JAg har hört, att man kan lägga malkulor(naftalin) runt hundgården. Vet inte om det hjälper. Vår hundgård är så stor, så det hade blivit dyrt. MEn vad som skrämmer iväg dem, är att köra gräsklippare och bråka i största allmänhet. De vill ju ha lugn och ro. De gillar inte vibrationerna i marken.

MEn du har väl akutkortison hemma utifall att? Det utesluter inte vetbesök, men det kan rädda hunden från att svullna upp för mycket.

Igelkottar !

Hehe bjornen, kan se spanaren smyga runt och kidnappa igelkottar på nätterna…….

Finns inga igelkottar hos mig *fniss*

Har haft tabletter mot ormbett och gav det till en kompis när hans hund blev ormbiten förra sommaren med då gäller det inte längre att ge hundar dessa tabletter trots att avståndet blev ca 5 mil för akuthjälp?!?!

Berättade om detta för min svåger som jaktar och dömer jakthundar ofta och han sa att dom får tag i tabletter från Finland som är superbra. Får nog fråga honom om det inte finns andra tips *ler*

En huggorm kom ett år runt husknuten och en låg utanför utedasset förra sommaren.

Ett litet tips.

Lita inte till kortison. Det har gjorts en undersökning och kortisonet har inte hjälpt. Så det var lite snopet faktiskt. Jag som jämt släpat på det i skogen.

Håll gräset kortklippt en bra bit runt hundgården så kommer det inte lika mycket ormar dit.

Det finns mycket man kan göra för att huggormar inte ska trivas på tomten. Till att börja med är det som #6 redan påpekat, håll gräset kortklippt.

Sedan gäller att ta bort allt som kan fungera som gömslen för orm, dvs allt löst som går att komma under.

Röj bort allt ris, kvistbråte och fjolårsgräs.

Sätt finmaskigt nät för hålen i husgrunden om du har torpargrund.

Det finns också anledning att se över vilka åtgärder du kan vidta för att minska eller helt få bort smågnagarförekomsten. Finns ingen mat kommer heller ingen huggorm dit.

I sista hand kan man ta kontakt med sin kommun för att få ormen flyttad. De flesta kommuner har kontaktpersoner från herpetologiska föreningar som kan utföra sådant. Detta skall göras endast om inget annat har hjälpt, eftersom bara cirka 50% av flyttade huggormar överlever (de hittar inga nya övervintringsplatser).

Man kan tänka på att ormar är väldigt bra bekämpning mot alla dessa gnagare som vissa drabbas av.

#8 I Sverige är det bara huggorm som tar gnagare. Många kan acceptera snok och hasselsnok, men inte huggorm, så ekvationen håller inte alltid, men generellt håller jag absolut med dig.

Snoken är väl så bra råttjägare som huggormen och kanske den enda av våra ormar som klarar av fullstora storråttor.

#10 Nix, helt fel. Den svenska snoken (Natrix natrix) är precis som övriga arter inom släktet Natrix halvakvatiska ormar som lever av fisk och groddjur.

En snok kan inte döda sitt byte aktivt, dvs den har ingen giftapparat och den kan inte använda sig av konstriktion som exempelvis råttsnokar gör. Därför kan snoken inte äta bytesdjur som kan försvara sig mot ormen.

I Sverige har vi bara en reptilart som lever av gnagare och det är huggormen (Vipera berus).

Den tredje ormarten i Sverige, hasselsnoken (Coronella austriaca) lever uteslutande av andra reptiler.

Här uppe i norr är det bara huggormar (kanske någon snok).

Hundgården är i en skog och det är naturtomt runt omkring. Kommunen komma ut i bushen för att flytta ormar det var då det bästa jag har hört på länge *fniss*. Inte vara elak nu, men så fungerar det nog inte ute på landet här uppe. Då ska det nog vara invasion av ormar.

Ormar är bra men inte kring hus och mark. Gräsmattan klipps men nog kommer ormen ändå för att söka sina råttor och det går inte att näta överallt.

Tänkte mera mig något tips som man kan använda utan att förinta andra djur. Igelkott hade varit perfekt men finns bara några få av dem här uppe.

#5 Säger också en viktig sak! Tycker ändå tabletter skulle lindra lite innan man åker iväg till veteriären?!?!

