![[Cuyo]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ingvar Kamprad om spriten, cancern
Hej jag lade in den artikeln i min grupp men det var det ingen intresse,så nu får ni ta del av den som jag tycker säger oss en hel del om den här varan,nu menar jag att alla inte ska bli nykterister det vore ju tråkigt hi hi. 
Hej jag tycker den här artikeln påminner om mej för snar 7 år sedan,så det är inte bara vi människor på golvet som har det jobbigt med den här varan,läs det här kanske det kan få många att tänka om vad är det jag håller på med?
Hej från en som är fri idag
Hej Cuyo
Ingvar Kamprad om spriten, cancern - och varför barnen inte får ärva imperiet
ÄLMHULT. Ingvar Kamprad började planera sin död 1982.
Han vill inte ge sönerna makten över Ikea.
Den gamle böjer sig fram och avslöjar varför.
De stora skyltarna möter oss på landsväg-en redan strax före infarten till Älmhult.
"Ikea fyller 50! Välkomna på kalas!".
Ett jubileum så gott som något och dagen till ära har Ingvar Kamprad skumpat från Schweiz i ekonomiklass till Köpenhamn och sedan stått större delen av vägen på tåget till Älmhult.
Det är dyrt med sittplatsbiljett, men i Eslöv steg folk av och en stol blev ledig.
Vi lotsas genom varuhuset, koncernens första, det som kostade 600 000 att bygga, en enorm kostnad på 50-talet, in i ett oansenligt sammanträdesrum.
Den gamle studsar vigt upp ur en soffa, är stor och stark, har ett fast handslag och ser på det hela taget oförskämt vital ut.
28 oktober 1958. Berätta.
- Jag var skitnervös på morgonen. Vi invigde vårt första hus här i Älmhult. Landshövding Berquist i Växjö var med. Jag höll ett darrigt tal.
Trodde du då att det skulle bli fler varuhus?
- Det var ju bara varuhusets första del som stod klart. Vi skulle bygga lika mycket till.
Planen var att om det inte gick som vi hoppades så skulle vi kunna avbryta del två.
Nu har Ikea 254 varuhus i 24 länder. 22 nya är på gång. Besöker du alla?
- Förr försökte jag besöka alla förutom dom i Australien. Det ligger så långt bort och det finns inga billiga flyg dit. Men dom senaste 20 åren har jag nöjt mig med mellan 25 och 30 hus om året.
En 17-årings blomfröfirma växte till en global 200-miljarders möbelgigant. Hur gick det till?
- Det är svårt att finna ett ärligt svar som inte blir konstruerat. Men min situation som bondpojke var att gå hemma och hacka potatis. Det var inte så lockande.
Vad har du för möbler hemma i villan i Schweiz?
- Lite arvegods. En korgstol och en moraklocka som jag fått av mormor. I övrigt är allt från Ikea. Men nu ljuger jag. När jag fyllde 50 så fick jag ett danskt bondeskåp av min fru som hon köpt på auktion.
Tycker inte grannarna att det ser billigt ut?
- Hahaha. Nä, inte vad jag vet.
Är du rädd för att dö?
- Ja, men inte av samma skäl som de flesta andra. Jag är rädd för att dö för att jag är så satans nyfiken. Jag har sagt de senaste 50 åren att vi står bara i början på en underbar framtid. Det är en spännande tid.
- Ikea har många chanser. Men det kommer nya förutsättningar hela tiden. Finanskriser och sådant.
Du är 82 och jobbar fortfarande. Klarar du inte att släppa taget om koncernen?
- Ikea har nyckelordet "tillsammans". Det är så viktigt att gå ut i verkligheten och inte sitta i sammanträdesrum och prata med
direktörer. Jag vill vara med.
Vad tror du händer med Ikea när du är borta?
- Ett frågetecken är ju vad som händer i nästa generation. Jag har tre väldigt duktiga söner som alla jobbar inom Ikea. Pojkarna brukar fråga om jag tycker att någon av dom ska bli koncernchef. Då säger jag att om jag var i er situation så skulle inte jag göra det. För hur länge orkar man med ett sådant jobb?
Ja, hur länge gör man det?
- Jag hade samtal med vår nuvarande koncernchef Anders Dahlvig nyligen. Han har suttit i tio år. Han sa: "Ingvar, jag hoppas klara några år till". Det är en begränsad tid man kan ha ett så ansträngande jobb.
Men tänk om imperiet faller sönder i ett inbördeskrig?
- Det är jag verkligen inte rädd för. Bland alla mina fiaskon har jag lyckats att få bröderna att hålla sams och dra i samma riktning. Dom inser betydelsen av att driva verksamheten vidare.
