Någon som stött på en björn? Berätta gärna!

Fy vad läskigt! Har tack och lov inte råkat störa någon björn.

ja snacka om att vara cool….

ja jag blev rädd här på andra sidan dataskärmen….

vad tyder björnens rusande på?…är det gubbens steg framåt o röst som får björnen att ändra riktning?….

när jag var liten var jag ofta på semester uppe i norrland… en gång stod det i tidningen att folk hade sett en björn… mina föräldrar tog med sej mej o brorsan o vi gick ut i skogen för att försöka se den…ville mina föräldrar bli av med oss barn?… det jag minns var att jag var totalt livrädd…. vi såg inte till björnen som tur var…

#4 Jag tror att björnens rusande beror på att den blev överraskad och försöker att skrämma bort inkräktaren, samtidigt som den själv är lite rädd och fundersam över vem mannnen är.

Cool man!!! Jag tror också att björnen blev väldigt överraskad. För att undvika sånt här, kan ett tips vara att man ska vara högljudd i skogen,  Sägs det i alla fall. Men om det hjälper , det vet jag inte. Det hjälper nog inte mot en björnhona med ungar i alla fall….och sen så vill man ju inte störa i naturen heller. Det är svårt . Vi människor ska nog egentligen hålla oss borta från skogarna. Fast det vill man ju inte.

:) Inte behöver man vara rädd att gå i skogen. Är man rädd så är det bara att skramla lite så får man inte schansen att se dom.
Så här gör honan när hon har ungar och man överaskar henne.
Hon vill vara säker på att inte ungarnas säkerhet äventyras.
Och mannen gör ju absolut rätt. Gör sig stor, tar det lugnt och visar att man är en människa. (man ska absolut inte ta steg mot)
Är man också flera i sånt läge så riskerar hon inte sin egen hälsa med att komma i konflikt, just p g a ungarna.
Hon vill också komma därifrån med minsta möjliga motstånd och skadefri.

Där jag vistas har flera varit med om samma fenomen.
Vi jagar ju också björn.
Björnar kommer ibland efter hunden till husse. Men de ggr jag varit med om och vet att mina kompisar varit med om har björnen vänt om man ger sig tillkänna som människa. Två ggr har skott avlåtsats i luften. Men det har funkat lika bra med att ropa. En kompis till mig skrek t ex -Kom och ta mig då!!
Däremot kan det bli farligt om man släpper den för nära innan man har visat att man är en människa.

När vi tänker skjuta en björn där hund är inblandad i mycket tät skog är vi väldigt försiktiga. Samtidigt får man en sån gång som jägare vara beredd på att bli översprungen och kanske t o m biten. (händer kanske mer än vad som sägs i media då åtminstone vi inte skulle säga nåt)
Om björnen inte vet om jägaren och kommer i full fart på så kan det bli en konflikt bara för att björnen är så nära att den inte ser någon annan utväg än att skrämma på den hårda vägen den som är i vägen.
Det är smällar man får ta som jägare tycker jag.
Att bli översprungen och kanske biten det tar jag som jägare.
Smällar man får ta i leken så att säga.
Jo..jag har skjutit björn om det nu ska vara viktigt att veta.

Jag har faktiskt betett mig som ett ritktigt jävla nöt ibland.
T ex Smugit mig på kadaver där jag vet björnar är och överaskat björnen. (rekomenderas inte)

Överhuvudtaget har jag många ggr skitit i alla regler och ändå har björnen valt att gå undan.
Jag tror det är det vanligaste.
Men visst. Alla björnar är individer. Man ska inte schansa.
När vår björnstam ökade så pass att vi på jakten började att träffa på dom då och då var jag väldigt skeptisk.
Nu har jag lärt mig att dom finns. Jag jagar lite annorlunda än förr. Är medveten om deras närhet och beter mig därefter. Eftersom jag jagar även björn så skramlar jag inte men är fullständigt medveten om det.
Och numer så njuter jag varje gång jag har kontakt med en björn.
Det är ett fantastiskt djur och det är en ynnest att få vara med om att få se en björn.
Jag känner mig previligerad att bo och visstas i en natur där jag vet att jag vandrar med dom.
Björnarna känner sin skog och vägar till fullo. Och jag är säker att alla björnar som finns i min omgivning har luktat i mina spår och "känner" mig.
Och dom har absolut ingen lust att träffa mig och går därför undan.

