#0. Jovist skall du få ett svar, men först varför slår du en fluga med flugsmällan, den är inget hot mot dej?

Vad jag tänker på när detta vackra djur kommer fram med dessa vackra ögon, vad fins bakom är det fritt skottfält o hålla siktet rätt så djuret är o förblir ovetande om vad som kommer hända, det är bara du som håller i vapnet som vet, o det är inte så skrämmande igentligen kommer det ut fyra djur tillexsempel o jag skjuter ett, så kan de tre mycke väl gå kvar o äta som de gjorde innan skottet, tills jag visar mig, då brukar djuren gå undan men inte i panik.

Sen vad dina tankar är om jägare, det förstår jag med flera jägare, men du känner till en orgentering som kallas oringen, det är något som stör det vilda i skogarna lång tid framöver, dessa tävlingar har varit påtalade på många sätt när det gäller våra vilda djur.

Sen när detta rådjur är anrättat o man sitter i glada vänners lag, mins man detta tillfälle när man fälde detta djur, sen mins man när vännerna var samlade o vi åt just detta rådjur, njutningen kommer åter.

Jag tycker att frågan var väldigt intressant.

Jag själv skulle aldrig kunna jaga men jag har sådan dubbelmoral att jag tycker Rådjur är bland det bästa i köttväg.

Ja, Nore..för det första så tycker jag faktiskt att en fluga inte är så vacker, att titta på..Oftast så bär jag faktiskt ut dom eller öppnar fönstret..Ja, knäpp är jag, jag vet..

Jag tyckte jag var tydlig, att jag inte hade nått emot er jägare, att jag själv är uppväxt i en familj där vi levde på jakt å fiske..

Jag ville bara veta hur man fixar detta, när man står där med det vackra djuret framför sig..nått läre ni väl ändå tänka..verkligen synd att min far inte lever, då hade jag kanske fått svar av honom…Ni jägare är så lättstötta å tror att alla menar ont med frågor…Så är det inte i detta fall..

#3. Inte alls jag svarade ärligt o inte allför hårt jag vet att ni är känsliga Mina tankar är som jag sade en snabb död o visa respekt för det döda djuret o visa hänsyn till skogsflanörer o övriga mullar, o att inte ta mer av det viltstammen än man behöver.

Sen om man har dåligt sammvete, har aldrig upplevt det någongång, men man skall ha respekt för det vilda o vara aktsam om dessa djur, jakten börgar redan när kidden föds man följer dem i uppväxt o ser hur de utveklas o vilka som faller för rov o trafiken, så på vissa marker kan man inte ta så många djur vid kommande jakt o på det området kan man skörda mer.

Man ser inte djuret för vad det är, då??..utan mer ett byte, typ ett rovdjur då??

De flesta jägare jag känner har en stor respekt för djuren å ägnar mycket tid å viltvård, å jag respekterar detta..Men en del är bara skjutglada, känns det som..

För när jag tittar på rådjuren här på tägten så ser jag tre vackra djur, med underbara ögon…För mig är dom bara levande å skulle inte kunna tänka mig sätta en kula i dom..

Det är en svår fråga. För hur man än svarar så blir det liksom inte riktigt rätt tolkat.

Jag jagar endast med kameran. Jag är för det mesta med på jakterna. Alla mina i familjen jagar.

Jag skulle inte kunna döda en fluga, jo det skulle jag föresten. Två flugor förökar sej till 300.000 på en sommar

Men jag respekterar att andra jagar om dom gör det med sunt förnuft och respekt mot djuret levande som dött. Och inte skövlar.

Tyvärr har vi en markgranne här som jagar utan urskilljning, så nu börjar det bli ont om rådjur här. Så jag har en hemlis som ni inte får berätta för någon

Jag har lagt ut ensilage så jag lockar över djuren hit där vi inte jagar alls hihihi. Därav en vacker bock som flyttade hit till vår trädgård med omnejd.

Sidan är ju renat för jägare så jag uttalar som konsument:

Vad bra att vi har lite vilda djur att hösta från.

Alternativen som är på väg inn i marknadeen tycker jag inte om

Belgisk blå öker profitten till säljaren

Jag är fortfarande intresserad av vad #0 säger.

-Vad känner man när man skjuter?

