Bra att du tar upp detta aktuella ämne. Hittar man t ex ett rådjurskid eller en kull harungar är de aldrig övergivna. Att mamman inte syns i närheten beror på att hon inte vågar sig fram när människor är där. Hur söta ungarna än är, bör man genast gå därifrån snabbt men försiktigt. Detta gäller även om någon har tagit i någon unge. Att mamman inte vill ha en unge som har fått människolukt på sig är en myt, modersinstinkten är stark! Gäller det fåglar har lukten ingen betydelse, så en fågelunge som har ramlat ur sitt bo kan man utan vidare lägga tillbaka. Däremot bör man inte återvända till boet för att t ex ta närgångna bilder på ungarna. Olika arter är olika känsliga, men förutom att man stör kan man lätt visa vägen för boplundrare som kråkor och katter. Med tanke på djurungarna bör man alltid ha hunden kopplad i markerna så här års.

Olle

Precis Olle.

Med tillägget att harpaltarna oftast ligger en och en och ser väldigt övergivna ut, vilket de alltså verkligen inte är!!! Att ta hand om en harunge och få den att överleva är dessutom svårt. Oftast tar det ca en vecka att ta död på den, en plågsam utdragen död…

Kan upplysa om en skillnad som få människor vet.

Kaniner föder nakna blinda hjälplösa ungar i en ombonad håla i marken.

Harar föder fullgångna ungar med päls och öppna ögon, som ploppas ut en och en på olika platser, under en buske, i högt gräs, osv.

När det gäller fågelungar så hoppar de oftast ur boet någon dag innan de kan flyga. Föräldrarna fortsätter mata dem på marken, det är helt naturligt. De är inte övergivna.

Däremot är de mycket utsatta denna tid, och det bästa man kan göra är att försöka hålla sin katt instängd dessa dagar som man ser fågelungarna på marken.

Jag räddade en fågelunge undan min man(!) igår. Ärlans unge hade hoppat ur boet, och han tänkte plocka upp den och sätta in den i en holk jag har i en björk. Men i den holken bor familjen talgoxe. Det krävdes en stunds övertalning att få honom att släppa ner den på marken igen.