Som jägare måste jag erkänna att det faktiskt ska jäkligt mycket till i säkerhet innan man avlossar skottet.
Då det inte är hundra är det bättre att njuta av mötet.
Att någon skjutit på en springande björn på hundra meters avstånd gör inte mig imponerad. Och det oavsett björnen stöp eller ej. Korkad typ som inte har respekt för något annat än sin egen längtan efter bekräftelse.

Efter så många år i björnland så måste jag säga att jag numer älskar dom där hårbollarna.
Men jag har respekt och beter mig kanske lite efter vetskapen att jag faktiskt är en annan art som besöker deras revir/hemområde.
Mvh/-Anders

Åhhhhhhh Chano din härliga berättelse är 10000 gggr bättre än de löjliga berättelserna i jakttidningarna!!!! Tack tack och åter tack!!!!!!

Men man ska våga stå där också…och våga lita på att björnen bara försöker skrämmas och kommer att vända.

Det var verkligen en berättelse med känsla Chano Jag anser också att du är priviligerad som får leva så "nära naturen".

#8 Puss på dig också:)

#9 Jo jag förstår vad du menar. Och det är inte lätt jag försäkrar.
En gång vid ett älgkadaver som en björnhona med unge visade för mig (lång historia).
Dom lämnade i alla fall platsen och jag gick efter någon dag fram till den döda älgen.
Korkat, jag vet.
Hade jag den gången blivit dödad hade media 

- Man döda av björn. Är björnen värd att vara här.

Men det var helt mitt eget fel. Jag valde faktiskt att gå fram till kadavret.
Så stod den där..en av de största björnhannar jag någonsin sett.
Jag hade spanat länge men såg ingen björn. Men den låg och troligen sov sin skönhetssömn i videsnåret utmed bäcken där älgen låg.
Precis när jag klev upp på land vid älgen efter att ha vadat över bäcken steg den upp.

Det var alldeles tyst förutom bäckens porlande.
Jag fastnade i steget och vi såg på varandra.

Alla ljud försvann för mig och jag ville inte ens höra vattendropparna som rann nerför stövlarna. Ett ljud som i verkligheten inte ens fanns och säkert överöstades av bäckens porl.
Kunde nästan se i hans ögon hur han beräknade sin schans till att försvara sitt byte.
Jag sa högt medan jag tog tag i ryggsäcken som jag tänkte slänga mot honom ifall han kom..-Men för helvete det är din..jag vet!!
Björnen såg på mig någon sekund till efter mitt uttalande (jävligt långa sekunder) Jag rörde mig inte annat än att att jag fattade ryggsäcksremmarna.
Så stack han.
Så fort han kunde försvann han in i skogen.
Jag plockade upp min kamera ur ryggsäcken (det regnade) och tog mina bilder på älgen.
Berättade för en kompis som hade sin jaktmark där. Dom fick se den store samma kväll men valde att bara se.
Jag är så glad över att ha fått uppleva det. Och jag är så glad över att ha så fina kompisar.

Det är inte så lätt att våga stå där. Men och andra sidan. Man hinner inte undan. Man måste bara göra det..och du ska veta..du kommer att göra det..och det kommer att kännas som något du aldrig varit med om förut.

Jag har varit med om fler nära möten.det här var ett av de jag inte ville vara med om. Jag berättar det här bara för att din fråga…

-Att bara stå där.

Frågan är jävligt relevant. Svaret är att när det händer så upptäcker man att det inte finns några alternativ. Att vända ryggen mot björnen och springa..det finns inte..
Möjligen om björnen skiter i det man säger så måste man backa..men man släpper av självbevarelsedrift aldrig ögonen på björnen.

Jag även om jag möjligen har mött fler björnar än dig är i det där ögonblicet lika liten som dig och alla andra.

