Ja du, skicka grisarna hit, för vi har inte många här!

Här finns inte ett enda vildsvin..Vet ej om jag ska vara glad för det eller ledsen..Eftersom jag inte har nån erfarenhet av dessa..

Tyvärr är det så med oss svenskar att vi är rätt tröga när det gäller att ta till oss ny kunskap. Av den anledningen går det oerhört trögt att få in bättre förvaltingsprinciper när det gäller "nya" viltslag i Sverige.

Se bara hur det gick i början av bäverns återetablering i landet. På många ställen i norr kallades den "storråtta" och man sköt dem och kastade dem i skogen bara. När jag bodde i Jämtland på 70-talet gjorde de så med bävern där och jag försökte få folk att förstå att bävern har ett av världens mest förnäma skinn och köttet är enligt många det allra bästa gnagarköttet.

De flesta skakade på huvudet och sa att de aldrig skulle äta en råtta. jag försökte förklara att de är inte mer råtta än vad en hare är och den äter ni ju, men det spelade ingen roll vad jag sa.

Nu har vildsvinet etablerat sig på riktigt i landet och det finns rapporter från samtliga av Sveriges landskap om förekomst av vildsvin. Ändå hanteras djuren på många ställen helt fel, med progressiva skador på jordbruket som resultat.

I Tyskland har man god erfarenhet av vildsvinsförvaltning sedan hundratals år och därifrån kan vi lära oss ett antal grundregler som förbättrar förvaltningen av viltslaget och dessutom minskar skadorna på jordbrukslandskapet.

Det första är att man ALDRIG ska jaga vildsvin i skogen, alla jakt ska ske på jordbruksmark. På det sättet lär man vildsvinen att det är mycket säkrare att vara i skogen än vad det är att vara på fälten.

Det andra är att man ska jaga vildsvin från torn på åtel så att alla skott blir säkra och så att man kan välja rätt djur. Att använda tryckjakt eller drivande hund är vansinne, för det finns ingen (utom möjligen Jocke Smålänning) som kan ta ett säkert skott på ett rusande vildsvin.

Det tredje är att man aldrig ska skjuta en kapital sugga även om hon för tillfället är utan kultingar. Hon kan vara matriarken i gruppen och skjuter man henne får man en hel flock unga grisar utan "regering" som driver runt som huliganer och förstör allt i sin väg. Det är matriarken som sitter på all kunskap som flocken behöver och det är hon som bestämmer reglerna.

Det fjärde är att man bör inrätta ett skyddat område (sanctuary) i skogen dit man aldrig går med vapen. Där lägger man också ut mat åt grisarna. Då vet de att de har en säker zon där de också kan få mat om de inte hittar annat än våra odlingar.

För det femten, jakten ska inriktas på unga grisar (ettåringar, så kallade frieslings) och galtar. Vuxna galtar går aldrig med i flocken annat än om matriarken eller någon av hennes äldsta döttrar är i brunst och då handlar det om mycket kort tid. Alltså, ensamma vuxna vildsvin är nästan alltid galtar och kan fällas.

En vildsvinsflock består som regel av en vuxen sugga (matriark) och hennes döttrar, samt ungar av dessa i olika storlek. När hanarna blir könsmogna lämnar de gruppen, men honorna blir kvar.

Vildsvin är faktiskt INTE särskilt intresserade av potatis trots vad de flesta tror. De vill åt den stinkande halvruttna sättpotatisen och det är därför de bökar upp så mycket när de går in i en potatisåker.

Vildsvinens tryne är extremt känsligt, så en enkel eltråd på 25 cm ovanför marken runt potatisåkern brukar vara skydd nog. Ett vildsvin som har fått en stöt av en eltråd går aldrig nära en tråd igen oavsett vad det är för slags tråd.

#3.  Detta var mycke intresant att du har samma inställning till gris som jag, om skjuttorn o jakt vid järden där skadorna sker, o sen är det skönt o höra att jag inte ensam om att hinna med en rusande gris.

Gris är skjuten men ingen stor galt utan som jag kallar rödgris på 70-80kg, o som du sa om är det också det bästa köttet, o skadorna märks knappast i skogen, men på en vall o havrejärden kan det se illa ut.

Nu till bävern ett djur som är en byggkonstnär, vad jag anser så blev den inplanteringen på många ställen en riktig plåga o så för mig där den försumpat stora områden där gammelskog drunknar o blir skrottimmer o köttet belangar så är det rätt gott rökt o malt till köttfärss o biff, o när det gjäller skinnet så gjordes det mycke arbetshanskar förr, för det sägs att de nästan var outslitliga.

