HAr han fixat det så länge, så tror jag itne han lider av det. Han kan ju flyga. Det är väl det primära. i alla fall..

Djuren har det ju säkerligen varken enkelt eller bekvämt när det skadat sig och lever ju ändå på gränsen om de fortsätter ändå. Det är synd när man ser en sådan stackare som du beskriver, "fantastiskt" att han överlevt!

Vi hade en rådjursbock förr som hade ett skadat bakben, troligvis påkörd lite lätt som sedan läkte ihop krokigt på något vis. Han levde dock så i flera år, och blev så tam att man kunde mata honom från fönstret (de visste att när vi ropade var det mat). Han haltade, men kudne dock springa. Vi vet inte exakt ålder men han var fullvuxen och med två älskare med sig när han hittade hit och levde här flera år, så vi tippade på att han blev 7-8. Men han började magra av så småning om (ålder) och när en anna bock tog över markerna här såg vi honom inte mera.

Fasaner är ju inga flygare precis, så benen är bra mycket viktigare än vingarna för dem i deras vardagliga bestyr med födosök.

Flygförmågan hos fasaner begränsar sig till uppflog och sedan segla ur farozonen och så är det med i stort sett alla fälthöns.

Att fasantuppen med skadat ben klarat sig måste betyda att han är erfaren och inte låter sig överraskas så lätt, annars skulle han nog vara uppäten för länge sedan.

jo jag tänkte väl också att de ine är några flygar, men de kan ju till nöds flyga upp på ett tak elelr en gren…..

Jag har sett fasaner lyfta över häcken här, med en svart katt i hasorna (Elvis). Undrar vad han skulle gör om han fick tag i en?

Gott säger nog Elvis….

Det är märkligt hur djur klarar sig att överleva många gånger. Men man ser det ju ibland. Svärmor hade på sin gård en igelkott som tyvärr hamnade under slåtterhacken det var på hösten, och fick halva ansiktet och en stor del av huden på ryggen skadat. Han skadade båda ögonen, det ena helt och hållet. Tyvärr fick de aldrig tag på igelkotten, så han försvann, de trodde han fick lägga sig och självdö.

Tidigt på våren kom han fram igen till allas förvåning, skadan var läkt, ansiktet svårt ärrat och han saknar taggar mer eller mindre på främre delen av ryggen, men kotte hade utvecklat nya färdigheter. Troligtvis är kotte då helt blind, men nosar sig fram, och han höll sig jämte hus och ladugårdsvägg i jakt på sniglar och kattmat.

det är ju bara en gissning, men kanske kan det vara igelkottens förmåga att gå i ide som gjorde att han överlevde, trots skadan. I två somrar har han sedan funnits i deras trädgård, de ger honom mat, han tar en och annan mördarsnigel i gengäld.

Stark överlevnadsinstinkt.

Åhhh… lille kotten. Vi hittade en som var hundbiten, som vi tog till en Igelkotte-hjälpstation. Han förlorade ena ögat men överlevde.

Ja tänk om vi människor var lika tuffa……

Vi är alla olika, även vi människor. En del individer har en fantastisk förmåga att när de riktigt trillat omkull på alla olika vis även mentalt, resa på sig och borsta bort dammet och fortsätta. jo jag tror visst att många människor är lika tuffa -

ja till en viss del så har du rätt.