Det är flugbaggar (Cantharis sp.), trevliga baggar som gärna får bli fler. De skadar inga växter utan lever av bl a bladlöss.

Olle

Härlig bild! Om flugbaggar kan du mer än mig, Olle.

tack för ert svar har funderat på vad det är för "kusar" jag ser här för jämnan..

för mig betyder kuse först och främst häst, någon annan betydelse har jag aldrig hört. Gissa om man blir nyfiken när man läser att två kusar har fotograferats på samma lupinblad.

 Som Olle sa, någon flugbagge (Cantharis sp). De verkar vara väldigt vanliga nu överallt. C. rustica har ljusa lår med något mörkt inslag och liten mörk fläck på halsskölden. På din bild är fläcken på halsskölden stor och når från kant till kant, då borde det vara en C fusca men den ska ha helt mörka lår? Svårt att säga vilken men båda är mkt vanliga och nyttiga!

 Jag fångade oxå några oblyga flugbaggar på bild härom dagen.

#4 jo du,, två kusar på ett lupinblad..förstår att du blev nyfiken

jag har lite roliga namn på mina bilder, kanske bättre jag håller mej till insekt,

jag lyckades fånga två blombockar i parning, där man kan se sammankopplingen mellan dom, ja, ni fattar… intressant i alla fall att se hur olika djur fortplantar sej,,sätter in en bild här,

Det är en hel djungel med smått i naturen,,jag blir liksom lite yr i mössan emellanåt, men det är intressant och roligt,, och det bästa av allt är att NI här som kan tar er tid att svara och skriva lite fakta om dom små,, det är mycket värt för mej…så ett stort tack till alla som kan mycket och som delar med sej här…

Nog är kusar olika smådjur alltid (huvudsakligen skalbaggar men även någon enstaka spindel eller andra smådjur kan följa med). Jag skulle aldrig kalla en hest(uttalas så på min dialekt) för kuse.

:-)
intressant det där med dialekter och olika benämningar på djur, "kräken" sa farfar om sina får, höns och tjurar. "jag ska gå ut till kräken "…lät så roligt..men något gammalt som låg kvar…

På Gotland en gång i min ungdom, kallade de min häst för "kräket"  Jag hade kunnat strypa dem!!

Så småningom fick jag veta att "kräk" enbart var ett annat dialektalt ord för "djur". Då förlät jag dem.

Ordet kuse känner jag till, både i betydelsen häst och insekt, och använder det inte i någon betydelse.

Mitt alldeles egna dialektala ord för småkryp, är "sötnosar". Fast det kallar jag allt som är mindre än en … elefant? val? Mina möss är också sötnosar. Allt jag gillar är sötnosar faktiskt, så jag tror jag har spårat ur här.

#8 kan tänka mej att du blev inte så lite arg heller när dom sa kräket… :-)

#9 ha ha ha… jag kallar mina småkryp för vänner… en till här som har spårat ur,,
är så svårt att klippa gräset för jag vill inte köra över mina vänner… i juli brukar vi har många små padd bebisar som kryper ner i tjockt gräs (konstigt för det är så torrt där vi bor) och det tar en himla tid att väja för dom, stanna och flytta på dom dit det redan är klippt.. gräshopparna väjer jag också för, men dom kan jag inte ta med handen :-)

Jag har en liten damm i trädgården. Håller noga reda på grodynglena, och när jag ser att de börjar bli klara för landstigning, då klipper jag gräsmattan en sista gång på mycket länge…

#8 Bra att käna till när jag åker till Gotland i nästa vecka. Där riskerar jag också att bli kallad för sårk - något jag säkert hade tagit som en komplimang även om jag inte hade känt till detta dialektord. Även sorkar är ju sötnosar. Men sorkar finns inte på Gotland, bara sårkar…

Självklart slår jag inte gräset runt dammen när de små grodorna är på väg upp. Det är illa nog att möta t ex en padda eller kopparödla när jag slår ängen, även om jag förstås går runt och kollar innan jag slår.