Men nu hörde jag att grågåsen är en plåga som förstör mer än vad de gör nytta o titta på, där är en jakt som är mycke svår att genomföra eftersom jag bor mellan två stora fågelsjöar med mycke av grågås, med mycke fågel så dras det dit mycke fågelturister som i sin tur är mot jakt på fågel, så det blir oftast ordväxling om man blir upptäckt vid jakter av fågel

#3 Intressant läsning.

PEter, kan inte hålla med dig om bäverns kött. Bläh, anser jag. Men för rättvisans skull, så äter jag inte hare heller. MEn min lilla allergiska kisse gillar bäver!

#6 Du kanske inte har det bästa tillagningssättet?

Hare är mycket torrt och bör marineras, kanin smakar ungefär som hare men är inte torrt.

Peter, fick ett gammalt fint husmorsrecept på bäver, drog ur i mjölk och allt, men nej tack. Det smakade asp… Konstigt va?

HAre, nä det äter jag inte på grund av att harar äter sitt eget bajs. Tamkanin går bra.

Bäver har blivit populärt att röka.

Vi jagar bäver här och röker. Jag har själv aldrig smakat, men gubben säger att köttet är sött på grund av kosten på grönfoder.

Och har man skjutit den ska den väl gå till något nyttigt. Alltså till mat, eller…

Och tack vare bävern har vi extra mycket ved i bon. Jösses vilka träd den fäller. En del hänger på tre kvart så man riskerar att få trädet över sej. Den dämmer upp väldigt mycket också.

#9. Rökt bäverlår o ryggfile, det går inte av för hackor, skär man sedan dem riktigt tunt som chips o ha med sig när man sitter på pass i höst, mums o drygt.

Det har tillomed varit så flickorna i huset tror det är något från älg eller rådjur, i deras villfarelse så är jag tyst, o småler åt det.-

Pälsen är ett bra matrial o göra inläggningssulor till jaktkängerna.

#10 Jag skulle vilja ta reda på mer päls än man gör. För det mesta är den ingenting att spara på (rådjur), men många gånger känns det fel att bara slänga bort. Bäver, räv och älg och andra pälsar kan man ju göra mycket fint av.

Vart ska man lämna det för beredning? Är det dyrt?

För många år sedan funderade jag på att fixa dom själv, men det var tydligen jätte mycket som skulle göras. Skrapa dom kan man ju, men att få dom fräscha och mjuka är ju en konst i sej.

Jag läste att stenåldersfolket beredde skinnen genom att skrapa dessa och sedan smörja in skinnet av hjärnan. Där går gränsen för vad jag skulle klara av utan att bli grön i ansiktet

ja, jag läste också, att det är så finurligt beskaffat att hjärnan på ettt djur är precis lagom till beredning av just det skinnet. Tycker också, det är så synd att bara låta skinnet på älgen ligga. Rådjur blir vacker skinn också, vår jaktlagsmedlem Stor-Arne lämnade in 8 skinn av rådjur till en väldans vacker jacka till sin sambo. MEn nu finnn inget garveri i närheten lägnre. Förut, så samlades alla älghudar inom älgskötselområdet in här, men det slarvades med behandlingen, så då försvann det. Synd, för det blev så pass med pengar, att det betalade fällavgifterna inom området ett tag.

#8 Men Gunilla, haren äter sitt "bajs" för att det inte är bajs ännu utan bara halvsmälta växtdelar, dessutom gör kaniner som enbart får grönfoder detsamma.

#11 Jag håller med, men numera får man knappt nämna ordet päls innan någon går i taket och förfasar sig. När det gäller skinnberedningen råder jag dig att lära dig bereda själv.

Numera är det vanligt att man får tillbaka ett helt annat skinn än det man skickade in och dessutom är de ofta skadade.

Att bereda skinnet med djurets egen hjärna "braintanning" är ett fantastiskt sätt att bereda skinn till klädestillverkning. Man kan få ett fulltjockt hjortskinn mjukt som tyg och djurets egen hjärna räcker precis till dess skinn. Man smörjer inte in hjärnan i skinnet, utan man löser upp hjärnan i varmt vatten och så lägger man i skinnet och jobbar in mojset ordentligt i skinnet. Sedan brukar man "låsa" och konservera skinnet med rökning.

Peter, jag vet! MEn den har i vilket fall som helst bajsat ut det!

OCh kaniner som sitter i bur med trådbotten, som får pellets och grönfoder, de kan väl inte det?

Kul info det där med skinnberedningen. Tack!

När jag var liten fick jag lära mej att man kunde ta harskit och stoppa i blomkrukan. För då fick man se vad haren åt för mat.

#14 Äter du inte ägg heller? Om du inte gillar var dom kommer ifrån

haha, jo då, visst äter jag ägg. Men hare, näpp. Koprofiler får hålla sig för sig själva