Var roligt att kunna få vara med,så inpå,fint foto fick du också.De flög inte på er för att skydda boet,svalor kan ju verkligen komma till flyganfall när de känner sig hotade.

Ännu en anledning till att sakna svalorna som inte kom hit i år när man ser sånt här.

Såååååå fina…Tack för den goa bilden!

#1. Ja, vår stora Berner sennen-hund låg för ovanlighetens skull, surmulet på vårt pannrumsgolv,utan någon lust att vilja gå ut, under någon vecka i sommar.

Vi började undra om hon var sjuk på något vis, eller om hon bara tyckte det var varmt, vilket det också var. Ut var hon ju ändå tvungen att gå, några gånger varje dag och vi började iakkta hennes utevisterlser för att kunna kontrollera vad som var fel.

Då såg vi hur ladusvalorna från boet flög mot henne och det tyckte vår fredliga Tanja var obehagligt. Det var bara när hon var vid bron som de attackerade henne. Även vi människor flög de emot, men vi upptäckte snart att de gjorde det bara för att skrämmas och de slutade efter ett par tre gånger.

Det var charmigt, tyckte jag att de försvarade boet och ungarna så intensivt.

#2. En sommar utan svalor är ingen riktig sommar, tycker jag. Det är en av orsakerna till att jag och skatan inte är bästa vänner.

#3. Ja, nog är de söta alltid, och så oskyldiga.

#4 Stackars Bernern! Han kunde ju ha blivit av med skalpen…ju!!…trodde nog han iallafall med sådana flyganfall

När jag bodde hemma så var det alldeles hopplöst att plocka jordgubbarna ur landet utan att få en massa svalor över sig,de strök rejält nära huvudet på en.

Här fick katterna det hett om öronen när de visade sig ute på ladugårdsbacken. Det var inte mycket luft mellan kattryggarna och ladusvalorna när de attackerade katterna. Konstigt nog märkte jag aldrig att katterna lyckades fånga nån svala, trots att en del katter försökte.