Nore, du får inte ta denna tråden som ett påhopp på jägare…

#8…Ja, det är det svaret jag söker..vad är känslan, när avtryckaren går av…

#8-9. man hör djuret komma hjärverksaheten ökar, o från kanske rent av varit lite frusen sprids en värmekänsla igenom kroppen, rörelser görs mycke försiktigt för att inte röjja sig skälv, man kollar i handkikare vad som kommer man ser nogot men kan inte riktigt urskilja vad det är, öppnar skydden på kikarsiktet o kikar igen i handkikaren för att möjligen få se vad som kommer är det gris rådjur eller hjort, älg kan det inte vara för litet, vid detta laget har hjärtat fått odentligt fart, men nu är det mycke nära till skott kan ges, slänger en blick på vapnet o kollar skottfältet om det fins grenar o sly, det är då det händer djuret jag hört ett tag o inte fått riktig uppfattning vad det var, så kommer det fram o går över diket o där står en Frasisanmunk med en korg o har varit ut o plockat rötter o olika väkster, då kommer den känslan av lycka att man inte sköt tidigare, o den värmande känslan går över i ilska att folk kan gå på privat mark under jaktid i dessa bruna påsklänningar, inga signalvästar bara ett stort smail, säger man något till dem så tittar de ner o säge inget förstå, o det hadde de inte behövt tala om, för det såg ja på deras handlande, som ni ser är det inte bara vilda djur vi springer på hästar fotografer älskande par o sådana som hämtar julgranen

Bra fråga.
Jag har jagat hela livet så svaret kan bli långt.
Tar frågan med mig till sömns och hoppas kunna ge ett ärligt svar som gäller mig i morgon.
Jag tror nämligen att det är högst personligt hur det blev och hur det fortgått.
Och det är en högst väsentlig fråga att ställa sig själv.
För att livet ska ge en livslång utveckling så måste man varje dag fråga sig och prioritera……..mm.
Nåja..vi hörs god natt.
Mvh/-Anders

Jag väntar gärna..Är bara nyfiken hur ni tänker i skottets ögonblick, strax innan..Hur känslan är, å varför man känner just så…Vad är det viktiga med att jaga, är det för maten, eller varför??..Är det spänning eller bara makten att ha ett gevär..(ja, inget illa i det)…Bara undrar å har så gjort i många herrans år…

Min granne är en jägare, ok inget fel på han..men jag blev lite småsur när han sköt ett lodjur som suttit på min altan en morron..Å bar det runt halsen som en trofe, å alla knäppte kort..Då funderar jag, vilken chans hade lodjuret mot honom, ingen i mina ögon../Catfoot

Som ung var världsbilden en annan.
Jag visste helt enkelt inte hur mycket jag som människa kunde påverka.
Såg man ett lodjursspår så trodde vi att även om vi sköt den så fanns det hur mycket som helst. Världen var hur stor som helst.
Farsan kom hem med tjäder, ripor, älgar, ren, och det var vad vi åt.
Att döda och leva på det var vardag från det första jag minns.
Tanken på att titta in i ögonen på djuret och jämföra det med sitt eget liv fanns inte.
Två helt skilda världar.
Sedermera kom upplysningen och världen öppnades mer och mer och blev mindre och mindre.
Man började tänka efter innan man sköt nåt.
Samtidigt kom mer pengar in i huset av arbete vilket säkert hade stor inverkan.
Lagar och regler hade ingen påverkan.
Jag kan förstå den tjuvjakt som förekommer i utvecklingsländerna.
I dag kan man här leva helt utan att jaga. I dag finns ett val.
Ändå fortsätter jag. Men följer lagen bättre samt t o m låter djur gå även om jag kan och har rätt att skjuta.

En mus var i källaren. Jag tog en luftpistol. Musen kom efter ett rör mot pipan och jag tryckte av. Men det small inte för jag hade säkrat. Under den lilla stund det tog att flytta fingret och osäkra hann musen ställa sig på bakbenen och luktade på pipan.
Då var det för sent. Nu var det en helt annan sak och jag kunde inte skjuta.
Hämtade en ostbit och lockade den hungriga musen i en hink och bar ut den.

