Inte tror jag att man kan chocka ihjäl en kopparödla, katten hade säkert lekt ihjäl den.

Den här dräktiga honan såg jag i Sala förra året.

det var inte ditt fel. Din lille kisse gillar ju att äta såna. de är tydligen läckra i kattsmak…..

#1 Sicken mörk och snygg dam. Njä, jag tror väl egentligen inte heller att de är lättchockade - när jag var liten sprang jag runt och "lekte" med dem för jämnan. Var mest lite snopet att först tänka "vad lugn h*n blev" för att i nästa ögonblick inse att den stelnat till.

#2 Uppenbarligen var det bara just svanstippen som var den goda

Tur att katten passade på när min far är bortrest. Stackarn lider av ormfobi och skulle få mardrömmar av det lilla snöret.

de har  tyvärr den egenheten att de bajsar på en……

#3 Ja, jag har tyckt mig se att de ofta är sådär mörka just i Sala av någon anledning. Hos oss ser de oftast ut så här:

#4 Bajsar kopparödlor på en? Det har jag aldrig märkt. Snokar släpper illaluktande körtelsekret när man tar dem, men det gör inte ödlor.

Såna blekfisar är det som finns här också. Kanske att man får ta en sväng förbi Sala, ta med sig ett par mörka skönheter och plantera ut här så vi i väst också får njuta av dem

Jag har inte heller varit med om en kopparödla som bajsat på mig. Dock en som bajsade på min luftmadrass, men där fick jag skylla mig själv för att envisas med att ta med den in i tältet.

haha de brukar bajsa som tack, när jag räddar dem undan gräsklipparen……

hur är det egentligen med kopparormen när den går i två bitar….vilken del är det som kan överleva o hur stor måste den vara isf?…..kopparödlor är fina men jag skriker varje gång jag ser någån för jag är lättskrämd… skriker oxå vad än jag hittar i rabatterna…… men mest för att jag blir överraskad.. tror jag…

#8 Alla tre svenska arter av ödlor kan släppa en bit av svansen för att avleda uppmärksamheten från ödlan själv när den blir angripen.

Den tappade svansbiten har en nervfunktion som innebär att den rör sig liksom sprattlande och drar till sig den eventuella angriparens uppmärksamhet så att ödlan kan fly och undkomma.

Kopparödlan går alltså inte i två bitar i den bemärkelse du beskriver och den tappade svansbiten kan aldrig leva, det är ju bara en bit muskler.

Ödlan utvecklar en ny svansände, men den blir inte lika lång som originalet.

aha.. så den sprattlande änden är alltså bara ett kamoflage så den andra delen klarar sej?…. eftersom jag är en mes så har jag inte vågat kika så mycket när jag sett att den är i två delar….. fantastiskt vad den kan läka……

#10 Ja så kan man uttrycka det. Det är ungefär halva svansen eller ibland 2/3 av svansen som släpps.

Ödlan har en speciell typ av celluppbyggnad i svansen som medger detta, det blöder inte ens.

Det händer ibland att svansdelen som släppts hänger kvar i en liten tråd. Då kan den växa fast igen samtidigt som en ny svansände växer ut, så att ödlan får en y.formig svans med två ändar.

har ju sett en o annan katt få syn på en sån här läckerbit… har nog faktiskt försökt kika på den stela biten o trott att den varit väldigt död….. skönt att få lära sej lite nytt….

Tack Peter för bra info!