Du har lyckats med din uppfostran?
- Ja, jag tycker det.
För några månader sedan ska sönerna i ett familjeråd ha sagt att dom inte vill ta över. Stämmer det?
- Beträffande koncernchefskapet tror jag det stämmer. Jag känner inte igen uttalandet, men grabbarna har möten ibland för sig själva.
- Det är svårt att vara absolut säker beträffande sönerna. Men det känns inte som att dom vill det. Och jag tycker att det är bättre att pojkarna försöker hålla ihop och driva familjeföretaget, Ikano, vidare.
Men vem blir då chef?
- Jag vet inte. Det finns kandidater.
Vill du själv ha sista ordet?
- Jag tycker att det ska finnas så stor enighet som möjligt i styrelsen. Och mina söner ska tycka att det är jädrans bra.
Du och din första fru adopterade en dotter, Annika. Varför har inte hon fått något tjusigt jobb inom Ikea?
- Min dotter och jag har en väldigt god relation. Vi har gjort upp ett med alla mått mätt generöst avtal.
- Jag är glad för det, för vår relation har inte alltid funnits. Vi förlorade kontakten i samband med skilsmässan. Det var stora sår i vårt äktenskap. Jag trodde att ett adoptivbarn skulle hela de sår som fanns, men det var en övertro. Snarare särade det oss. Skilsmässan var en stor sorg, det var många gråtnätter. Det är mitt största misslyckande.
Kamprad ser ut att börja gråta. Men sorg förbytts snabbt i glädje och han tar oss med på en rundtur genom huset. Än vet den gamle hur en slipsten ska dras. Han kramar personal, låtsas vara sträng, spänner ögonen i en ung man och frågar hur många soffor han sålt den senaste timmen.
Passerande kunder glor ögonen ur sig och börjar viska till varandra och Kamprad nyper i min tröja och konstaterar nöjt att hans är billigare.
Gissa vem som är vinnare och vem som är förlorare.
Dina barn får inte ärva dig. Varför?
- Det har jag ordnat genom Ikanogruppen. Det går ingen större nöd på dom. Vad fan ska du med pengar till? Du kan äta, gott, du kan sova gott, du kan bo gott. Vad mer? Pengar är ett medel att nå något med.
Ikea ägs på ett sinnrikt sätt av en stiftelse. Har du konstruerat detta för att företaget ska leva för evigt?
- Jag kallar det för evigt. Men folk som kan det här pratar tydligen hellre om 50-årsperioder.
Den här ägarkonstruktionen gör ju att det inte finns någon insyn i koncernen. Vad är du så rädd för?
- Vi vill inte berätta för våra konkurrenter hur det går för oss. Men nu ska jag avslöja någonting för dig, övningen "planera min död".
Året var 1982 och Kamprad reste världen runt för att hitta en stiftelse att hälla in Ikeas miljarder i. En garanti för att Ikea skulle överleva honom. Inte ens familjen skulle kunna komma över miljarderna.
Den fanns i Holland. En dubbelstiftelse med såväl livrem som hängslen.
Men stiftelsen har visat sig vara till och med mer ointaglig än vad Kamprad ville. I våras ansökt han hos holländsk domstol om att få göra ett tillägg till de ursprungliga reglerna. Han ville utöka Ikeas välgörenhet.
- Jag underströk att ingen i familjen skulle få ut en enda euro. Inget skulle ändras. Bara ett tillägg. Men jag fick avslag. Lagt kort ligger, sa domaren. Nu har jag överklagat. Ska till en domstol i Holland och argumentera. Tror det var den nionde december.
Har du några drömmar kvar?
- Ja, för fan.
Som exempelvis?
- Jag tror på framtiden. Men hela världen måste omstruktureras. Den här finanskrisen är hur naturlig som helst. En familj som lever på kredit och bara ökar den hamnar i problem. Så småningom går det inte längre. Det är likadant med företag eller ett land. Det går ju för fan inte att låna sig fram.
- Min dröm är att företagssamhället tar ett större socialt ansvar. Blir bättre på hjälp till självhjälp.
Din mor gick bort tidigt, 53 år gammal. Hur har det påverkat dig?
- Jag har blivit rädd för cancer. Vi har satsats mycket på cancerforskning. Så fick jag själv prostatacancer, 75 år gammal. Jag gick till länssjukhuset i Lausanne. Läkaren sa att du är för gammal för operation. Jag sa att jag är rädd. Kan ni inte göra ett undantag? Han hade ingen aning om vem jag var, men talade med en kollega och kom tillbaks och sa okej.
- Jag sa att jag hade en restriktion. På våren när söta flickor kommer i sina fina kjolar. Om jag inte reagerar som en normal karl då så vill jag inte opereras. Han sa att den risken var minimal.