Hade musen försökt gömma sig hade jag skjutit, men nu blev den något annat.
Möjligen skulle jag inte skjuta en älg som kom fram till min eldstad för att få en smörgås.
Varför ändrar man sig i sådana lägen. Möjligen för att man "ser något annat" eller ser in i ögonen som du säger.
När man väl tänker skjuta stängs allt av. All koncentration går till att sikta och skjuta.
Kanske nåt skydd för en själv..jag vet inte. Men också för att man måste träffa rätt.
Efter skottet så följer ett "arbete". Ungefär som när jag var med om en trafikolycka och kallt tog mig ann döende. Man stänger av och arbetar. Sen kommer tankar. Men i jakten kommer inte tankar efter..möjligen för att det är en sådan vana efter lång tid.
Jag ser det inte som något att eftersträva..alltså hur jag blivit och är.
Men ska man jaga är det perfekt. Tror möjligen att de som är i krig fungerar på liknande sätt. Stänger av. Men avstängningen har kommit på senare år. I ungdomen var det bara ett sätt att skaffa mat. Men även då tog jag hand om skadade djur. Gjorde allt för att dom skulle överleva. I nästa ögonblick kunde jag skjuta samma art.
Måste vara ett helvete att vara djur i en värld där en kan skjuta dig medan den andre kan ge dig fristad. När man träffar en människa finns inga fasta regler.
Jag ser det som ett bättre alternativ då man ändå är köttätare att äta kött från "glada" fritt levande djur än djur i fångenskap. Jag anklagar ingen som äter kyckling men jag har ett annat alternativ. Grönsaker finns men behandlade med alla möjliga konstiga metoder för att klara av transporter och förvaring. Känns lite onödigt att bli vegetarian då.
Så i dag..även om jag kan "se in i ögonen" så skjuter jag. Möjligen lite ovilligt. Eller åtminstone med den största respekt för det liv jag tar. Måste säga att jag aldrig känt någon tillfredsställelse att se på björnskinnet där på väggen. Varje gång jag ser på det går mina tankar till vilket magnifikt och mäktigt djur det var som bara gjorde vad björnar gör. Men råkade träffa mig vid fel tidpunkt och på fel plats.
Nu har jag låtit björnarna gå efter det. Men lika fullt tänkte jag skuta en i höstas. Men det blev ingen. Antalet björnar är det som nu säger mig att det är dags. Så någon direkt person att lita på är jag ju inte.
Samma egentligen när jag går fram till älgen eller nåt annat djur. Någon form av sorg strömmar över mig när jag ser det döda djuret.
Men på något sätt vet hjärnan att det går över. Jag låter ändå älgen få den upprättelsen att leva kvar i mitt minne som det vackra djur det var.
Något som stör mig oerhört är när jägare svär och nedvärderar älgen.

Och då sköt jag älgjäveln…..o s v.
Jag vet ju att det låter så för att jägaren måste stärka sig själv att klara av det hela.
Då vore det bättre att dom slutade jaga.
Där ser jag skillnad. De äldre jägare jag känner som har samma bakgrund som mig behöver aldrig nedvärdera djuret för att ta livet av det. Utan det är något från den nya världen.
Det känns tungt att det blir så.
Det är ju ändå vi som bestämmer allt. Det är vi som har geväret och den andre oavsett vilket djur det är har inte en chans. De som tror dom gör stordåd när dom tar död på något har nog missat något i sin utveckling. Det finns sådana också. Så var det nog en gång då inget annat fanns att äta. Men även då vördade man det liv man tog.
Vete fasiken vad jag skrivit nu och om jag alls svarat på frågan.
Men så här blev det.
Jag ville bara svara ärligt på din fråga, ändå blev det en "dåres försvarstal".
Hm…Får tänka vidare på det där.

Mvh/-Anders

Tack för din utförliga berättelse hur du känner..Det känns så bra att läsa din text, så många känslomässiga tankar..inte bara pang å död..Att man kan står där vi det döda djuret sen man skjutit det, å tänka snälla tankar..Ja, du är en jägare som har all min respekt, det skulle nog vara fler av den varan…

Skriv gärna fler funderingar å tankar runt detta..

Jägarna i min omkrets låter också ofta djuren gå. Man är nöjd bara av att få se det. Eller få höra hunden driva en stund.

#13 Det du skriver var en väldigt fin tanke. Jag önskar alla hade dom tankarna när dom är ute och jagar.

#13

Tack för ett utförligt svar eller rättare sagt tankar. Just det här med respekten uppskattar jag.

