Igelkotts psykologi, någon?
Hallå!
Jag bor ute i sthlms skärgård och vårt hem har blivit igelkottarnas svar på Mecka. Helt underbart söta djur som driver en till vansinne ibland. ;)
Stora som små besöker oss varje dag och det är ett förbaskat springandes med både mat och kamera hela tiden! Men helt klart värt det. Men lite knepigt är det att hålla reda på vem av kottarna som redan fått mat! Dem allra minsta vi har haft är inte längre än 10 cm.
MEN, en söt igelkottspojke som vi kallar för stripe har blivit allt för närgången och kaxig och jag vill gärna höra vad ni har att säga. Jag hoppas att det finns någon kunnig här som kan förklara lite saker. Om inte annat vill jag dela med mig av Stripes bravader!
Jag kan gissa på att Stripe inte är allt för gammal, kanske 2 år. Hans namn har han fått eftersom att han har ett ordentligt svart streck mellan ögonen som går upp över hela pannan, han skiljer sig mycket från alla de andra kottarna och vi känner igen honom på en gång. Om inte annat för att han är så närgången. Han är helt orädd för oss och våra 2 hundar, en Amris och en Giant Riesenschnauzer som förövrigt väger 40+. Han är vaken stora delar av den soliga tiden på dygnet och han springer runt bland oss i flera timmar ibland. Det är absolut inga problem att klappa honom eller att tex klia hnm i ansiktet. Han har börjat jaga hundarna på tomten och springer gärna efter oss när vi är ute. När han ser oss vankar han fram till oss och biter oss gärna i fötterna. Men vi upplever honom inte som agressiv på något sätt. Men man blir less när man inte får ligga och sola ifred. Man får ständigt kisa med ett öga så att man hinner dra upp fötterna innan man blir märkt för dagen. :)
Han är uppenbart nyfiken och trivs i vårt sällskap. Men vad bör vi göra? Vi vet att vi inte ska socialisera hnm men det är svårt när han hela tiden söker upp oss. Vi har börjat mata honom långt ifrån oss och vi bär iväg hnm för att han inte ska vara med oss hela tiden. Men efter någon minut så är han framme igen.
När det kommer till hundarna så bryr han sig inte om dem även om dem skäller på hnm eller om han är ute efter deras ben. Han backar inte för vår Riesen som är stor som ett hus jämnfört med hnm trots att hon morrar för fullt.
Någon som har varit med om ngt liknande? Det jag förvånas över är att han är vaken så många timmar mitt på dagen. Har jag fel när jag säger att dem är gryning och skymningsdjur? Hur ofta är det okej att mata hnm? varje dag känns dumt eftersom han måste fortsätta att på egen hand leta föda. Är vi helt ute och cyklar?
Vill,vill,vill ha tips! :)
/Cecilia & pojkarna….
Känns lite som att han redan blivit socialiserad, vilket är ett litet problem. Testa att inte mata honom (eller inte mata honom så mycket om ni matar flera ggr om dagen), och se vad som händer.
Ang att klia eller klappa igelkottar, bör man undvika det också. Dels har de ofta ganska mycket parasiter på sig (bra värddjur - inga fåglar osv kommer åt dem pga taggarna) och dels så är deras "rulla ihop sig" ett försvar som de behöver för att överleva den dagen de annars möter en fiende - det är inget som man bör försöka få dem att inte göra så att säga.
mvh Martin