..om kajan Kajsa.

Jag är inte som alla andra, jag matar alla fåglar jag ser, även kråkor, kajor och skator. Jag kan tillbringa långa stunder bara att studera skator när de stjäl och gömmer mat och håller på med hyss. Jag tycker de är störtsköna, och påminner mycket om busiga katter.

För några veckor sedan ringde grannungarna på dörren och sa att det låg en skadad "kråka" mitt i gatan. Vid vägkanten låg en skadad, mager ungkaja, med skadat ben och obrukbar vinge. Kajan hade legat där i nära åtta timmar och folk har bara gått förbi utan att bry sig enligt hörsägen.

Jag slöt mina händer om stackars kajan och satt henne i en hundbur i mitt förråd. Hon fick mat, vatten, sittpinne och en chans att hämta sig.  Hon åt och hämtade krafterna och reste på kroppen efter ett dygn. Jag känner till 48 timmars regeln men avstod att ringa vilvårdaren i kommunen i detta ärende. Alla vilda djur jag ringt om har hänvisats till djursjukhuset där de direkt har avlivasts pga. okunskap och snikenhet. Duvor, måsar och kråkfåglar är inget värda i de flestas ögon.

En skata med skadad vinge körde jag ner 25 mil enkel resa till Fågelcentralen i Gbg där den också efter en tid fick sin frihet. Så var även tanken med denna kaja. De gör ett otroligt fint jobb på Fågelcentralen och gör inte skillnad på fåglar och fåglar.

Eftersom jag inte ansåg att kajan Kajsa var tillräckligt stark att släppas inom 48 timmar fick hon flytta in i min grannes uthus, där hon hade möjlighet att gå ut genom öppningar och även flyga ut om hon kände sig stark. Kajsa var inte instängd och kunde få sin frihet om hon ville. Hon hade sittpinnar, mat , fågelbad och hon stortrivdes.

Vi tränade Kajsa och satte en pinne framför henne och hon hoppade upp på den som en burfågel och lät sig lyftas ut i det fria, men fick panik, hon vill in i uthuset igen. Vi försökte flera gånger, en gång satte vi henne i ett träd, men hon hoppade in i uthuset igen. Hon var inte redo. Varför tvinga henne om hon inte vill…?

En dag började hon prata med kajorna utanför och hon såg nyfiken ut och verkade ville pröva friheten. Vi satte upp en kompostdörr och en käpp utanför där Kajsa kunde hoppa ut  och in som hon ville.

En dag bevittnade min granne hur Kajsa hoppade ut på käppen och flaxade iväg och sedan dess har vi inte sett en skymt av henne….

…förrän i veckan, när jag och grannen står och pratar och det kommer en skock med kajor. Min granne ropar KAJSA och efter en stund dyker det upp en kråka och i sällskap har den Kajsa. Vi kände igen henne på att hennes ena vinge sitter lite snett samtidigt som hon gned sin näbb mot en gren som hon brukat göra när hon var i uthuset och vi pratade med henne. Kajsa älskar sällskap.

Jag och grannen tittade på varandra och hade tårar i ögonen. Vilken känsla! Kajsa levde och kunde flyga. Hon ville visa oss att hon mår bra!

Antagligen har Kajsa blvit utfryst av de andra kajorna men att en kråka adopterat henne . Visst är naturen helt fantastisk!!!

En bild på Kajsa i min hundbur.

/Bumbis genom lilltasen