Tyvärr tror jag inte alla har den respekten för djuren/naturen.

Tack för oerhört vackra tankar, Anders. OCh även NOre, för ett sakligt svar. Ja inte för att jag har skjutit mycket, men de få djur jag skjutit kan jag nog hålla med Anders, man stänger av och hoppas bara på att man inte ska klanta sig, för djuret skull. JAg ser uteslutande jakt som ett sätt att få föda och när frysen är full, så är det ju fullständigt likgiltigt om älgarna står på varandra. Rådjur äter jag inte, gillar inte konsistensen på köttet. Men egentligen så är det ju samma sak, när man fiskar. Fisken ska avlivas så snabbt som möjligt och även den fulaste gädda är värd en snabb avlivning. det du nämner Catfoot är den  så berömda gullighetsfaktorn. Den finns inte för mig. JAg får inte tänka Bambi, när jag ser ett rådjur om jag vill exempelvis ha mat åt lilla Esther. OCh vad är det egentligen som gör, att vi inte tycker fiskar är gulliga?

Men är inte en riktig näbbgädda söt så säg,….,….

Jo då. Men de är väldigt goda också! De med gröna/turkosa ben…….

Äter inte näbbgäddor…Av nån konstig anledning, kanske för att jag känns vara en själv..…

När jag bodde i Skåne, så kunde man köpa rökta. Jättegott!

Aha, ja jag visste inte ens att dom var ätbara…

Ja du kanske borde akta dig då catfoot så du inte blir rökt;) *fniss*

Har för mej att katter skall äta rå fisk o rottor o jaga möss

JA jag gillar sushi och gravlax och så jagar jag möss om jag kan

#23..Hahaa..Jojo, har varit rökt en gång i tiden, med smak av menthol, nu är det mer sur"strömming" över mig…

#24…Hihi…Jodå en råttstek Nore, det är smaskens det..Har du inte provat det???..Å är jägare....

#17 Du tar upp en bra sak som retar mig ofta. Och du har helt rätt.

Det där med att fiskar ligger och sprattlar på isen ser man ofta.
Antingen ska man ta död på den eller så släppa tillbaka den.
Svårt att veta hur en fisk känner, men det är så förbaskat onödigt att låta fiskarna kvävas.
Respektlöst och nedvärderande är det också att inte se fiskarna som ligger och sprattlar.
Mina kompisar har lärt sig dock.
Om jag ser någon dra upp en fisk och sen fortsätter att fiska med fisken sprattlande på land/isen/båten så går jag helt sonika och släpper tillbaka den.
Ibland räcker det med att man säger.
- Jaså du kväver fiskarna du, tar inte det onödigt lång tid att ta död på fisken så.
Mvh/-Anders

jag älskar att sitta i naturen och titta på djuren som faktiskt kommer och gårförbi om jag är riktig tyst, ser dom betar och killingarna skuttar älgkalvarna diar och jag vet att det är dom jag jagar. men när jag jagar så är det inte gullighetsfaktorn som får mig att avstå utan att skottet ska vara direkt dödande och inga skador ska ske, samma gäller räven och grävlingen man jagar med respekt för djuret och naturen. Tycker nog att jägarens avlivning av maten är bättre än tamdjurens avlivning. (som jag inte vill gå in på)

Om man jagar ca 50 dagar om året så innebär inte det att man skjuter varje gång, man kan lika gärna sitta och titta på dom genom kikaren.

Helt klart att fisken är ett djur som man ska vara lika aktsam med som ett rådjur….

respekt för allt levande omkring en..

#28. jo så är det du, vad många vakra bilder man har i sitt huvud när man jagat.

Sen vad man tänker, det vet jag inte, det går så fort i regel så man handlar o så tänker man till det gick bra, sen börjar skitgörat o slitet.

Skitgöra är det väl inte att ta vara på djuret.
Det är ju inget påtvingat jobb.
Slitit kan det vara om man ska bära hem det.
Som längst bär vi ca 12 km enkel väg.
Men skitgöra är det inte. Då är man ju rätt förnöjd.
Vi är bara 3 så det kan bli några svängar på en älg.
Så möjligen andra dagen man bär kan ibland tanken slå en att det faktiskt är lite synd att min har blivit äldre och orkar mindre.
-Anders