
Fortsätter med,,,


Det ser ut som en Vitfläckig guldvinge, en hane. Otroligt vacker. Jag har inte sett den inte så ofta.

Tack Bitte! Det är alltid så roligt att veta vad det är för namn på alla vackra fjärilar, man fotar. Mvh Åsa
Åh en sån har jag inte heller hittat än. Underbart.
//Pia



Sååå vackra bilder! Aspfjärilen lyckas jag tyvärr aldrig få syn på själv.

vi har visst inte aspfjärilen här uppe,, synd för den är så vacker, fina bilder BitteS

Jag var lite fundersam om Aspfjärilens besök på garageuppfarten. Jag hade för mig att den oftast håller till uppe bland trädtopparna. Slog upp den i "Svenska Fjärilar" och se där stod att varma dagar kan man se hanen dricka vatten på fuktiga vägar. Det förklarar saken. Det har varit ett evigt skvättande de senaste dagarna. Denna fjäril besöker inte blommor men däremot gärna djurspillning och kadaver, urk. (Dålig smak den har tycker jag).
Makaonfjärilen är en fjäril som man inte heller ser så ofta. Den är ganska så uppseendeväckande med sina stora gul/svarta vingar. Den har jag bara sett två gånger. En gång uppe vid naturreservatet i Östa och en gång här hemma på en blommande Syren. Har tyvärr inget foto på den. Den är vår största dagfjäril om jag inte minns fel. Visst är det väl en imponerande förvandling de går igenom innan de blir färdiga fjärilar.

Kom just på en annan historia. Syrran fick hästmyror i en stor hägg så de beslutade sig för att fälla trädet för att kunna bli av med myrorna. Efter fällningen fann vi en larv lika tjock som lillfingret och lite längre än det. Färgen var nästan vinröd överallt utom på undersidan där den var "hudfärgad" eller svagt aprikos. Kom fram till att det måste vara en Allmän Trädödare. Jag stoppade den i en burk tillsammans med halvt förmurknat trä och lite jord på botten. Detta var på sensommaren. Burken stod ute i skuggan under hela hösten. När det blev kallt fick den flytta in i matkällaren. Det stod i boken attt larven utvecklas under 3 år. Jag visste ju inte hur gammal denna var men chansade att den var nästan klar pga storleken (färdig larv är ca 80-100 mm).
Sedan stod den i källaren hela vintern och när dagarna började bli mildare så fick den flytta ut på verandan igen. Då var det en puppa. Sen tog det inte många veckor förrän fjärilen kläcktes. Det var en stor hårig brungrå fjäril som såg väldigt oanselig ut.
Men det var väldigt skoj att följa förloppet. Och dessutom att man lyckades förvara den så att den verkligen kläcktes.

mycket intressant att höra .. vad kul… att kunna följa utvecklingen … :-)

Har ännu en Komisk grej. Förra julen tog jag in tallris istället för julgran. Några dagar senare låg det ett fint grönt "pulver" under riset. Trodde det var sambon som slipat något, för det såg precis ut som slipdamm (fast grönt), hi hi. Städade och nästa dag var det damm där igen, hm. För varje dag som gick blev "dammet" allt grövre. Kikade då lite närmare på riset. På barren satt det fullt av larver i klungor runt om barren. De började i toppen och åt sig sakta nedåt. Petade man på riset svängde de ut med överkropparna som ett uppochnervänt paraply, såg väldigt lustigt ut. Kollade i fjärilsboken och trodde det var Tallmätare jag väckt upp alldeles för tidigt. Nyfiken och ansvarsfull beslöt jag mig att fortsätta mata dem tills de skulle förpuppa sig. De käkade så enormt att jag var till skogs flera ggr och hämtade nytt ris. En dag när jag kom från jobbet var det bara ett tiotal larver kvar i riset. Det var säkert 60-70 st där från början. En hittade jag på golvet och en hängde i en tråd från riset. Jag petade ner de kvarvarande i en burk och stoppade lite papper som lock upptill i burken. Ner i källaren och där stod de till våren. Kom på att jag skulle ta upp burken och satte den i köksfönstret.
Tidigare under senvintern hade jag hittat en och annan kackelacka av mindre storlek i sovrummet som gränsar till hallen där riset stått. Jag beskyllde min sambo för att ha tagit dem med hem när han legat över på diverse vandrarhem på sina curlingturnéer. Han var inte glad på mig.
Sen böjrade de förskräckliga odjuren dyka upp i köket och paniken rusade iväg. "Gud, har vi hela huset fullt". Klämde väl ihjäl några. Sen hittade jag en i köksfönstret. Då gick det upp ett ljus!!! Burken. Mycket riktigt. I burken var det flera kackelackor kvar. Stod där
. Här har jag vårdat och skött om dessa som jag trodde var "Fjärilar". Och så har jag i själva verket fött upp en hög med Skogs Kackelackor. Som tur var så läste jag att de inte kan överleva så länge inomhus. Och nu är det länge sedan jag hittade någon inne. Vi har skrattat gott åt detta många gånger och visst har jag fått pikar av sambon, men det får man ju som en sann insektsfan bjuda på.

Vilken härligt underhållande läsning
så mycket roligt man får lära sig,,,om djur och dess innehållsrika liv och utveckling.