Olle

härligt att höra att det är fler som är lite "knäppa" och är rädd om de minsta i naturen… :-) de små gör stor nytta i naturen och får cirkeln att sluta sej,,,

hittade ett humle bo när vi var på grillfest hos en bekant.. den fn  hämtade radar och spraya… jag blev inte glad kan jag säga…

jag älskar humlor, men inte bekanten tydligen som ska vara en "stor" naturvårdare,,, men det gäller kanske bara älg och harar som han månar om.. tydligen.. inte mycket till naturvårdare med andra ord,,

Är det knäppt att värna om de små i naturen, är jag definitivt en knäppskalle! Det ena behöver väl inte utesluta det andra? Att vara rädd om både smått och stort, menar jag. När jag flyttade in i mitt hus för fem år sedan ville jag inte ha en livlös gräsmatta utanför, utan bestämde mig för att göra om den till en blommande äng. Jag grävde såytor och sådde ängsfrö, och slog ängen med lie på sensommaren. Så har det fortsatt sedan dess - tur att man har en förstående hyresvärd. I mina vildvuxna rabatter finns många blommor som är valda speciellt med tanke på surrande och fladdrande vänner. Kungsmynta, isop, fingerborgsblomma, stäppsalvia o s v. Att ha många holkar i träden är självklart och för ett par år sedan grävde jag min lilla damm åt grodorna. Även större djur ser jag gärna omkring mig och brukar mata rådjuren med äpplen på vintrarna. Det finns så mycket man kan göra för naturen om man tänker efter! Särskilt om man bor med skogen inpå knuten, som jag har förmånen att göra, men även annars. Även på en mindre yta går det utmärkt att t ex locka till sig humlor och fjärilar med rätt växter.

Olle

Så roligt att se kusarna in "action" irma, jag har också sett dom där hos mig. Tror jag ska flytta någon lite försiktigt till rosenbusken, den har lite löss såg jag. Kusar är nog ett vedertaget ord för insekter, i trakterna norr om Dalaälven. Men visst kan jag även säga kuse om hästar också. Har ju bopålarna nedslagna både i Sthlm och Jämtland, men har växt upp med "kus" ordet, då föräldrarna är från norrland. Trist att höra om attentatet på humlorna irma, man ska värna om alla djur, stora som små. Det är så roligt att studera olika arter, som du säger så är det ju en djungel därute nu,,,så fascinerande och spännande att ta del av.

# 4 Roligt inlägg jag skrattade gott,,,såg din min framför mig, när du funderade på "hästarna" på lupinbladet!!!  :-)

Intressant tråd det här, mycket lärorik och underhållande, trevlig läsning i samma paket. Fina bilder irma!

#14, jag håller med dej,,, om man är knäpp som värnar om de små i naturen är jag också väldigt gärna knäpp  

Jag bor mitt i skogen kan man säga, och här har vi både det ena och det andra, nedanför oss är blöt mark och vårt hus ligger på en kulle och det är jätte torrt här och vår gräsmatta som är i släntar blir sönderbrända fort. Det konstiga är att vi har paddor, nån enstaka groda, sniglar, trollsländor m.m som vill ha fuktigt kommer upp hit runt huset,,fascinerande…
jag brukar tänka mej in i den lilla insekten och se världen med deras ögon,, vad stort allting är för dom, stora fötter som trampar på en, stor vidunder till gräsklippare som snor så man flyger iväg all världens väg,,om man inte hamnar i kniven då förstårs…
Det låter som du också bor härligt med alla möjliga växter och insekter m.m. Min svärfar matar också rådjur, han ger dom någon säd sort, ibland är det en hel klunga där utanför huset i den gamla kohagen där han ställt upp en "krubba" med lite tak.

#15, jo jag blev rätt så sur när han tog radar.. hade jag anat det så hade jag inte sagt något till någon,,jag försökte skydda dom så vi inte skulle kliva i dom,,, om det varit getingbo på olämpligt ställe hade jag kunnat förstå handlingen, men ett humle bo på ett ställe som han är inte är så ofta på,,,

det blev liksom en trevlig tråd här,, jag trivs på naturifokus då alla är intresserade och delar med sej av det som kan…