11.5 timmars panik
I lördags morse så hämtade jag hundarna för att ta en promenad tyckte jag hade kopplena i handen men hade bara ena hunden..Så ryssen sprang till skogs med nylonstryp och läderkoppel efter sig.
Sprang efter så gott jag kunde och skrek men hon var döv. detta var kl 8 på morgonen. Vi såg henne en halvtimme senare på åkern ovanför huset runda en skogsö. Men sen var hon borta.
Kl 10 hade vi fått lite panik för hon hördes inte och hon skriker i spåren så hela byn hör. Grannen med sina 2 kelpie gick ut och vi tog 6-hjulingen i sakta mak i den täta skogen och ropade och ropade.
Ingen hund när kl var 15 så kom det flera vänner med spårhundar och en räddningshund och vi gick skallgång med pejlar på våra hundar och då är det bra att man kan fixa in sin kompis hund på pejlen så man ser vart de är. för skogen är stor. När kl var 19 och vi insåg att hon finns inte, så var vi tillbaka hemma. det hade ju börjat skymma.
Vi gjorde upp att vi skulle åka skogsvägar och små stigar med bil och andra fordon. För hitta henne skulle vi för någon varg mat vill jag inte stå med. Kontakt med ett jaktlag 3 km från oss hade sett varg på morgonen så den paniken var nära.
halv åtta hörde sambon ett tyst ryssyl långt nedanför huset ut på ängarna med en kanal som är gungfly. han tog 6-hjulingen och åkte stannade flera ggr och lyssnade.. svagt hörde han henne..åkte mot en ås med tät tät skog där det är räv gryt. stannade och lyssnade och ropade nu hörde hon honom så hon skrek.. och han åkte vidare en bit i det täta nedanför en konstgjord damm.
Där satt hon fast med kopplet i några torra träd. visst har hon försökt komma loss men det blev värre. och hon har inga stryp märken så hon har inte fått panik i allfall.
Så den lycka vi kände igår den går inte att beskriva. Hon sov tryggt mellan oss i natt.
Vill tacka alla våra vänner som osjälviskt ställde upp denna vackra lördag och hjälpte oss att leta……Ni är guld värda…..
Oj vilken dag. Tur att den slutade lyckligt.
//Pia
Jag kan bara gratulera, jag vet hur det känns i sådana situationer.
I min ungdom så hände en liknande sak med en stövare. Den fann vi tyvärr aldrig.
// Anders...f.d. 890-3 .....och fortfarande batteridriven!
Gud, vilken lättnad det måste varit att få rätt på henne till slut. Fantasin sätter inga gränser när sånt här händer. Och när man vet att vargen synts till i närheten blir man ju inte lugnare.
Jag har också tappat en hund med kopplet. Fy vad rädd man blir.
Ge ryssen ett stooort köttben
Pust! Så skönt att inget hände…
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Snacka om att hunden var både psykiskt och fysikskt trött igår. och vi.. vi somnade halv nio i soffan båda 2 efter att ha ätit för första gången den dagen… har väl gått någon mil i skogen förrut och under älgjakten men inte som det var nu med fantasin rinnande i huvudet.
Jag lär aldrig ta ut hundarna utan att stänga dörren innan om mig….tur det var jag och inte någon av ungarna…..
Åhh! Vad glad jag blev när jag kom till slutet på din berättelse
Vilken lycka att få återse henne.
Blev att tänka på en bekant som fick en rymmling och som slutade väldigt tragiskt. Hans bästa jakttik tog sig själv ut ur gården för några veckor sedan och sprang rakt ut på vägen och blev påkörd så illa att han fick avliva den på plats.
Ja, att bilar och hundar inte går ihop, det har jag tyvärr fått erfara några gånger..
och de tar alltid de bästa.
// Anders...f.d. 890-3 .....och fortfarande batteridriven!