Hur är det med hälsan i övrigt?
- Jag missköter den. Jag snusar. För lite motion. Och minnet börjar bli sämre.
Och spriten?
- Jo, tack. Den 12 juni var jag alkoholist. Då slutade jag dricka sprit. Den 8 september började jag igen. Men dom senaste 40 åren har jag haft sex vita veckor tre gånger om året. Husläkaren sa åt mig att göra så.
- Jag har ibland ångrat att jag pratat om spriten, men jag har gjort det för att berätta för andra i min situation om värdet med vita perioder.
Hur mycket dricker du nuförtiden?
- Vet inte. Ibland är jag full.
Vad var det med nazismen som lockade i din ungdom?
- Det var väl egentligen mer fascismen som lockade mig. Jag min dumma fan tyckte att korporativismen var tilltalande.
Hej jag håller med er den ä här artikeln är för lång att läsa,men det är ju en sann berättelse av en man som jag har vetat om tidigare,så jag blev lite förvånad att han gick ut med det här som jag tycker var mycket bra gjort, för det är ju inte alltid så bra med att ha en massa pengar,det finns säker dom här mörka sidorna hos många rika människor idag tyvärr.
Hej Cuyo
Ja, spriten knäcker många människorliv, så är den bittra sanningen..
Men Kampard verkar ju ändå leva ett bra liv trots sitt missbruk…/Catfoot
Ditt hem är där din katt är.
Ja i intervjun han gjorde , som jag såg för några vefckor sen, såerättade han hur det kom sig. MEn nu har han ju inga problem…. Otrolig människa, det där……
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Hade man viljan å styrkan..Ja, då hade man nog inte jobbat inom omsorgen skulle jag tro…Då hade man nog vågat pröva vingarna på lite mer inkomstbärande vägar..
Ditt hem är där din katt är.
Hej ja man kan prata mycket om det här,och jag tror jag är den som kan göra det utan att överdriva om det här,att det är skadligt det vet vi ju alla men lika förbaskat är det många som ramlar in i den här karusellen, och för att komma komma ifrån det här så måste man kunna erskänna för sej själv att jag är Alkoholist,till sin familj och vänner som man då kan få hjälp av,och jag pratar av egen erfarenhet nu mina vänner och som jag sa så finns det mycket att säga om det här.
Hej Cuyo 
Jodå nog vet jag spritens biverkningar..min bror söp ihjäl sig snart för ett år sen..
Ditt hem är där din katt är.
Oj oj det är ju aldrig roligt för någon att det ska gå så långt,men jag tror säker du har gjort vad du har kunnat för att hjälpa honom från det här,men det är som jag säger till dom jag försöker hjälpa idag,vill du inte själv då kan inte jag heller hjälpa dej så är det bara tyvärr.
Hej Cuyo
Nä det är ju så, att allt handlar ju om att vilja själv..
Ditt hem är där din katt är.
Hej Catfoot det verkar som det är bara du och jag och Gunilla som vågar prata om det här,jag skulle tycka det vore roligt om det var fler som har åsikter om den här sjukdomen,man ska kanske inte säga att det är en sjukdom från början,men ty längre tiden går så blir det nog en sjukvård till slut tyvärr.
Jag kan tala att jag har 6 kompisar som har gått bort tack vare spriten,nu ska man kanske inte bara skylla på att det här spritens fel,vi har oss själva en stor del att det har blivet så och jag är glad att man vaknade innan man hade varit nr 7.oj oj.
Hej Cuyo
Idag ser jag det hela som en sjukdom, det gjorde jag inte för 3-4 år sedan..Har läst å tagit reda på mycket om Alkoholism, har på alla sätt försökt få hjälp av olika myndigheter tiill min bror..Jag inser att många är helt inkompetenta fast dom jobbar inom detta med alkohol..Oj, va ledsen å arg jag varit..
Men nu ska vi inte göra Svensk natur till en missbrukssida, för det är ju det den ska handla om vår natur alltså………
Ditt hem är där din katt är.
Ja catfoot, vi vet hur lessen du har varit. OCh det var just p g a detta, som jag la till den här rubriken på sjten, för tt vi ska kunna ventilera lite samhällsproblem också. MEn som sagt, inte i majoritt, utan precis så här som vi gör det nu. En tråd som är om just samhällsproblem, som på sätt och vis får inverkan på vår natur och miljö….
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
#4 Eller så är det tvärtom, du jobbar inom omsorgen för att du är stark.
Pengar betyder en del, visst är det så, men absolut inte allt. För ca 6 år sedan sade jag upp mig från ett välbetalt jobb trots två års studieskulder till det och skaffade mig ytterligare två års studieskulder. Jag är idag uppe i knappt 3.000 mer än ingångslönen i mitt förra yrke, och långt ifrån den lön jag hade när jag slutade.
