag använder väderbeständig ackrylfärg och sedan lackar jag  ett vattenfast skyddslack utanpå, för hållbarheten.

Vad graverar du för glas. Är det skålar och sån´t?

Jag graverar glas som man dricker ut, en plunta har jag graverat. Det vr min bror som ville ha en  med en öring på som han skulle ha med sig upp till sälen när de skulle flugfiska förra året.

#2.  Vilka konstverk, så fina. Vad kan man göra med den här? mer än att elda och grilla korr på den.

 #27.  Va läcker, vilket djup den har.

#27 Ahaa!! Nu får man verkligen se vad du går för…Snyggt!

#28 Inte alla som har ett eget snabel @ Ett sådant verk är ju fint där den står…eller kapa den och sätt den som en ren prydnad på tomten….eller som en estetiskt snygg pelare mellan något…..!?

Sören: Det där trädet är ett naturens konstverk. Läckert och iögonfallande så man verkligen hajar till och stannar.

#27. Inte dumt med en så´n öring att trösta sig med när nappen tryter. Verkligen snyggt!

#28. Naturen är den verkliga skaparen av konstverk, tycker jag. Det bevisar din bild!

Om du menar trä-älgen som jag hittade vid älvkanten så är det vattnet som format den. Jag är hopplös säger min man med ett leende, drar hem så mycket som går att elda upp.

Den går fakiskt att sätta upp på väggen och titta på då och då.

#29.  Du har rätt, de liknar ju @.

#30.  Ja är de naturen eller kan de vara mäniskan som tillfogat skada någon gång i tiden??

 #31.  Visst är naturen den stora konsnären. Men att hitta saker i naturen och se något annat än vad de är, nu när du talat om att de är en Älg så ser jag det men hittar jag den i skogen är det en träbit, orättvist…

Du ska veta att det inte bara är roligt. Ibland när alla träbitar, stenar och kvistar, mossor och håligheter talar till mig.

Så mycket att det är svårt att lämna dem därute, i alla fall utan att åtminstone ta kort på underligheterna. Som jag tycker naturligtvis, men för andra kan min passion se ut som rena nojjan, tror jag. Suck!

Du är inte ensam att plocka hem naturkonstverk..:)det gör jag med.

Här är en strandad val.:) som ligger brevid min damm.

Roligt att se att vi är fler. Naturligtvis så är det en val som du hittat, det ser väl alla. Att han har strandat syns ju på det uppsplittrade huvudet. Han mår inte bra - helt klart.

Var samlar du dina alster? Mina som jag inte tycker är solklara, hamnar under några granar under en trädkoja som ungarna byggde för 20 år sedan. Ligger där och spökar men jag tittar till dem då och då.

jättevackra saker, som är skapta av sig själva!

Kom att tänka på att jag var den enda i hela skolan som hade lappskor, och jag är inte same! Min syster jobbade i Björkliden och köpte de till mig. Jag var antagligen väldigt modig, och tyckte nog om att vara lite annorlunda, redan då, haha! 

På senare år har jag funderat på att köpa ett par vita höga lappskor, men de är så dyra idag att jag har inte råd, haha!

Barbro, du gör så underbara saker! Och ja, jag är också en samlare av naturmaterial. Har länge gått och funderat på de här svarta utväxterna som kommer på gamla träd. (Just nu kommer jag inte ihåg vad de heter) Skulle vilja göra något av dem, men har inte kommit på vad, ännu?

Min pappa brukade ha ett gäng torkade på sommaren. När det blev väldigt mycke mygg vissa kvällar så tände han eld på dem och myggen försvann från gården!

De hamnar oftast runt dammen,eller som "smycken" i rabatten. Endel har blivit föremål som väggprydnader,som den här…….

Kom nu på att jag lämnat en del till låns till en förening här,dom hade en utställning..har inte fått tillbaks "grejerna" fast jag varit dit och velat ha det tillbaks

#33. De är nog tur att jag inte hör deras rop för då skulle min gård bli översvämmad, samlare av stora mått som man är.

#38. Den var fin med sin dekoration.

Läcker helio.

#39.40 Tack!!

Kom på en till användarmöjlighet…det är ju att sätta upp träkonstverken på ytterväggen…det har jag sett att en del kan ha,det är ju fint,likväl som att ha hästskon sittande där.:)

Ja du, Bjarvamor, du är gullig. Min mormor sydde lappskor och jag har länge tänkt försöka, för jag vet ju hur hon gjorde. Men… det är inte lätt, man måste ju ha tid till allt. De på bilden gjorde hon till mig när jag var pytteliten, hon gjorde större allt efter som jag växte upp.

Du menar björktickor. Ja, såna använde lapparna förr, bar med sig dem gödande, när de flyttade från viste till viste. De kunde glöda länge när de inte fick syre. Jag har aldrig tänkt på att de skulle kunna vara ett bra myggmedel också. Ska prova det i sommar!

#38. Den väggprydnaden var verlkigen fin. Jag förstår föreningen som inte vill lämna tillbaka dina alster.

#39. Tur kanske att vi alla är olika.

Så duktiga ni är…..

#42

Det var ren "naturkonst" utan inverkan som jag lånade ut. Och dom vet att jag ville ha det tillbaks..men det var väl för besvärligt att leta reda på det.:(

Det här räcket har jag också gjort med naturen som inspiration..jag passade på när äppelträden skulle gallras ur.:) barken har fått suttit kvar under ett år under torkningsprocessen för att minimera sprickbildning..i år skalas det av.:)

Så snyggt räcke!

#44. Originellt och läckert räcke du tillverkat!

Vi har ett kalhygge här intill där det ligger massor av nermejade tall och granbuskar som nu har torkat. Raka pinnar med fin grå färg. Det måste gå att tillverka saker av dem.

Kan någon ge tips?

JA tallen är väl jättebra, hållbarhetsmässigt. Den borde ju hålla längre än gran i alla fall….

#45-46 Kul att ni gillade mitt räcke.:)

#46 Är det väldigt många skulle du kunna göra ett litet trollhus som prydnad..bygg den i tändsticksprincipen och täta med mossa. Här är ett trollhus jag och min mamma gjorde tillsammans,den här har jutna cementväggar med slaggsten.

#48 läckert.

Så gulligt……

#48.Vilket underbart förslag! Det blir en riktig utmaning om jag skulle försöka att göra ett sånt. Jag ska tänka på saken… Vad som bekymrar mig är hörnen, ifall jag ska timra ihop pinnarna. Det är väl enklare att göra sidorna av träpinnar också istället för att mura. Eller har jag fel?

Det är nog över min förmåga att göra huset lika gulligt som ni har fått till det…. men försöka duger.

Fler förslag? Det ligger massor av utströdda pinnar där och det är roligt med inspiration.

Visst är det lite fränt..:)

Jag har tänkt att göra ett eget litet trollhus som skulle få stå vid den nya dammen som är på uppbyggnad. Får se vad det kan bli!? De jutna väggarna vi gjorde blev rätt så tunga.

#51 Lättast är väl att bygga direkt på den plats den ska stå,då kan du ytnyttja "pinnar" till ram och stöttor som du slår ner i backen på plats. Förslagsvis skulle du kunna binda ihop "pinnarna" (i tändstickshusprincipen)med slanor eller lite kraftigare naturrep…oftast brukar man komma på lösningarna efter hand som man håller på.

Känner att jag måste prova bygga, senare i sommar. Just nu hinner jag inte.

I höstas började jag göra om vår damm. Den skulle passa där under några träd, bredvid mitt växthus. Tack Heli…

Om det blir något av mitt företag så ska jag försöka sätta in en bild.