Från Västerbottens Kuriren

http://www.vk.se/indexpage.jsp?url=/JSP/templates/artikel_standard.jsp?version=118215

Den socialdemokratiska regeringen har lovat att ingen gammelskog ska avverkas. Men det löftet bryts när statliga Sveaskog med regeringens goda minne avverkar skogsområden i Norrland som enligt Naturvårdsverket bör skyddas för sina naturvärden. Vad säger ett brutet löfte om skogspolitiken? Ett valår som detta måste vi ställa frågan.
Exploateringen av Norrlands urskogar började för 150 år sedan och närmar sig slutet. En stor del av de skogar som ännu återstår hotas nu av avverkning. De naturvärden som finns i dessa gammelskogar - ofta långt ifrån tevekameror och den nationella politiska agendan - är oersättliga.

För fyra år sedan lovade den dåvarande socialdemokratiska miljöministern "?att i regleringsbrevet till Naturvårdsverket ändra så att vi garanterar att inga skogar av urskogskaraktär avverkas. Det skall aldrig kunna hävdas att det inte finns pengar att bevara riktiga gammelskogar."
Men löftet har inte uppfyllts: det saknas pengar och det avverkas sådana skogar. Att detta sker även på statlig mark strider också mot Göran Perssons tidigare löfte att "Statens skogsförvaltning skall bli spjutspetsen för en hållbar utveckling på medborgarnas egna marker."
För inte så länge sedan inventerade myndigheter gammelskogar på Fastighetsverkets och statliga skogsbolaget Sveaskogs marker. Resultatet redovisades i Naturvårdsverkets rapport "Skyddsvärda statliga skogar och urskogsartade skogar" i januari 2004. Samtliga utpekade områden har så höga naturvärden att de borde bli naturreservat.
Regeringens ansvarige ombud i Norrbottens län, landshövding Per-Ola Eriksson, har reagerat starkt i frågan. Sedan rapporten kom har landshövdingen aktivt verkat mot bildandet av nya reservat, på tvärs med regeringens löften och därmed även i strid med Sveriges riksdags miljömål om levande skogar.

Landshövdingen har diskuterat ansvaret för de utpekade skyddsvärda områdena tillsammans med sin kollega från Västerbotten, Naturvårdverket och Sveaskog. Vissa områden ska skyddas i reservat, andra ska tas om hand av Sveaskog. Naturvårdsverket får ansvar för reservaten på den begränsade ytan 45 854 hektar, medan Sveaskog får hantera mer än dubbelt så mycket, 103 255 hektar. Ytterligare utredning krävs för resterande 34 704 hektar.
Visst kan det tyckas som en bra tanke att Sveaskog tar hand om en del av de skyddsvärda skogarna - bolaget har ju utan tvekan den mest ambitiösa miljöpolicyn bland skogsbolagen. Problemet är att Sveaskog, trots sin policy, avverkar skogar med höga naturvärden, just sådana riktiga gammelskogar som den socialdemokratiske miljöministern lovade ska skyddas. Ett par exempel är avverkningar i södra Norrbotten på Tallberget och vid Dippavägen. Avverkningarna har drabbat gammelskog med höga naturvärden och är helt oförenliga med regeringens löften. Så länge detta sker har vi svårt att se Sveaskog som den spjutspets för hållbar utveckling som statsministern lovat.
De utpekade skyddsvärda områden som Sveaskog ska förvalta hanteras i många fall i bolagets ekoparker. Dessa innebär att vissa områden skyddas men samtidigt också att det inom parken förekommer skogsbruk som innebär att gammelskog fälls. I genomsnitt skyddas bara hälften av skogen inom en ekopark, enligt Sveaskogs egna uppgifter. De skyddsvärda områden som faller utanför ekoparkerna utsätts för än högre avverkningstryck. Kort sagt - statliga Sveaskogs förvaltning är inte förenlig med regeringens löften.

Ekoparkerna är ett mycket intressant koncept i områden med särskilt höga krav på att förena olika intressenters behov. Det fungerar troligen också bra för att återskapa naturvärden på längre sikt, främst i södra och mellersta Sverige. Däremot räcker ekoparkerna inte när det gäller att helt skydda gammelskog mot avverkning, som regeringen lovat.
Det vore fullt möjligt att i linje med regeringens löften skydda de utpekade gammelskogarna i norra Sverige. Men då krävs ökade ansträngningar från alla parter. Det borde exempelvis vara självklart att landshövdingen i Norrbotten slutar motverka den naturvårdspolitik som han är satt att tillämpa.
Lika viktigt är att Sveaskog avstår från att avverka i de skyddsvärda områdena. Begränsade anslag kan inte förklara att ett statligt skogbolag avverkar statlig skog i strid med statens målsättningar. Sveaskog borde i första hand skydda gammelskog utan ersättning. Om ersättning ges innebär det nämligen att pengar snurrar runt mellan olika statliga kassakistor, men med nackdelen att de redan otillräckliga anslagen för naturskydd på den mark som inte är statlig minskar ännu mer.

Om Sveaskog trots detta kräver ersättning för att skydda gammelskog måste bolaget invänta förstärkta anslag. Om avverkningar sker nu så finns det ju inget att skydda när pengarna väl kommer i framtida budgetar.
Om den socialdemokratiska regeringen ska uppfylla de löften den har gett svenska folket rörande svenska folkets skog - och det vore väl lämpligt under ett valår - så krävs en mer aktiv politik. För att stärka skyddet behövs ett ägardirektiv till Sveaskog. Det räcker egentligen med en mening: Avverka ingen gammelskog!
Mikael Karlsson
Jonas Rundberg

(Mikael Karlsson är ordförande i Svenska naturskyddsföreningen och Jonas Rudberg är skogshandläggare vid Svenska naturskyddsföreningen)