Jag träffade idag en klasskamrat från tiden jag pluggade till systemutvecklare. Han är idag konsultchef och tjänar drygt 2,5 ggr så mycket som mig. Men jag tror att jag är lika lycklig som honom. Skulle aldrig byta tillbaka, har ett mycket roligare och mer givande jobb idag.
mvh Martin
Ja vem har inte varit på kanelen några gånger, men ändå kunna hålla det med enstaka fyllor, många säger du had gott stöd från din familj, det är det när frugan går upp strax efter mej o fixa till håret o fixade barrnen jag åkte till jobbet o hon hadde haft huvudverk så hon kunde inte varit handlat o skött hemmet, fet gick ett tag sen tog jag ut skilsmässa för barnen skull, men eftersom jagg vae maskinist så var jagiinte lämplig som familjefar tyckte de på barnavårdscentralen.
Alkoholen startar väldigt många känslor hos många..Alla som kan hantera den, är det en kul grej att ta sig en fylla ibland, eller ett gott vin eller en öl till maten..Men för många familjer är det ett jätteproblem, där nån eller bägge föräldrarna dricker sig fulla varje dag…
Min bror söp bort bägge sina barn, som bägge har bott å bor med mig..Spriten gick först..Fast han såg sin kropp förstöras mer å mer så hade han inga problem med spriten..När njurar å lever lägger av, å man ändå inte har problem..ja, då vill man nog dö…För längst därinne hade nog min bror gett upp, han hade misslyckats i livet å orkade inte ta itu med sina problem, dom var för många…/Catfoot
Ditt hem är där din katt är.
Ja det kan väcka många tråkiga minnen, o mycke sorg.
Alkolism hör det hemma på svensk natur, nej men råvarorna som man tillverkar dessa drycker av, potatis vete o frukt, så det är väl det som har med svensk natur o göra.
Men det är min åsikt, o det är inte jag som har bestämmande.
Ja, vi människor är väl en del av Svensk Natur, fast vi förstör mer än vi gör nytta…Så även spriten som oxå görs av vår naturs grödor…
Vad som sen ska räknas som Svensk natur finns det lika många synpunkter på som medlemmar skulle jag tro…
Men det är i vilket fall skönt att ventilera vissa saker, å spriten är alltid ett hett ämne, ett ämne som glädjer å upprör…
/Catfoot
Ditt hem är där din katt är.
Oh ja, låt os ha en liten tråd, som vi kan ventilera lite grejer i denna stil!
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Va bra att sådana inlägg som detta kan tillhöra detta forum…Skönt ibland att bara spy över sånt man blir så himla less på…/Kram Catfoot
Ditt hem är där din katt är.
Ja, inte är det fel med den här tråden, tycker jag.
Nog gör sprit mer ont än gott, tror jag. Om man ser till helheten. Det är många som inte kan hantera den och som sagt att göra något åt sitt begär när man väl upptäcker det. Kan vara svårt!
Det som är det viktiga är att få personen som missbrukar att själv göra någonting. Andra, familjemedlemmer, bekanta kan inte göra annat än att vara bollplank, stöd.
Att börja förmana, funkar inte.
Ja nu var det Ingvar för ett tag sedan var det också en Ingvar som hadde problem, sen hadde vi Kicki o någon programledare i TV som hadde tagit sig i kragen, de kör rattfulla o rent utav mejar ner folk, dessa skrivs det om som det vore synd om dem, det tycker inte jag, men den i dålda som försöker bli nyckter är det ingen som talar om, det är bara ett fyllo som är till besvär för oss nycktra.
En artist som blir omskriven kan rent utav få lite vinning i populäritet, menas den vanliga fyllon får nöja sig med sin egna ståltheten att klarat av detta, o veta att jag fixade detta utan rubriker o hejarop, känner en del som varit i denna sitvation o hjälper andra i dag, heder åt er för det ni gör.
Hej jag läste att det inte här fel med den här tråden,det kan ju vara bra ta upp sådant som kan hända oss själva också ibland,och tyvärr kom den här frågan upp som jag tycker inte man bara ska blunda för,och vi håller en mycket bra profil när vi svarar varandra om det här,för jag tror att vi alla vet vad det handlar om,och kan man du själv bryta det här begäret i tid då har man oxå lurat begäret eller hur?
Hej Cuyo
Cuyo, det sist du sa är f*n ta mig suveränt sagt!
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Så sant som det är sagt…begäret=en lurig f.n……………..
Ditt hem är där din katt är.
Starta ny diskussion