Visst äter snok även råttor, men det är vanligare att den äter grodor och fisk. Jag har själv sett snok äta råttor (eller möjligen möss). Vi skiljer inte på möss och råttor utan alla är rôttôr.

Snok äter inte råttor, men möss kan den äta. För att göra det enkelt, stora gnagare - NEJ, små gnagare - kan hända. Men det är som det sägs, de är inte giftiga, så de föredrar lättare byten.

Björnen

Du har helt fel i detta. Var har du fått uppfattningen att snoken skulle kunna ta råttor? En råtta, alltså Rattus norvegicus, skulle  vara alldeles för stor för att en orm i storlek med en svensk snok någonsin skulle kunna äta den och råttan skulle dessutom döda snoken omedelbart och äta upp den istället för tvärt om.

Snoken (Natrix natrix) lever av kallbodiga bytesdjur! Den reagerar inte ens på varmblodiga djur som föda.

En svensk snok kan inte ens döda en mus! Möjligen skulle den kunna ta en musunge, så kallad "pinkie" som inte har hår och inga tänder, samt i övrigt alldeles hjälplös, men det är inte sannolikt.

En mus skulle döda snoken. De råttsnokar som lever av gnagare är konstriktorer och dödar snabbt genom konstriktion. Den svenska snoken är ingen konstriktor och kan inte döda en mus, så musen skulle bita ihjäl snoken.

Det enda sättet är i så fall om musen redan är död, men det är högst osannolikt att ett djur som den svenska snoken, som är präglad på fisk och groddjur, ens skulle reagera på en mus som mat.

Om du sett en snok äta en mus skulle jag gissa att det handlar om en svart huggorm som du trott var en snok.

Ormar är energisparare, de måste de vara för att kunna överleva eftersom de inte använder mer än några få procent av födan till att lagra energi, resten används för tillväxt och 0% används till uppvärmning av kroppen.. Detta för med sig att en orm aldrig skulle ge sig på ett omöjligt byte som dessutom har potential att döda ormen.

#15 Du har rätt många tror att huggormar har zick zack mönster men så är det inte / kram Spanaren

Snoken lever på fisk och groddjur (även andra ormar i vissa fall), men den kan ta möss. Detta vet jag, jag har sett det själv, och nej, det var ingen huggorm. Att den äter möss är väldigt ovanligt.

Snoken är inte giftig, precis som du säger, så jag antar att den musen antagligen var redan skadad eller försvagad. Denna mus var även i vatten, vilket är snokens vanliga jaktområde.

Hittade också lite annan intressant fakta om snoken. Den är som sagt inte giftig, men den har ett enzym i sin saliv som gör bytesdjuret lugnare och lättare att svälja. (källa från kolmården)

Jag har hållit ormar sedan slutet av 50-talet och fött upp ormar sedan slutet av 60-talet och håller fortfarande på med uppfödning. Det har varit ormar av olika slag, boider, viperider och colubrider också inkluderande vanlig snok (Natrix natrix) fram till dess att svenska herptiler blev fridlysta.

Snoken är giftig, men den har ingen giftapparat, alltså ingen förbindelsekanal mellan giftkörteln och tänderna. Att giftet läcker ut i munhålan vet jag, detta sker även på andra "ogiftiga" ormarter som exempelvis strumpebandssnokarna från Nordamerika. Blir man biten i fingrana av en vanlig snok eller en strumpebandssnok uppstår ofta en rodnad just pga deras gift io munnen.

Strumpebandssnokarna är precis som den svenska snoken halvakvatiska djur som lever på fisk och groddjur. Som små tar de även daggmask. Man kan lära småsnokar att ta skurna bitar av rött kött och fisk, man kan också lära dem att ta pinkies, alltså små musungar som inte fått päls och inte öppnat ögonen.

Pälsade möss tar de inte, inte ens redan döda såna. Jag kan förstås inte garantera att det aldrig har skett, men normalt sett sker det inte. Det vore en ofattbar risk för en snok att ta en mus och det där med att enzymet (giftet) skulle lugna bytesdjuret är ingen omedelbar funktion. Musen hinner absolut sprattla sig loss och bita ormen.

