MEn de är så vackra……tack för en fin bild.

Ja vackra är de o rysligt vaksamma, trevlig bild.

Vid min matning slår de sig ner endast 2 o 2 medan de andra sitter i en björk och vaktar.

Synd att de låter så hemskt

#3 Inte alltid, det är bara varningssignalen som låter illa. Deras mjuka jamande "prat" låter ganska trevligt.

#4 Min uppfattning är att nötskrikorna är de minst blyga/vaksamma kråkfåglarna om man undantar lavskrikor och stadslevande kajor.

När jag åteljagade mycket för 10-15 år sedan, kom nötskrikorna alltid först och det var snabbast tillbaka efter att skott avlossats.

När nötskrikorna varit nere några minuter kom skatorna och när de svartvita varit nere kanske 10 minuter kom den första kråkan, men kråkorna landade alltid en bit ifrån för att rekognosera först, innan de hoppade fram till åtelplatsen.

När kråkorna varit nere kanske 20 minuter, kom de första korparna, alltid parvis, men en stannade i en trädtopp medan den andre landade.

Kråkor och korpar återvände inte samma dag om skott avlossats, medan skatorna brukade komma ner igen efter ett par timmar.

Åh, det lilla mjuksnacket har jag aldrig hört, tyvärr

När de känner igen en person blir de tuffare. "Mina" märker genast om någon främmande står och tittar ut genom fönstret. Då sticker de, de är även lite misstänksamma mot Gubben min.

Här är en av dem.

#5 Du får passa på att hålla dig gömd någonstans i närheten av en ek full av ollon på höstkanten när nötskrikorna får "ollonfnatt", så får du säkert höra deras jamande läte.

På tal om ollon så plockade jag en stor korg full en höst, för att ta fram till vintern och bjuda på. Korgen förvarade jag i ett skrymsle i tvättstugan.

När den rätta dagen för ollonbjudning var inne var korgen tom. Vem hade varit framme om inte mössen och de måtte ha varit hungriga.

Lite senare  framåt våren när en matta skulle fram, fann jag ollongömman, i lådan under alla mattor.

Det blev ollonfest för fåglar och ekorren.

haha då får jag ge mig ut och plocka ollon … Har inga här.