Jag är ingen jävla fantomen eller tarzan…jag är precis som alla andra.
Med den skillnaden att jag möjligen fått det previlegiumet att möta björnar mer än dig.

Björnar med ungar är något jag alltid undviker.
Ibland så går det inte som jägare.
Björnhonor är oftast "små". Möjligen upp till hundra kilo.
Man kan trösta sig med att dom aldrig kommer att äta upp dig.
Dom försvarar sina ungar och biter dig fort för att om du underlägsnar dig fort och blir stilla återtar sin förtröstan över sina bran. Precis som du själv skulle ha gjort.
Men som sagt..hon vill inte skada sig själv för sina ungars skull så det är bara att stå för sin plats.
Jag lovar..du kommer att göra det varken du vill eller ej.

Mvh/-Anders

#7 - Tack så mkt för den härliga berättelsen! Det måste vara fantastiskt att träffa på björn (och läskigt) som du.  Det var spännande läsning!

Tyvärr blev det ju ingen bild på den stora björnen. Min kompis tog dock bilder på den senare.
Men så här såg det ut i alla fall.
Jag kom över bäcken där borta. Älgen ser ni och det ligger en riktig blåbärsbajs av björn nere till höger. Och björnen låg ca 5 m till vänster om där jag nu står och fotar bilden här

ja vem behöver löjliga jakttidningar när man kan läsa dina redogörelser

Jag skulle väldigt, väldigt gärna se björn i naturen, men inte på så nära håll!

Tror dig absolut Chano, man har inget alternativ om man väl hamnar där. Underbar berättelse Har du fler?

Jo visst har jag fler men….jag funderar om det ger något egentligen.
Dessutom får man sån ångest varje gång man utelämnar sig.
Tror inte björnarna känner så.
Hm..tror det får vara för den här gången
Mvh/-Sredna

Mig ger det något…och det är säkert fler som njuter av att läsa dina berättelser. Men du väljer ju själv

haha ransonering?

Oki Doki /-Chano

Mannen på filmen är björnforskare och björnen har pejl.

Den här sidan är rätt bra faktiskt.

http://www.viltskadecenter.se/images/stories/Publikationer/if_you_encounter_a_bear.pdf

Och den här bloggen från arbetet som bedrivs här uppe.

http://bjornpredation.blogspot.com/

Mvh/-Anders

#20 Aha…var lite störd över att de hade en filmkamera redo när björnen kom. Men då har det en "naturlig" förklaring.

#21 Bra länkar Chano!

Tack för intressanta länkar!

Bara lite kuriosa..

Där jag härjar …I Arjeplogs kommun har bara nu i vår skjutits 8 björnar av länsstyrelsen i skyddsjakt.

Det svenska folket inte vet är staten skjuter björnar inne i nationalparkerna också. T o m inne i Sarek nationalpark..Lapplands och kanske Sveriges stolthet.

Många tror att en nationalpark ska vara orörd och att naturen ska sköta sig själv där. Men så är inte fallet.

/-Chano

Oj…. Det är ju inte så lite fel…..Skjuts de på sk kallad skyddsjakt i nationalparken alltså?

Ja. Statliga verken skjuter själva björnar.

Ett exempel i en faktiskt rätt bra artikel finns här.

http://www.sofnet.org/apps/file.asp?Path=2&ID=4727&File=VF5-2009,6-13Rovdjuren.pdf

Om man inte vill läsa hela artikeln så står det lite om rovdjuren i Sarek på sidan 12-13.

Men hela artikeln är faktiskt läsbar.

Örnboet med dom skjutna örnarna är ett av de bon som jag kollar om föryngring i kungsörnsprodjektet. Jag kollar så att de som märker ungar inte ska behöva åka omkring i onödan till tomma bon. Här ringde jag att det var något konstigt i boet. Märkarna/klättrarna kom och hittade tre skjutna örnar i boet.

-Chano

Man blir ju gråtfärdig…men det var en bra artikel Chano!

ja verkligen bra och faktiskt ganska lättläst