Den lugnande effekt man pratar om är det som händer när en snok tagit en groda eller en padda som blåser upp sig och spjärnar emot. Det är i det sammanhanget effekten av enzymet träder i kraft, inte omedelbart vid ett eventellt hugg mot en mus. Inte ens högpotenta giftorm som exempelvis skallerormar, "vågar" hålla kvar gnagaren eftersom det tar någon minut innan den är helt immobiliserad och därmed skulle kunna skada ormen allvarligt om den höll fast.

De enda huggormarna som håller kvar bytet är de stora arterna inom släktet Bitis (puffaddrar) eftersom dessa har så stora gifttänder att gnagaren blir dödad av gifttändernas penetration.

JA, kortisonet hjälper, tills du kommer till vet! Du ska se till, att hunden rör sig så lite som möjligt, så det är inte att förakta, ha det hemma i alla fall. (Prednisolon) Sen som sgt, kan du itne gå med röjsågen och klippa? Det för ett herrans väsen det också och vibrerar i marken. Ok oväsendet hör ju inte ormen, men vibrtionerna som blir. OCh som sagt, testa malkulor! OM det fortfarnade finns….Fick tipset av norskar!

#12  Hur högt upp i landet bor du? Snoken finns i inlandet upp till Medelpad och efter kusten lite högre upp. Anledningen till detta är att den är äggläggare (huggorm föder färdiga ungar) och äggen hinner inte utvecklas och ungarna hinner inte börja jaga innan det blir för låg temperatur.

De flesta kommuner i Sverige har kontakpersoner som är knutna till någon herpetologisk förening eller liknande. personer de kan kontakta om de skulle få en förfrågan om avlägsnande av huggorm.

Huggormen jagar möss och sork, dvs smågnagare. Riktiga råttor är för stora.

Jag bor i norrbotten och en orm får jag nog räkna med att se då och då. Speciellt förra året upplevde jag det som mera ormar och antagligen för att det fanns mera råttor eller …

Malkulor är ett bra tips!

Hmmm fråga om att flytta på en orm, nu tar vi en annan fråga *ler*

Jag har många gånger haft snok som lagt ägg i dyngstacken. Flera gånger har jag sett snok (med de typiska ljusa kindfläckarna) som ätit rôttôr. I trädgården har det många gånger funnits snokar både små och stora. Jag har aldrig sett huggorm däremot. Förra året hittade jag en död snok och förmodlingen hade en överflygande ormvråk tappat den.

Det som gjort mig lite förvillad är att för drygt 5 år sedan kom en extremt stor snok och kröp in i ladugårdens stenfot. Där fanns en koloni storråttor och sedan ormen hade krupit in försvann alla råttor. Den var så lik en snok med sina kindfläckar men storleken var enorm. Den var nog mer än 2 meter lång. Det har slagit mig att det kanske var någon tam orm som lyckats smita. Det här var på våren och jag bor med glest med grannar. Ingen på trakten har tama ormar och därför bör den ha kommit åtskilliga kilometer hemifrån och snarare flera mil.

Ja det hela låter mycket märkligt. Jag har som sagt sysslat med snokar sedan jag var barn och alltid letat efter dem. Jag har aldrig någonsin sett en snok äta ett däggdjur. Jag har heller aldrig kunnat lura en svensk snok i fångenskap att ta varmblodiga bytesdjur.

Precis som du berättar hade vi en hel del mycket grov snok på dyngstacken där jag bodde när jag var yngre. De vistades där för att lägga sina ägg förstås, men annars såg man dem sällan där. Att bara de stora samlas där är för att de väsentligt mindre hanarna inte har något på dyngstacken att göra.

Jag vet att sydeuropeiska snokar av samma art som vår kan nå avsevärd storlek, uppåt två meter, men rekordet i Sverige ligger strax över 140 cm.

Numera är riktigt stora snokar ganska ovanliga och den största jag har mätt sedan jag blev vuxen var 117 cm. Den honan la ur sig 32 ägg som jag kläckte och släppte ut i Bornsjön där honan hittades.

Orsaken till att snoken äter däggdjur kan ju vara en brist på dess vanliga bytesdjur. Och större snok har nog lättare att ta sådana än medelstora snokar.

Nu känner jag att jag måste försöka mäta dom vi har på tomten, för att se hur stora de är:D